Styckmord. Smaka på ordet, låt det rulla runt lite i gommen, och sen – var god att skölj..

Nu på morgonen har jag som vanligt läst min tidning, surfat runt på nättidningarna och jag blev fast för Aftonbladet som har tre bilder för att illustrera sin artikel i ämnet.

Nej, jag kritiserar inte Bladet för den artikeln. Det är visserligen spekulativt men samtidigt är det en så absurd nyhet att snarast vore brottsligt att undanhålla sina läsare den nyheten.

Att det finns galna människor vet vi ju. Vi konsumerar alla nyheter och bara för några dagar sedan var det en styckad person i Köpenhamn, och i dagens tidningar skrivs det en hel del om Heléns mördare.

Men jag kan ändå inte värja mig för det otäcka. Hur är det möjligt att man blir så totalt bindgalen att man mördar och styckar någon?

Och hur i hela friden är en människa konfigurerad som först tar livet av en annan människa, sedan styckar vederbörande och packar in i plastsäckar. Och sedan åker till Slussen och hivar ner paketet på isen?

Någonstans inbillar jag mig att jag kan förstå människor som i fyllan och villan gör varandra illa även om det är många mil till sådant för mig.

Men jag har sett det i jobbet. Jag har arbetat med unga män som dragit ett ölglas i roten på sina antagonister på krogen. Det är inte vettigt, men uppenbarligen är det inte helt ovanligt.

Blandningen av testosteron och alkohol leder regelmässigt till olika slags incidenter, och det finns ett talesätt: När en jycke pinkar på en lyktstolpe så är det inte vandalism, han är bara en hund.

Med andra ord tror jag att mycket låga instinkter är i farten i dessa sammanhang, men det är inte ett försvar, bara en möjlig förklaring.

Men steget mellan en blåtira och en plastsäck verkar vara så enormt att det blir helt ofattbart.

Läs i Aftonbladet!