Vi har i många blogginlägg ibland med massor av fakta och officiell statistik, analyserat och diskuterat dagens ekonomiska system, som vi inte alls tror är det optimala för mänskligheten. I ett blogginlägg 27/9 diskuteras också alternativ till dagens ekonomiska system. Denna gång kompletteras bilden av ett viktigt blogginlägg av Ulf Karlström, som skrivit många inlägg, i skilda ämnen. De har behandlat miljö, ekonomi, EU, miljöfrågor och ”humanitär intervention” mm. Han har även skrivit en artikel om BRIKS-länderna. En recension av den uppmärksammade boken ”Profiting without producing” av Costas Laspavistas kom 13/7. 25/10 kom ”Skuldsättningen ökar i stället för att minska.” Dagens inlägg är inom ekonomiområdet.

Ulf Karlströms artikel.
P1-programmet Ekonomiekot lördag (22/11) bjöd på intressanta inblickar i företagsbeskattning och reste den viktiga frågan vilka som skall finansiera välfärden? Det är uppenbart att storbolagen, och i synnerhet transnationella företag (TNC) inte upplever sig ha något som helst ansvar för solidarisk skattefinansiering. Tvärtom, att smita från skatt är den givna optionen.

Finanskrisen slog igenom med full kraft 2008 i och med att Lehman Brothers begärde sig själv i konkurs. Principen ”to big to fall” tillämpades inte i detta specifika fall, men i övrigt försågs storbankerna med krediter i hela Västvärlden. Den livlina i form av extremt billiga krediter, som kastades ut till storbankerna upprörde breda kretsar. För Sveriges del tillkom ett fenomen som tvingade allmänheten att lära sig ett nytt ord: räntesnurror. Moderbolaget förlade verksamheten i dotterföretag, vilka försågs med dyra lån. Dotterbolagen kom därmed inte att ha några större inkomster, och skatten blev därför låg eller obefintlig. Moderbolaget förlades ”klädsamt” i ett så kallat skatteparadis. När detta blev känt rasade opinion och skälen till ursinnet var tvåfaldig. Det handlade om riskkapitalbolag och de fiskade enbart i skattebetalarnas fickor.

Den rasande opinionen tvingade förre finansministern Anders Borg att vid flera tillfällen uttala sig kritiskt om bankernas ansvarslöshet och fördömandet av räntesnurrorna. Det var nog ingen drömsits för moderatpolitikern Borg, men härtill är jag nödd och tvungen tänkte han och reflekterade över den historiske biskop Brasks situation.

I juni publicerades den stora utredningen ”Neutral bolagsskatt” (SOU 2014:40). Huvudpunkten var att avdragsrätten för räntor (så kallade negativa finansnetton) slopas, men som kompensation sänks den effektiva bolagskatten till 16,5 %. Idag är den 22 % och medelnivån i EU är 21,3 %. Utredningen är nu ute på sedvanlig remiss. SvD:s ekonomijournalist Per Lindvall skriver (17/9) att ”förslaget är också välförankrat i den internationella diskussionen om hur man skall undvika framtida kriser och sänka risknivån i det ekonomiska systemet”. Vi får se vad som kommer att ske. P1-programmet antyder att förslaget går igenom.

Finansinspektionen (FI) har presenterat förslag på så kallade riskvikter för banker och ökad amortering på bostadslån. Syftet är att sänka belåningsgraden såväl inom som utom den finansiella sektorn. Financial Times´ chefskommentator Martin Wolf uttryckte detta med orden: lån skall beskattas, inte subventioneras (SvD 17/9).

De resta frågorna pekar på ett gigantiskt problem inom dagen övermogna kapitalism. Problemet heter ”kreditdopning och kan metaforiskt liknas vid ett isberg – huvuddelen ligger under vattenytan och syns inte! Flertalet radikala ekonomer, med förankring inom marxistisk ekonomi, pekar på att kapitalismen under de senaste 30 åren successivt inträtt i en ny fas – finansialering, eller populärt uttryckt finanskapitalism. Storspelarna i Västvärlden flyttar verksamheten från produktionssfären till cirkulations- och konsumtionssfären, med marxistisk terminologi. Och som konsekvens därav påtvingas arbetarklassen och mellanskikten arbetslöshetsnivåer på 10-15 %.

Ekonomijournalisten Per Lindvall (SvD 17/9) är nog inte beredd att skriva under denna analys, men han pekar likväl på två intressanta omständigheter:
1. ”Den brittiska finansinspektionens förre chef Adair Turner har påpekat det närmast absurda att mer än 90 % av allt sparande kanaliseras till att finansiera förvärv av ’begagnade fastigheter’ och existerande företag, och inte till reella investerings- och utvecklingsprojekt. Det ser likadant ut i Sverige”.
2. Martin Wolf (se ovan) inser att en sådan omläggning (se pkt 1) också skulle kräva förändringar i hela det finansiella systemet, där man måste ersätta en betydande del av det kapital som idag förmedlas som lån med någon ny form av ”egenkapital-liknande-kontrakt”.

I ”Ekonomiekot lördag” intervjuades två ekonomer, en docent från Lunds universitet och en professor från Stockholms universitet. De pekade på att det idag råder skattekonkurrens mellan olika västländer och att ett ”race to the bottom” pågår. Vidare betonade de svårigheterna, eller närmast omöjligheten, att beskatta Transnational Corporations, TNC. För cirka 10 år sedan fördes farhågor fram att TNC skulle bli dubbelbeskattade, dvs både hemma och utomlands. Idag handlar det i stället om det rakt motsatta: ”from dubble to no taxation”. Bägge skatteekonomerna var mycket pessimistiska inför möjligheten att över huvud taget kunna beskatta TNC; ”vi har inget robust skattesystem”. Även när det gäller det privata ägarkapitalet så har beskattningen sänkts och vi ser idag hur ett antal utflyttade kapitalister återvänder till Sverige. Den mest namnkunnige är väl Kamprad.

De 500 största TNC är monopol- eller oligopolbolag. Det betyder att de kan plocka ut extra stora profiter genom att kontrollera – helt eller delvis – prissättningen. Dessa 500 av världens största bolag omsatte 2013 den svindlande summan av 31 000 miljarder dollar. Det är drygt 40 % av världens totala bruttonationalinkomst (Åke Kilander, Clarte 3/2014:38). Dessa jättar spelar en mycket destruktiv, ekonomisk roll genom, dels att konkurrera ihjäl eller hämma mindre företag, dels driva på spekulationen inom den finansiella sektorn, med ökad instabilitet som följd.
,
Ser vi sammantaget till både bolags- och privat ägarkapital så har redan en gigantisk överföring skett – och ännu mer kommer att ske – från det offentliga (skatter) till privat tillägnelse. Det är ju också budskapet i den franske ekonomen Thomas Pikettys bok ”Capital in the twenty-first centuary” (Belknap 2014). Så storbolagen och de rika rymmer för att överlämna skattefinansieringen av välfärden till arbetar- och medelklassen. Man förstår att Alliansen och (s) inte vill röra ränteavdragen för bostadsköp. MEN, därmed minskar möjligheten att öka skattebasen.