Front National (FN) har stora valframgångar i Frankrike, i ett val med lågt valdeltagande. DN:s korrespondent skriver ”Demokratin är den största förloraren, om man ser till det låga valdeltagandet och det stora antalet valskolkare som uppenbarligen inte längre tror på de folkvaldas möjligheter att förbättra deras situation. Sen är naturligtvis högerextrema Nationella fronten den stora segraren.”
Socialistpartiet, med sin borgerliga ekonomiska politik, sina svikna vallöften och sin med rätta impopulära och tämligen odugliga president är den stora förloraren partipolitiskt. Högeralliansen UMP är tydligt splittrad. Dess partisekreterare blev efter en bitter strid ledare före förre premiärministern Fillon, som har tydliga politiska ambitioner, medan Sarkozy nu börjar sticka upp huvudet ur vassen. Men varken PS eller UMP har något program i krisen. Ett program fordrar någon slags uppgörelse med kapitalismen i dess neoliberala nuvarande tappning, som ett absolut minimum. Om inte annat förstatliganden och en starkare demokratisk, statlig kontroll över produktionsmedlen med bibehållen kapitalism.
FN vill bland annat göra tillgången till abort svårare eller olagligt, återinföra dödsstraffet och stoppa invandringen särskilt från utomeuropeiska länder och återinföra tullar. Men man vill också har större oberoende från EU och andra internationella organisationer, samt att Frankrike ska lämna euron, som skördat sådana offer i Frankrikes grannländer söderöver och i Grekland. Det senare kravet ställer sig många i vänstern bakom, men FN har ett annat perspektiv….
På det personliga planet lägger framgångarna i södra Frankrike sordin på stämningen. Jag reser till Nice idag, har just skickat in deklarationen till Brignoles där jag ska lämna hyrbilen på onsdag, och där blev Front National största parti (37 %), liksom i kantonvalet i höstas (40 %), vilket jag då rapporterade om. Det är naturligtvis trist för oss som nu bor i en liten by 2 mil från Brignoles, dit vi far för större inköp som man gör när man bor i en liten by i närheten. Vi känner Brignoles med 17000 invånare ganska bra sedan 20 år tillbaka och har goda vänner i trakten. Men betydelsen av valsegern går långt utöver vår lilla besvikelse.
Lokal demokrati.
Frankrike har 66 miljoner invånare, ungeför 7 gånger fler än Sverige. Den lokala demokratin kan sägas vara mer utvecklad än i andra europeiska länder, vilket går tillbaka till den franska revolutionen 1789. Medan Sverige har omkring 270 kommuner så har Frankrike närmare 37 000, med en genomsnittlig folkmängd på mindre än 400 personer. Vår lilla kommun här nere har omkring 2000 invånare och leds sedan närmare 25 år sedan av en borgmästare som valts i återkommande lokalval. Runt sig har en grupp medarbetare på Hotel de Ville, stadshuset. De är lätta att få tag i, och borgmästaren finns med i alla möjliga sammanhang.
Traktens stora tidning ”Var Matin” skrev i höstas efter FN:s stora framgångar i kantonvalet över hela första sidan ”La claque. Le FN remporte l’élection cantonale”(Örfilen. FN vinner kontonvalet). (Var är namnet på departementet Var, nr 83, där Brignoles ligger och där jag är nu).
En debatt har här skett om vad som kännetecknar fascism. I ett inläg 3 maj 2013 skriver historikern och skribenten Sven Hofman
”Enligt en för närvarande populär myt, odlad av lekmannahistorikern Henrik Arnstad, är nationalismen själva kärnan i den fascistiska ideologin: att höja det rena, oförfalskade folket på mindre värda befolkningars bekostnad. Som vi vet har detta aldrig varit kärnan i någon fascistisk ideologi, om man alls kan tala om ideologi. Fascismens kärna har varit att krossa folkmakten, massorganiseringen, fackföreningarna, arbetarrörelsen, socialismen.”
I detta blogginlägg görs inte försök att penetrera denna fråga ytterliggare. Det är viktigt att se både likheter och skillnader mellan rasistiska (av olika schatteringar) och högerextremistiska partier. Sålunda är högerextremistiska Svobodas svenska systerpartier naziststämplade (av vem?) ”Svenskarnas parti2 och ”Nationaldemokraterna”, inte Sverigedemokraterna, som nylgien aktualiserats då f.d. medlemmar i SD kandiderar för ”Svenskarnas Parti” i allmänna val.
Front National och Sverigedemokraterna är invandrarfientliga men knappast fascistiska.Det är en historisk erfarenhet att rasistiska partier och fascistiska partier vinner mark vid en kris i kapitalismen. Uddén i fascismen är riktad mot arbetarklassen, de stora grupperna arbetande, mot radikala organisationer. Rasism behöver inte vara ett framträdande drag enligt historiker. Mussolini var ingen judehatare. FN betonar vikten av gamla sedvänjor och lokal kultur, liksom SD (minns Jimmie Åkesson i knätofsar). En grogrund för fascismen är odemokratiska korporativt sammansatta miljöer i EU. Det är en beslutsstruktur med kraft att sätta folkstyrelser och demokratiska konstitutioner ur spel.
Den långvariga ekonomiska krisen och frånvaron av tillräckligt starka partier och fackliga organisationer i detta läge har öppnat utrymme för rasistiska och högerextremistiska partier i många europeiska länder. Holländska PVV partiet, lett av anti-islamisten Geert Wilders går bra i de senaste opinionsmätningarna. PVV förespråkar att Nederländerna lämnar både euron och EU. I Tyskland fick det helt nya anti -euro AFD-parti framgångar vid valet nyligen. I Grekland som är hårt drabbat har vi det fascistiska Gyllene Gryning, i Sverige de rasistiska SD, i Danmark Fremskridtspartiet, i Italien Lega Nord, och i Frankrike alltså Front National. Vid presidentvalet 2011 fick FN:s presidentkandidat Marine Le Pen 18 % av rösterna. Fem miljoner fransmän röstade på henne.
Liksom under fascimens framväxt under 1930-talet saknas en medvetenhet eller ett intresse för att bekämpa högerextrema partier på många håll. Le Figaro rapporterade igår att 55 % av väljarna i högerpartiet UMP och 62 % av väljarna i FN vill ha ökat samarbete i nästa valomgång. Än mer tydligt är EU:s och USA:s direkta godkännande av statskuppen i Ukraina av fascistpartierna Svoboda och Högersektorn, med stöd av ”demokratisk opposition” – vilket slätkammade massmedia tiger om. De främjar så fasismens stärkande.
Som jag tidigare rapporterat visade en opinionsundersökning i höstas att Front National kan få ett stort genombrott vid valet till Europaparlamentet i maj. Tjugofyra 24 procent av de tillfrågade sa att de kommer att rösta på FN,. UMP fick 22 procent medan PS kom trea med 19 procent. Tidningen menade att .”FN är i förändring, åtminstone i sin image to allmänheten. Dess plats är inte längre står vid sidan av det politiska spelet, men i centrum.”
Marine Le Pen har profilerat FN bort från att prata om invandringen och ”islamiseringen” av Frankrike till sociala och ekonomiska problem som den europeiska nyliberalismen skapar. FN har sina fästen i byar och småstäder framför allt i södra delarna av landet. Där har småbönder, caféägare, småhandlare, och andra grupper utan några band till den franska arbetarrörelsen alltid varit en bas för fransk högerpopulism. Den nya sociala basen finns i de traditionella industriregionerna i norr och nordost. Däremot lyckas inte FN att bryta in på något seriöst vis i kapitalismens glassiga högborgar som Paris, Lyon och Bordeaux där man inte attraheras av Marine Le Pens budskap om ”producera franskt”, ”intelligent protektionism” och ”lämna euron”.
Finns motkrafter?
Främsta motkraften är en politisk radikalisering av arbetarrörelsen och de fackliga organisationerna, som i stora delar av Europa sedan decennier vandrat allt längre åt höger. Detta gäller både Frankrike och Sverige. Främsta grogrunden för rasism och fascism är kapitalismens kris. Som marxismen velat hävda är staten den härskande klassens organ. Den härskande klassen består av en liten, liten grupp storkapitalister, i nära samarbete med ideologer bland annat. I takt med att den härskande klassen stärkt sin ställning på bekostnad av arbetarklassen, och till följd av en allt djupare kris i kapitalismen per se minskar utrymmet för reformer och förstaliganden är det ju inte tal om. Kamp mot kapitalismen – det är en nödvändighet för att minska stödet för rasism och fascism!
i Front National,Sverigedemokraterna, socialism, Jimmie Åkesson, solidaritet, Frankrike, Provence, val,
nationalism, kapitalism,demokrati, Brignoles/a>, EU, fred,politik, fascism, FN, Sverige, krig, rasism, Sverigedemokraterna, ekonomi, solidaritet,
Le Figaro 24/3 Le Monde 14/10 Var Matin 14/10 Liberation 13/10 kl 20.56 Le Nouvel Observateur 10/110 SvD Var Matin 7/10 Knut Lindelöf Le Figaro 10/10 Daily Telegraph 10/10 Anna-Lena Lodenius Pål Steigan 10/5 Knut Lindelöf 13/5 SvD 26/4DN Debatt Nils Funcke 23/4DN 22/4SvD 24/4Ab 24/4 DN rescension av Arnstads bok av Olle SvenningDN 4/4 SvD bokrescension Aftonbladet rescension av Arnstads bok Jinge ”Åh vilken röra – vad är fascism?” Annarkia 22/11 VarghjärtaDN Unga Sverigedemokrater vill ha Almqvist kvar DN Debatt 15/11 DN:s ledare 15/11 AB 15/11 Svd 15/11 Expressen 15/11 SvT 15/11 The Independent 30/8 SvT DN Breivik kommer ut SvD Proletären FIB-Kulturfront
3 svar till “Stora framgångar för högerextrema Front National i grannstaden Brignoles, ja i hela Frankrike”
Sannolikt kommer det inte att bli något genombrott för partier som FN heller, eftersom de inte förespråkar någon politik som på något radikalt sätt skiljer sig från de gamla partiernas… Det är samma åtstramnings- och nedskärningsfloskler som dominerar – även om man kan nå kortsiktiga poäng på att peka finger åt dem.
Man kan jämföra med 30-talet då såväl höger- som vänsterpopulister vann stora bestående framgångar på en keynesiansk politik, dvs en som ”byggde landet” till skillnad från de dåvarande liberalernas (inkl tyska socialdemokraternas) tro att krisen måste få värka ut genom åtstramningar och sen kommer allt att fixa sig av sig själv. Se https://gemensam.wordpress.com/2014/03/01/allt-ar-som-forr/
Visst finns det vettiga förslag även idag – fast det är inte partier som kommer med dem, det är ynkligt små organisationer utan särskilda maktambitioner. Det är ett problem! Dock strävar de på för att få stöd från den riktiga arbetarrörelsen, dvs fackföreningarna. Om man får vara självpromoverande, se http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html
Det är ju sant, att folk lider av den ekonomiska krisen. Men det är även sant, att rasismen har med nationell identitet att göra och att det är överheten som sätter den i världen genom sin politik. Folkets fördomar emot utlänningar är konsekvensen av den nationella identiteten, som klassamhället (som staten tvingat ihop) bekänner sig till. Dess invånare ser sig som ett människokollektiv, vars välfärd staten uteslutande har till uppgift att tjäna och öka. En sån inställning ställer förhållandet till statsmakten på huvudet. Utlänningar står helt från början utanför detta kollektiv. De är ju inte infödda medborgare, som därför har förtjänat att leva under statens „skyddande“ hand. Tvärtom anses, att nationens kollektiv måste eftersträva och försvara sin välfärd mot andra staters och folkslags egoism och intriger. Ett folk, framför allt löntagarna, som jämt hotas av arbetslöshet, ser sin tillhörighet till nationen som ett privilegium och samtidigt som en garantie till säkerhet i livet – om inte mot arbetsgivarnas business-kalkulationer, så dock mot främmande konkurrenter, som inte har de inhemska medborgarns rättigheter till säkert liv. Även om det för det mesta är utlänningar, som tar de gemena och lågavlönade jobben, så står det fast, att de utnyttjar „oss“, därför att de vill ha fördelar i „vårat“ land. I allmänhet belastar det befolkningens förtroende till politikerna, att de tillåter utlänningar att uppehålla sig i landet och ta „våra“ arbetsplatser, daghemsplatser, lägenheter osv.
Politikerna utnyttjar och styr dessa aversioner: folkets rättigheter avvisar dom inte – det är å ena sidan en ärbar ståndpunkt, men å andra sidan låter de sig inte störas av den, när de genomför sin globala befolkningspolitik. Att svenskar alltid ska tas hänsyn till före alla andra, det säger enbart högerextremistiska partier, men i praktiken rättar sig politiken ändå efter detta kriterium. Det staten anser vara nödvändigt att ordna med beträffande utlänningar (all diskriminering, kontrollen av deras lojalitet och särskild uppsikt över dom), allt sådant presenterar den som en tjänst till sitt eget folk. Dom vet ju, att de flesta håller med om att varje gemenhet är „nödvändig“. Staten kan rikta folkets aggressioner mot vilka nationellt eller etniskt definierade grupper som helst och sedan ge sig själv i uppdrag att lösa upp „spänningarna“ och röja undan „orsakerna“.
Om det är opportunt blir bekräftelsen till de nationalistiska aversionerna nedtonat till att „vi“ ju behöver utlänningarna och att de är nyttiga för „oss“. Så ska odiffirentierat hat och egenmäktiga övergrepp på främlingar bromsas.
Läs den här artikeln: http://www.gegenstandpunkt.com/svenska/2012/global_nationalism_2.html
Hörde just i byn att vår ganle borgmästare (”partilös” som gjort bra insatser för byn i 20 år) blev omvald med 65 % av rösterna. Front National fick inga röster. Kul. Förr i tiden var den en socialistisk by, med en fabrik med några hundra kvinnliga arbeterskor i slutet av 1800-talet. Man odlade silkesmasklarver och exporterade till Kina (!). Byn var som andra präglade av Frankrikes historia. ”De röda” hade sina egna affärer, sitt eget vinkooperativ, ”de vita” likaså. Barnen fick lära sig vilka man fick hälsa på och vilka man skulle undvika. År 1967 slogs vinkooperativen ihop. Man gör halvbra viner. Motsåndsrörelsen och de unga män som sköts av tyskarna hyllas varje år, och den ”opolitiske” borgmästaren är förstås med.