Förra söndagen, 7/7, hörde jag i förbifarten Sveriges Radios USA-korrespondent Sten Sjöström sakligt berätta om att ”Den amerikanska drömmen – att alla kan lyckas” inte stämmer i verkligheten. Kanske hade han tagit intryck av fakta i tidigare blogginlägg här – vad vet jag (skämtförsök). Den sociala rörligheten i USA är mindre än i Europa. Den som socioekonomiskt föds in i en familj som tillhör de 25 % i botten har större sannolikhet vara kvar där än för motsvarande grupp i Europa. Likadant är de för de 25 % i toppen. Kanske var det annorlunda för några decennier sedan. Han åberopade bland andra Nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz.
Denna har flera gånger påvisat att ”USA är de förlorade möjligheterna land” bland annat i sin senaste bok ”The price of inequality” (Ojämlikhetens pris) -How today’s divided society endangers our future” (Ojämlikhetens pris – Hur dagens delade (ojämlika) samhälle utgör en fara för vår framtid).
Fattiga barn som är framgångsrika i skolan har mindre sannolikhet att ta college-examen än barn från rika hem, vilka är dåliga i skolan. Möjligheten till högre utbildning är i USA starkt kopplad till föräldrarnas inkomst. (Jag minns själv hur en läkare-professor i Connecticut år 2004 berättade hur två barns universitetsutbildning tvingat familjen att sälja huset och flytta till en mindre lägenhet.) Och ojämlikheten fortsätter att öka under Obama. ”Occupy Wall Street”-rörelsens paroll om att ”Vi är 99 % och de 1 %” ställer viktiga frågor på sin spets.
Några siffror.
-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Enligt en annan källa var den genomsnittliga reallönen i USA 1974 c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.
-2008 fick 32 miljoner personer i USA matkuponger, år 2012 var det 48 miljoner, en ökning med 50 %.
-Mer än en miljon skolbarn är hemlösa, efter en ökning med 57 % sedan 2006-2007
-37 % av familjer där den äldste är under 30 år är fattiga.
-Medianinkomsten har fallit 4 år i rad och var högre för 40 år sedan, enligt Economic Report from the President.
-Arbetslösheten i USA är officiellt 8 %, men 15 % om man inkluderar även korttidsarbetslösa som slutat söka (U6 i officiell statistik) och är 22 % om man medtar även långtidsarbetslösa.
-Hypotesen om att även fattigare nu får del av ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.
Men Peter Wolodarski skrev i sin signerande ledare i DN 4/11 att ”Obama är rätt man för USA och för världen”.. Tycker Du att det stämmer?
Kan man inte kalla denna ekonomiska politik som gynnar ett litet, litet fåtal för super-extremistisk?
I Dagens Nyheter skriver 28/1 den kände skribenten Nicolas Kristof, New York Times, att fattigdomen i USA idag är högre än för 45 år sedan då president Lyndon Johnson förklarade ”krig mot fattigdomen” Kristof skriver med adress till Obama ”Lägg om de resurser vi lagt på kriget i Afghanistan till att bygga upp nationenen på hemmaplan”. Men han har ingen diskussion om orsaker till den ökade fattigdomen, förstås.
För då måste han kritiskt granska det ekonomiska systemet, dvs. kapitalismen som sedan sedan 30 år tillbaka utmärks av ökade ekonomiska skillnader, ökad arbetslöshet, ökad andel fattiga och ökad andel mycket rika. Medan Kristof skriver om barnfattigdomen i USA har ”DN Världen” samma dag ett specialnummer ”Lyxlir”. Det handlar om lyxkonsumtionen hos miljardärer, som framträder som en särskilt egoistisk grupp, värd all förakt då de vältrar sig i lyx då mer än en miljard människor är hungriga – och då hungriga och fattiga människor arbetat ihop en stor del av miljardärernas rikedomar. Så fungerar kapitalismen – en liten klick kontrollerar och styr ekonomin under icke-demokratiska former. Målet är kapitalackumulation, högsta möjliga vinst med så få anställda som möjligt – inte produktion för mänsklighetens behov anpassad till den för mänskligheten ödesdigra klimatsituationen.
Inte bara USA
-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-detta har samband med dels en relativ stagnation i ekonomin,med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc);
-1/3 av jordens befolkning lever i fattigom (FN Human Development Report 2010).
-skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %. Hushållens skulder ökade under samma tid från 0,5 biljoner US Dollar till 13, 8 biljoner, vilket motsvarar 100 % av BNP år 2007.)
-USA har med stöd av f.a. G7 kunnat använda IMF och Världsbanken för att motverka och störa ekonomisk utveckling i fattiga länder, och ibland sko sig på andras, svagares bekostnad.
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält.
Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
* Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter (hur många miljarder skulle kunna sparas om läkemedelsbolagen samordnade sin forskning), att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.
Stiglitz tror att allt kan rättas till genom rejäla reformer av kapitalismen. Jag menar att han har fel.Mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.
En opinionsundersökning i USA 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism (Cleveland Leader 2009).
I en annan opinionsundersökning samma årav BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl. I en senare undersökning (Pew Research 2012) uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). ”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”. En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Det återstår för mig och andra som föreslår detta att komma med ett mer konkret förslag.
intressant.se, USA, politik, Obama, kapitalism, fattigdom, rikedom, jämlikhet,ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, socialism, socialt, skatter, USA, Wall Street,IMF, imperialism,
BBCs undersökning Pew Research 2012 DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN antal miljardärer i Sverige Old Wolf-bloggen Anders Lindberg i Ab 17/1 DN 17/1 DN 18/1 Erik Helmersson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvD om USA-valetAftonbladet 17/10
AB 17/10Expressen 17/10SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9
2 svar till “Sveriges Radio ”Den amerikanska drömmen stämmer inte””
Under den ekonomiska krisen försvann 11 miljoner heltidsjobb. Medianlönen har minskat med mer än 10 % i USA mellan år 2000 och år 2011. Magdoff & Foster kan visa att reallönen minskat särskilt bland arbetare, medan den inte minskat bland anställda i högre befattningar. Detta gäller både om man går efter lönesumman och om man även inkluderar försäkrings- och sjukvårdsförmåner. Andelen arbetare av alla anställda i privat sektor har legat ganska konstant i USA sedan mitten av 1960-talet, men deras andel av lönesumman (”payroll”) har minskat från 75 % till omkring 55 % nu.
Just det, bra påminnelse. Har behandlat det mer ingående i tidigare blogginlägg här. Kan sökas via ”Kategori” i högermarginalen.
John Bellamy Foster kommer till Stockholm 19-20/10 till seminarium på Södertörns högskola.