Själv föddes jag året efter andra världskrigets slut och växte upp i Vasastan i Stockholm. På den tiden körde man fortfarande ut Kol & Koks med häst och vagn.

Idag ser mycket ut på ett annorlunda sätt. Vi talar allmänt om växthuseffekten och dess följdverkningar och på det personliga planet har jag hunnit med både hjärtinfarkt och en påföljande hjärtoperation. Så att jag och andra med mig emellanåt hemfaller i funderingar på hur vi ska leva är kanske inte så konstigt.

Är t.ex. flervåningshus i tätorter verkligen det optimala ur energisynpunkt? Nej troligen inte. Det allra smartaste vore sannolikt att bygga bostäder under marken för att dra nytta av den ständiga värme och svalka det skulle innebära. En sådan bostad kan byggas så välisolerad att kroppsvärmen räcker för att få en behaglig temperatur inomhus. I den mån det inte skulle vara tillräckligt så klarar ett stearinljus resten, och det praktiskt taget oavsett vilken temperatur som råder utanför.

Den sociala samvaron och integrationen med vår omgivning då? Till att börja med så är vi knappast genetiskt konfigurerade för den tillvaro vi nu lever i. Urbaniseringen har kommit över oss med stormsteg och vill vi återgå till ett liv utan Prozac och andra kemiska lyckobringare så räcker det troligen med att återgå till småskaligheten, det gamla bysamhället. Den tekniska utvecklingen kan vi dra nytta av ändå, likaså kommunikationerna. Visst kan man ha bredband och TV fast man bor en liten stuga i stället för sju trappor upp..

Men det handlar om fler saker. Henrik Ennart skriver i sin mat och hälsoblogg i SvD:

Provtagningarna på ögruppen Trobriandernapå Nya Guinea har gjorts av Staffan Lindeberg, docent vid Lunds universitet, och en av Sveriges främsta experter på stenålderskost. Resultaten visar att urbefolkningen har mycket höga nivåer av en speciell antikropp: aPC, som svenskar däremot har låga halter av. Sedan tidigare är det känt att den naturliga antikroppen aPC skyddar mot åderförkalkning. Mekanismen är inte helt klarlagd

men forskarna anser att aPC både har antiinflam-
matorisk verkan och motverkar upptaget i cell-
väggarna som leder fram till skadlig plackbildning.”

För vi har inte enbart ändrat boende och energiförbrukning. När det gäller vårt eget energiintag så har förändringen blivit minst lika dramatisk. Vi äter helt enkelt fel sorts mat och jag är inte ensam om att ha dragit på mig ”vällevnadssjukdomar”. Idag vet vi att en majoritet av de nu levande kommer att avlida till följd av en hjärt- kärlsjukdom. En majoritet av dagens 30-åringar har redan förändringar i hjärtats kranskärl och praktisk taget alla västerlänningar i min ålder (60) har det.

Men på Trobrianderna i Nya Guinea förekommer det inte. Detta på grund av den ”stenåldersmat” de fortfarande äter där, en mixad jägar- och samlarkost där de inte äter spannmål, mejeriprodukter och de typer av matfett och socker som vi gör.

Jag hävdar inte åsikten att vi alla ska ta en spade och gräva ner oss i en skogsbacke. Men jag menar att det nog är dags att börja fundera på hur vi lever, hur vi äter och hur vi bor. Nyttjar vi verkligen tekniken på det sätt som är bäst för vår egen art och planetens framtid?

Henrik Ennarts blogg Om stenåldersmat DN om att leva på spindlar

Andra bloggar om: Stenåldersmat, Boende, Miljö, Välbefinnande, Hälsa, Henrik Ennart, Staffan Lindeberg, Människan, Politik

[tags]Stenåldersmat, Boende, Miljö, Välbefinnande, Hälsa, Henrik Ennart, Staffan Lindeberg, Människan, Politik[/tags]