Dagens Nyheter skriver 3/6”Försvarsminister James Mattis är tydlig med att USA:s inställning till Kinas agerande i Sydkinesiska havet är att det är oacceptabelt. Uttalandet gjordes vid toppmötet Shangri-La Dialogue på fredagen. Omfattningen och effekten av Kinas verksamhet i Sydkinesiska havet skiljer sig från andra länders på flera avgörande sätt. Det handlar om sättet de militariserar området, deras flagranta nonchalans mot internationella lagar, deras förakt mot andra länders intressen och deras ansträngningar att avfärda icke-fientliga lösningar, sade Mattis vid det årliga Stillahavsmötet på hotellet Shangri-La i Singapore.”

”USA:s kritik mot Kinas uppenbara brott mot fjolårets beslut från en särskild FN-tribunal att landet inte har någon historisk rätt till det omstridda området – det är Filippinernas, och Kinas aktivitet förstör därtill den livsviktiga korallmiljön, slogs det fast den 12 juli.” DN

Men Kina godtar inte beslutet, som är diskutabelt. Globalresearch I

DN 25/5 ”Den amerikanska jagaren USS Dewey, var mindre än tolv sjömil ifrån atollen Mischief Reef i Sydkinesiska sjön, som Kina gör anspråk på. Det fick regeringen i Peking att ilskna till, skriver den Hongkongbaserade tidningen South China Morning Post.”DN 25/5

Den 12 juli 2016 beslöt FN:s skiljedomsförfarande att gå emot Kinas krav på territoriella öar baserade på ”historiska rättigheter” till förmån för Filippinerna. Men Kina accepterar inte beslutet. Den Haagbaserade fasta skiljedomsdomstolen menade 2015 att den hade beslutsrätt trots Kinas invändningar och beslöt alltså att Kina inte har någon legitim rätt till dussintals ifrågasatta öar i Sydkinesiska havet. Man menade att öarna i Scarborough Shoal som ligger 225km från den filippinska kusten inte hör till Kina på grund av att Kina anses ha överträtt FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). UNCLOS föreskriver en sjögräns på 22 km och laglig tillgång till ekonomisk resursutveckling inom 370 km. Haagdomstolen avvisade Kinas ”nio streckkarta” som kartlägger den stora delen av det omtvistade havsvattnet som Kina hävdade att landet hade historisk prejudikat till. Panelens beslut är icke-bindande och är i själva verket olagligt, eftersom skiljedom kräver att båda motstridiga parter frivilligt söker en lösning. Kina valde aldrig att delta. Kina menar att beslutet inte har bindande kraft.

Apropå hänvisningen till miljöförstörelse skriver en författare ”Funny how the UN never criticizes the US for wreaking total environmental havoc and destruction in the Pacific islands still under colonial rule in Okinawa Japan or the Marianas or Guam where the native populations and ecological habitats are being poisoned and wantonly degraded by Empire’s total disregard for local life and health carrying out its massive military operations.” Globalresearch I

Trots att den rättsliga dispyten om dessa öar påbörjades 2013 av Filippinerna, var det faktiskt USA som kastade in sin fulla kraft här, långt bort från USA. Deltog gjorde främst amerikanska advokater från en känd firma i Boston. Långt före beslutet hävdade Kina att landet inte skulle godta beslutet då man inte erkände FN:s jurisdiktion över suveräna sjöfartsfrågor. Kina har konsekvent krävt bilaterala förhandlingar mellan Kina och Filippinerna som den enda lösningen på den territoriella tvisten. Även president Duerte har bekräftat att ett bilateralt nått avtal är det bästa alternativet. Globalresearch II

Kinas har upprepade gånger lagt skulden på USA för att röra upp problem i Sydkinesiska havet – denna strategiska vattenväg genom vilken värden för mer än 5 biljoner (5 000 000 000 000) dollar passerar årligen.Sydkinesiska sjön är fylld av outforskade olje- och gasrikedomar. ”According to U.S. Energy Information Administration (EIA) data from 2013, the South China Sea contains 11 billion barrels of oil and 190 trillion cubic feet of natural gas.” Globalresearch III
Kina, Brunei, Malaysia, Filippinerna, Taiwan och Vietnam har alla rivaliserande anspråk, av vilka Kinas största är.

En forskare av amerikanska studier vid US studies at the Chinese Academy of Social Sciences observerade ”Vi kan se att Washington, som aldrig ratificerat FN:s havsrättskonvention, uppmuntrade och stödde Manila att inleda skiljedomsförfarandet från första början.”
Många observatörer, i Peking och utomlands, påpekade att beslutet var klart politisk, och att fyra av fem domare var medborgare i EU, medan ordföranden var en jurist från Ghana som sedan länge var bosatt i Europa.

Det kinesiska svaret kom snabbt och bestämt. Den officiella tidningen, ”China Daily”, förklarade den 15 juli: ”Peking kommer att reagera beslutsamt om någon part vill försöka använda domstolens utslag för att skada Kinas intressen.”

Kinas inställning är tydlig. Landet är bundet av flera bilaterala avtal med sina grannar, och är villigt att förhandla vidare. Men inte genom Väst och dess institutioner som är fientliga mot Kina och mot alla länder som inte är redo att acceptera västerländska diktat.

Den officiella Folkets Dagblad skrev i en kommentar i början av året att Kinas kommer att utföra sina marinövningar oavsett utländska provokationer. Utrikesminister Rex Tillerson menade att USA bör stoppas Kinas tillgång till de konstgjorda öarna. Globalresearch III

I början av april träffades Trump och Xi Ping i USA i ett möte som rapporterade ha skett i god atmosfär.
Kanske bara ett mellanspel med formella eller falska artigheter.

Ty neocons i USA har med tanken på ett krig med Kina i 20 år. Pål Steigan 2/2. Kina ser ökad risk för krig med USA

RAND Corporation publicerade 2016 en rapport med titeln War with China – Thinking Through the Unthinkable. Rands rapport”>

Rapporten kan inte rekommendera krig, men konstaterar att USA:s militära övertag sannolikt kommer att avta med åren. Men slutsatsen är att USA kommer att vinna ett krig. Ju snarare desto större seger – dessvärre. En slutsats som i sig innebär ökad krigsfara. Hur tänker president Trump? Har Du hört talas om imperialism?

Key Findings

Unless Both U.S. and Chinese Political Leaders Decline to Carry Out Counterforce Strategies, the Ability of Either State to Control the Ensuing Conflict Would Be Greatly Impaired.

* Both sides would suffer large military losses in a severe conflict. In 2015, U.S. losses could be a relatively small fraction of forces committed, but still significant; Chinese losses could be much heavier than U.S. losses and a substantial fraction of forces committed.
* This gap in losses will shrink as Chinese A2AD (anti-access and area-denial (A2AD) improves. By 2025, U.S. losses could range from significant to heavy; Chinese losses, while still very heavy, could be somewhat less than in 2015, owing to increased degradation of U.S. strike capabilities.
* China’s A2AD will make it increasingly difficult for the United States to gain military-operational dominance and victory, even in a long war.
* Conflict Could Be Decided by Domestic Political, International, and Economic Factors, All of Which Would Favor the United States in a Long, Severe War
* Although a war would harm both economies, damage to China’s would be far worse.
* Because much of the Western Pacific would become a war zone, China’s trade with the region and the rest of the world would decline substantially.
* China’s loss of seaborne energy supplies would be especially damaging.
* A long conflict could expose China to internal political divisions.
* Japan’s increased military activity in the region could have a considerable influence on military operations.

i fred, politik, Kina, USA, Sydkinesiska sjön, krig information, ekonomi, desinformation