Den senaste tiden har varit fylld av olika turer hit och dit i Irakfrågan. Den utredningsgrupp som sysslat med frågan har läckt till media och Bush har hävdat ”– Vi fortsätter till vi vunnit kriget”.

Att bilda sig någon slags uppfattning om vad som de facto är på väg att hända är utomordentligt svårt, en svårighet som är så stor att den präglar även initierade utrikes-
korrespondenters rapporter.

Bortsett från de vanliga nyhetskällorna som jag vanligen följer så har jag även botaniserat extra mycket bland bloggare som har synpunkter och åsikter i ämnet. Liberala, nyliberala och neokonservativa bloggare agerar som hälleflundror. De ligger platt och gör så litet väsen som möjligt, troligen mest därför att de inte vill påminna sina besökare om sin tidigare proamerikanska hållning.

Nu är Robert Gates på väg in som ny försvarsminister i USA och Rumsfeld ut. Rumsfeld borde aldrig ha blivit minister, lika lite som Bush president. Ekot berättar om de senatsförhör som hölls igår.

Ekot: ”– Vi vinner inte kriget i Irak och status quo är oacceptabelt. Så sa Robert Gates flera gånger under senatsförhören på tisdagen. Till och med när det kom upp om det var rätt att invadera Irak var den blivande försvarsministern tveksam. – Det är för tidigt att säga, sa Robert Gates När han pressade om det var hans eller president Bushs ord som gäller, försäkrade Gates att han är självständig drar sina egna slutsatser.”

Det känns som att man försiktigt tassar runt den helt avgörande frågan om George W Bushs status idag. Men i stället för att ta itu med frågan hur och vad man ska göra med en president som visar klara symptom på psykisk sjukdom så handlar det om annat. Lennart Frantzell på Det Progressiva USA skrev så här för en vecka sedan:

Lennart, DPU: ”President Bush har varit i Tallin och Riga och gjort några mycket besynnerliga uttalanden, så besynnerliga att man har rätt att fråga sig om presidenten är helt frisk. Det är inte alls så ovanligt som man skulle tro att politiska

ledare har psykologiska problem, 1900-talet ger oss många exempel på ledare som även om de inte var kliniskt psykologiskt sjuka ändå led av starka personlighetsstörningar: Lenin, Stalin, Hitler och Mao är bara några av de mest kända exemplen.”

Uppriktigt talat så skrämmer George W Bush mig. Han talar om att ”behålla kursen” och trots att hans omgivning vill inkludera Syrien och Iran i lösningen av Irakfrågan så förefaller det som om det fortfarande är aktuellt att bomba Iran.

Vore det inte lämpligt att Pentagon såg till att fånga in Bush och låsa in honom, eller i vart fall ta ifrån honom möjligheten att starta ett kärnvapenkrig? Trots allt så sitter han inne med möjligheten att trycka på den röda knappen den dagen han definitivt tappat fotfästet..

Andra bloggar om: Robert Gates, Rumsfeld, George W Bush, Sinnessjukdom, Irak, Iran, Mellanöstern, Politik

[tags]Robert Gates, Rumsfeld, George W Bush, Sinnessjukdom, Irak, Iran, Mellanöstern, Politik[/tags]