Läkartidningen nr 6 i år (utgivningsdag 5/2) hade ett längre reportage ”Läkare med döden i hälarna” från Syrien av den kände journalisten Staffan Heimersson och fotografen Niclas Hammarström.

I reportaget fanns en kort politisk bedömning.

”Kampen äger rum mellan å ena sidan rebellernas Fria syriska armé, inspirerade av den »arabiska våren«, och å and­ra sidan den Iran- och rysstödda statsmakten under Bashar al-Assad. Rebellerna skjuter med AK-47 (Kalasjnikov) och någon enstaka garantkastare, erövrad från fienden, samt – gömda bakom gardiner i höghusens översta våning– med höghastighetsgevär med kikarsikten. Regeringssidans svar är att med stridsvagnar lägga hela stadsdelar i ruiner, anfalla med bomber från luften och skoningslöst artilleribeskjuta vissa kvarters misshagliga befolkning.”

För den som sett på denna blogg tidigare är det kanske ingen överraskning att jag reagerade med kommentarer som publicerats i Läkartidningens nätupplaga, där man har öppenhet för olika uppfattningar. Den följdes av svar från Heimersson och replik från mig. Jag återger mina kommentarer förkortade och Heimerssons in extenso. Min kommentar till Heimerssons inlägg kommer i morgon.

Min första kommentar.
”I Läkartidningens artikel finns en politisk bedömning bedömning av krisen, som utelämnar viktiga förhållanden, som rapporterats i bland annat internationell press, bl.a. New York Times, Washington Post och Guardian. Det är en grannlaga uppgift att ge en balanserad bild av politiska förhållanden i en artikel som i Läkartidningen behandlar sjukvård i krigssituation. Jag ger kompletterande uppgifter för att nyansera bilden.

Olika uppgifter finns om hur protesterna började i Syrien. Enligt bl.a. israelisk och libanesisk press fanns redan i den första demonstrationen i Daara i mars 2011 beväpnade personer som sköt poliser. Den arabiska våren hade i Syrien en annan karaktär än i Egypten där fredliga demonstranter dominerade. Enligt Arabförbundets negligerad rapport för ett år sedan, baserad på 166 observatörer från 13 länder som reste runt i Syrien. förekom fredliga demonstrationer både för och mot regeringen, men visst ömesesidgt våld. Tidigt kom uppgifter om att USA och andra stater ekonomiskt och militärt stödde rebellerna, bl.a. vid ett möte i Istanbul 1/4 2012, då 77 stater beslöt ge motsvarande 140 miljoner kronor till rebellerna.

Det finns många belägg för många av dem är religiösa extremister, ofta av utländskt ursprung, delvis al Qaida-anknutna som använder terroristmetoder och självmordsbombare, liksom de ideologiskt närstående islamisterna i Mali och Algeriet. Att oppositionen styrs av USA framgår bl.a. av en artikel i New York Times 1/11 ” As Fighting Rages, Clinton Seeks New Syrian Opposition”. Sunday Times skriver 19/8 hur luftförsvarsmissiler transporteras till rebeller och att brittisk underrättelsetjänst (MI6) finns i Syrien.

Många liknade rapporter finns i internationell, men sällan i svensk press. Journalisten Todenhöfer m.fl. har i Frankfurter Allgemeine Zeitung och tysk TV givit belägg för att de massakrer som västliga massmedia tillskrivit rebeller sannolikt utförts av rebeller, och Todenhöfter talar om ”massakermarknadsföringsstrategi”. al-Qaidas högste chef deklarerade i februari 2012 att man stödjer de syriska rebellerna. Enligt bl.a. FN-sändebuden Annan och Brahimi har den utlandsstödda oppositionens vägran att förhandla och användningen av våld i tidigt skede försvårat en fredlig lösning och motverkat demokratiska krafter. Enligt FN-stadgan har regeringen rätt att försvara landet. I Syrien finns också en oppositionskoalition med parollerna ”Nej till utländsk intervention, nej till våld och nej till sekterism”, som man sällan skriver om. Reportern Staffan Heimersson var i Aftonbladet 19/4 2003 i artikeln ”Det som hänt i Irak är början på en revolution” positiv till ett anfall av USA även mot Syrien. Jag tycker att man måste satsa allt på en fredlig lösning i FN:s regi, trots svårigheterna.

Anders Romelsjö, Professor, Karolinska Institutet, institutionen för folkhälsovetenskap
Jäv: Medlem i föreningen Syriensolidaritet med parollerna: Ett fritt, enat och självständigt Syrien; Upphäv sanktionerna mot Syrien;Inget svenskt stöd till krig mot Syrien

——————————————————————————–

2013-02-11 Staffan Heimersson: Kommentar till Romelsjö
”Mitt reportage i Läkartidningen, resultatet av en hård och icke riskfri arbetsvecka i Aleppo, hade till syfte att skildra läkares vardag i världens just nu vidrigaste krigszon. Den avsåg inte att vara en analys av Syriens historia, klanen al-Assads 43-åriga maktinnehav och det aktuella politiska läget.

Men jag tar gärna tillfället i akt att komplettera:

Folkresningen i Syrien är en del i kedjan av revolter under namnet ”den arabiska våren”. Den är varken mer eller mindre sinister än revolutionerna i Tunisien, Libyen och Egypten. Men den är markant blodigare. Civilbefolkningen är hårdare drabbad. Av dem som dör är fler barn än rebeller. Jag trodde för två år sedan inte Syrien skulle bli en länk i kedjan. Befolkningen vågar inte, sa jag mig (och skrev jag i någon av mina kolumner.) Statsmakten är för stark och för väl beväpnad, de många underrättelsetjänsterna har koll på allt och alla. Och alla minns pappa Assads skoningslösa sätt att krossa Muslimska brödraskapets uppror i Hama 1982 med upp till 30.000 dödade.

Jag fick fel. Folkresningen i Syrien kom.

Jag kan inte se att Professor Romelsjö nyanserar bilden. Situationen är råddig. Delar av befolkningen (en avsevärd del av den stora kristna minoriteten till exempel) stöder regimen. Och ja, en liten skara religiöst hängivna män med al-Qaida-ideologi från Tjetjenien, Afghanistan, Libyen, etc. strider på rebellernas sida. Än sen? Det hade varit konstigt om de inte dykt upp. Men efter bästa förmåga kollade jag deras antal i Aleppo – kanske 70.

Romelsjö gör sig till offer för det trams han sannolikt läser, författade av konspirationsteoretiker på nätet: Allt är Amerikas fel. Men som varje någorlunda allmänbildad vet så har Amerika ingen del i detta krig. Tvärtom är det ju så att amerikanska neokonservativa kritiserar president Obama för hans letargi i frågan. Att den inbördes splittrade oppositionen, som Romelsjö skriver, styrs av Amerika vore en sensation. (Storbritanniens utrikesminister Haig är i ord en större aktivist på det Fria Syriens sida).

Den amerikanska passiviteten illustreras av att de amerikanska missiler som på Turkiets begäran placerats vid Turkiets gräns med Syrien är defensiva Patriots, som ska användas bara om Assadstyrkorna med flyg eller artilleri träffar mål inne i Turkiet. Det sker i Natos regi och de flesta soldaterna på plats är holländare och tyskar-

Visst stöd i sina ansträngningar har rebellerna från Saudiarabien, som aldrig gillat regimerna i Syrien, från Qatar, som på många sätt vill visa sig vara en liten supermakt och Turkiet, som har en lång gemensam historia med Syrien.
Assad å sin sida har stöd av Ryssland, rätt givet eftersom Syrien genom decennierna varit en sovjetisk vasallstat och den ryska örlogsflottan har sin Medelhavsbas i syriska Tartous. President Putin förnyar Assads arsenal och kan komma att ingripa om Assad riskerar att förlora inbördeskriget. Assadregimen stöds självklart av den teokratiska regimen i Iran, som ju har ”sitt” Hizbollah i frontlinjen mot Israel.

Med sin totala överlägsenhet med flygvapen, pansar och artilleri vinner sannolikt Assadsidan inbördeskriget.
Jag har svårare att på nätet få grepp om drivkrafterna bakom föreningen Syriensolidaritet. Vem som helst kan skriva under på dess plattorm ”ett fritt, enat och självständigt Syrien”. Fritt vore ju en nyhet för invånarna. Enat är en önskedröm och inte en omöjlighet i det på så många sätt sofistikerade Levanten. Och självständigt.

Men Assads stödtrupp på svensk mark visar inte bara det förväntade amerikahatet och en banal antisemitism. I sina stadgar står den även för oroande leninistiska drag. Medlemskap i lobbygruppen är kontrollerat . Stadgarna slår fast: ”Styrelsen avgör frågan om medlemskap.”

Staffan Heimerson
journalist, Frankrike

i Andra om: Syrien, sjukvård, Storbritannien,folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration al-Qaida, utrikespolitik NATO opposition, unconventional warfare, demokrati,fred, desinformation, kommunikation, desinformation, terrorism, Läkartidningen,

Björnbrum Läkartidningen kommentarer Läkartidningen Syrien-artikel SKP-blogg VoltairenetNyhetsbanken DN 14/2 SVD 14/2 P Giraldi EU om Syrien 18/2 SvD Clark i Democracy Now Middle East Online 18/2 Reuters AB 10/2Expressen 11/2 DN 10/2 SvT Agenda 10/2 kl 21.15SvD Telegraph Guardian Croneman NY Times DN 7/2SvD 9/2 Unconventional warfare dokument UW dokumentDN 22/1 Nyhetsbanken FIB-KulturfrontFIB-Kulturfront Profil Online DN 24/1 BjörnbrumYazbek DN 3/1 Veterans for Peace 19/12 Veterans for peace om Syrien Carla Stea i Globalresearch Hela pingstenSKP-blogg -uttlande från Syriens kommunistparti 5/1 Tarpleys artikel Pepe Escobars artikel Agrab Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör