Vi publicerade 17 maj ett inlägg ”Angående tillståndet i vår närmaste omgivning” om fyra frågor av skribenten Sven Hofman från dennes politiska dagbok. I detta diskuterade han bland annat storstadstillväxten. En längre kommentar kom från Jan Wiklund och nu har Sven Hofman utvecklat sina tankar i frågan. För enkelhetens skull har jag samlat åsikterna i frågan i ett nytt blogginlägg – just detta här.
I. Ur Sven Hofmans inlägg 17/5.”Den blågråa, alltmer dystert betonglika alliansregeringen gör allt för att påskynda storstadstillväxten – det får kosta skattebetalarna vad som helst, med starka överdrag i förväg på notan, som i fallet Förbifart Stockholm och Nya Karolinska, där i det senare fallet även brott mot lagen om offentlig upphandling har begåtts, eller som i fallet Friends Arena i Solna, som tillkom genom korruption mellan en moderatledd kommunledning och affärsintressena men som inte har en chans att bli ekonomiskt lönsam i tider av arenaöveretablering. Man binder kapital och investerar till den grad att massinflyttningen till huvudstadsregionen utan att vara en naturlig befolkningsrörelse måste påskyndas och förstärkas med olika ideologiska, propagandistiska finter av i det närmaste utpressningskaraktär.”
Staden växer, förfulas och sprängs inifrån till ingen påvisbar nytta. Institutionellt lagtrots, som ifråga om det famösa nya Slussen-projektet och de ständiga, illegala intrången i Kungliga Nationalstadsparken, visar att den politiska klassen inte skyr några medel för att driva igenom sin urbanpolitik. I Sankt Peterburg kunde folkliga protester förhindra Gazproms skandalbygge i en känslig del av staden och därmed rädda dess välkända skyline. I Stockholms stadshus går alla in för att så snart tillfälle ges sabotera skylinen på alla fronter. Huvudstaden ska bli en alltmer amerikansk, allt mindre svensk stad. Varför ska man alls vilja bo där, om inte det ekonomiska nödtvånget – den medvetna, planmässiga ödeläggelsen i stora delar av det övriga landet – hade funnits?
II. Jan Wiklunds kommentar 17%7.
”Det finns förvisso sjuka inslag i regeringens urbanpolitik. Men de är till största delen andra än dem du nämner. Förbifarten, ja. Karolinska, ja. Friends, ja. Men i övrigt – nej knappast.
1. Det är bra att det byggs centralt istället för perifert (som det har gjorts under hela 1900-talet). Perifert byggande kräver massor med olja och massor med infrastruktur som i sin tur kostar pengar. Perifert enklavbygge (av traditionellt 1900-talssnitt) gynnar dessutom segregation, varje ”sort” i sin enklav. Det är glädjande att denna utveckling bryts.
Det man kan kritisera nuvarande regering för är att det inte byggs tillräckligt, att man nöjer sig med att tillgodose medelklassens önskan att bo centralt istället för att ge alla den möjligheten. ”Centralt” innebär förstås i första hand nära det befintliga centrum. Det är svårt att skapa ny centralitet i en storstad. Möjligen kan förslaget till sju regionala kärnor fungera, men då måste dessa verkligen utvecklas till städer där nästan alla bor. Annars fortsätter den perversa pendlingen som vi inte har råd med i oändlighet.
Att man måste tubba på Nationalstadsparken på ett eller annat ställe är oväsentligt. Den kom till på ett hafs, utan vettiga analyser av vad som behövdes. Man nöjde sig med att frysa utvecklingen som den såg ut då. Varför anta att det var det optimala?
2. Det finns inga större fel på kommunens förslag för nya Slussen än att kollektivtrafikens behov är otillräckligt tillgodosedda. Befintlig anläggning håller på att rasa sönder och måste ersättas. Och kommunens förslag har faktiskt mindre utrymme för bilar än befintlig anläggning. Men det är sammanföst på ett ställe istället för utspritt över större yta och ser därför mastigare ut. Om man är ytlig.
Regeringens urbanpolitik kan som sagt kritiseras. Den bygger på ett sjukt gynnande av FIRE-sektorn som man säger i USA, dvs finans, försäkring och fastigheter, istället för riktig produktion. Följaktligen ett svältfödande av denna, vilket gör att försörjningen i de delar av landet där produktion äger rum svälts ut och folk tvingas flytta till storstäderna för att överleva i den svällande FIRE-sektorn.
Däri är de förstås överens med hela EU/USA men det gör det ju inte bättre. Fördelen med detta är dock att vi har tillgång till massor av kritiska analyser som är gjorda i hela området och behöver inte tänka själva.
III. Sven Hofmans replik 18/5.Det finns absolut ingenting som säger att förorter måste leda till segregering. Innerstaden däremot har alltid varit segregerad – i Stockholm åtminstone sedan 1600-talets stadspolitik, då malmarna reglerades och högaristokratin lockades att bygga sina palats på Nedre Norrmalm, Riddarholmen, Blasieholmen. Då brände man småfolkshusen och körde iväg oönskad befolkning.
Vanligt folk, om de får välja, föredrar den lilla skalan. Men det är inte alltid de har möjligheten att välja, och framförallt inte i ”valfrihetens samhälle”. Den enda frihet som har vuxit där är friheten för styrningseliterna, medan de som kan något väsentligt (yrkesarbetare, professionella) har förlorat frihet: ju friare den svenska skolan är, desto ofriare är lärarna som arbetar där.
När marknadskrafterna släpps fria i stadsplaneringen uppkommer sådana groteska företeelser som de nya tillbyggnaderna runt Centralstationen i Stockholm och kring Norra Bantorget. Staden förtätas, förmörkas, förfulas. Vi som har lärt oss att älska denna innerstad, visserligen med en återhållen vrede efter mordet på Klara, går nu omkring och hatar ungtuppspolitikerna som vill göra ett Manhattan av Stockholm och utvidga stenstadens territorium långt utanför tullarna.
Slussen-projektet är också ett anstiftat mord på en av världens bästa trafiklösningar i ett cityområde. Alla nya modeller som presenterats leder till försämringar, varav Stadshus-majoritetens är den allra värsta. Det är inte sant att den befintliga konstruktionen är räddningslöst förlorad. Den har förvisso medvetet tillåtits att förfalla (precis som Klara och Nedre Norrmalm på sin tid), men man behöver bara kasta en blick på Öst- och Centraleuropa för att konstatera vilka stordåd det går att åstadkomma i räddandet av värdefulla stadskärnor – bara viljan finns.
Lagstiftningen om en nationalstadspark i Stockholm var inget större hafsverk än 1809 års regeringsform som tillkom inom loppet av två veckor och höll i ett och två tredjedels sekel. Det anmärkningsvärda är att statliga och kommunala myndigheter anser sig kunna gå förbi lagens bestämmelser och att de kan göra detta utan några som helst konsekvenser. Saken är tämligen klar. Stora städer måste ha sådana större utrymmen av natur och kultur, av skönhet, för att inte förtvina: Berlin har sin Tiergarten, London sina green belts (som inte ens Mrs Thatcher vågade tafsa på), sitt Hampsted Heath (som är en så vacker och rogivande lokal, trots omgivningarnas tilltagande gentrifiering).
intressant.se, ekonomi, Alliansregeringen,Slussen, segregation, politik, Stockholm, kapitalism, stadsplanering, Karolinska, Skolan, USA Karolinska, sjukvård, debatt, demokrati, socialism
Ymby-blogg Alliansfritt Sverige Ymby-blogg om stadsplanering Ymbyblogg om Slussen Nya Karolinska Stockholm 2.01 Alternativ Stad DN fototävling DN Debatt om Slussen Gemensam
6 svar till “Stadsplanering och segregation i Stockholm – debatt”
Sven: Vi kommer inte så mycket längre eftersom ditt svar nästan bara bygger på tyckande och känslor. Inget ont i det, men det gör det svårarbetat.
Fakta är följande:
+ Förorter och gles stad bygger på pendling och därför på billig olja. Vilket är ohållbart i längden. S.k. ABC-planering – att folk i en storstad ska kunna leva lokalt i sin stadsdel – har aldrig fungerat någonstans i världen. En storstad är EN arbetsmarknad, det är dess existensberättigande. T.o.m. kineserna misslyckas med ABC-planering trots deras möjlighet till toppstyrning; de nio nya satellitstäderna i Shanghai har bara lett till ökad trafik och längre avstånd.
+ Fler vill bo i innerstan än det får plats för vilket leder till ökade priser och till att fattigt folk trängs ut. Enda sättet att driva ner priserna är att göra innerstan större, så att alla som vill får plats. Detta förutsätter givetvis inte nya kontorshus i City men väl utbyggnad av Norra stationsområdet och Värtastaden, liksom tänkta utbyggnader i Liljeholmen och Slakthusområdet.
+ Redan 1947, då Stockholms stad gjorde en publikundersökning om saken, visade det sig att ingen ville bo i hyreshus i förort. Antingen ville man bo i innerstad, eller i eget hus, ungefär 50% vardera. Jag vill inte påstå att andelarna är exakt desamma idag, men att hyresförorterna har byggts som resultat av folkliga önskemål är rena nyset.
Beträffande satsningar på glamour och pampiga kontor och arenor är vi överens.
Det är möjligt att nuvarande slussen hör till ”världens bästa trafiklösningar i ett stadsområde”, men det ”bäst” betyder här bara maximering av biltrafiken. Man kan förstås gilla detta, men jag som tycker att biltrafiken har växt sig för fet ser gärna en annan lösning, en som bygger på fotgängarnas och kollektivtrafikens företräde. Kommunens förslag är inte optimalt, men bättre än det som finns nu. Det räcker för mig.
Jan Wiklund, att det inte är något större fel på nya Slussen är inte korrekt.
Den bryter mot PBL när det gäller tillgänglighet, bullerförorenar Rysstorget, och har flera tekniska problem vad gäller trafiken.
Motsidan har anonyma bloggar till sin hjälp men dessa kommer inte att kunna visa sig i rätten, och tjänstemännen kommer att bli tvungna att hålla sig till det korrekta vid en prövning.
Vi får väl se…
Tills vidare kan vi ju se vad Yimby säger på sin blogg (som inte är anonym). Och observera, även Yimby har kritik mot kommunens förslag – även om den inte kommer upp i de apokalyptiska nivåer som ofta luftas i pressen, av nån anledning jag inte begriper. Vad finns det för skäl att bevara en gammal motorvägskorsning? Kommer kultureliten år 2070 att engagera sig för Skärholmsmotet och kalla det kulturminne?
Se http://www.yimby.se/2011/12/slussenmyter-del-11-den-a_1163.html samt de länkar till övriga tio som finns i det gula fältet överst.
PS Att nya Slussen skulle bryta mot PBL vad gäller tillgänglighet avfärdas på http://www.yimby.se/2011/08/slussenmyter-del-1-bron-s_1096.html. Nivåskillnaden mellan Skeppsbron och Södermalm är vad den är, så lutningarna blir ungefär vad de är idag – eller t.o.m. mindre…
Vad kommer energin ifrån? Vem bryr sig? Har vi inga större problem i Stockholm – segregation, avstånd, trafik, hyresnivåer, och en fastighetsbubbla som drivs på av finansialiseringen av näringslivet. Dvs att alltmer pengar satsas på att tjäna pengar på pengar istället för på produktion. En kedjebrevsekonomi som har sitt svenska brohuvud i just Stockholm. I allt detta är Slussen inte ens en fotnot.
ETT ANDRA SVAR TILL JAN WIKLUND
Det är klart att man kan diskutera skönhetsvärden utan att drunkna i känslosvall. Och därmed kan man också diskutera förfulningsvärden. Det råder bland många Stockholmare en rätt bestämd uppfattning om att en byggnad som Waterfront Stockholm har förfulat ett mycket känsligt område i innerstaden i olika avseenden och ur olika perspektiv – alltså stört utsikter över vattenspelgar, skymt väsentliga representativa byggnader.
Man kan inte avfärda en sådan synpunkt med att den skulle vara utlopp för nostalgi och bakåtsträveri. Arkitektur av detta slag kan betraktas som övergrepp, på människor och miljö; som maktdemonstrationer. Organistiska filosofier som att staden måste få växa ger uttryck för maktambitioner. Ty städer är alltid resultat av beslut och planering. Tyvärr lyckas en demokratisk folkopinion mera sällan stävja lokala makthavares storhetsvansinne, deras förnumstiga vilja att sätta avtryck i stadslandskapet: stoppen för hotellprojektet mitt i Riddarfjärden och för tillbyggnaden av Stadsbiblioteket utgör ett par nämnvärda undantag.
Vad ska man sedan göra med alla människor som tycker om att bo i förorter, förstäder, trädgårdsstäder, ett slags mellanurbanitet som har luft och grönska som kvaliteter i boendet och låter dem som vill njuta av asfaltmörkret göra det? Förortsboende är inte alls kopplat till biltransporter: det går i de flesta Stockholmsorter mycket bra att ta sig fram med spårbunden trafik, och ännu smidigare skulle de gå om tunnelbana, pendeltåg och spårvägar kontinuerligt byggdes ut och hölls i kondition. Nu sker inte detta i tillräcklig utsträckning, utan samma ideologer som predikar stenstadens lov ser till att bygga mångfiliga förbifarter här och där och uppmuntrar därmed bilåkandet.
Istället för att expandera megastaden i sten, glas, betong, asfalt: varför inte diskutera möjligheten att förorter, ensamma eller tillsammans med närliggande, kan bilda egna kommuner, med nya spännande centrumbildningar, infrastrukturer och gemenskaper?
Slussen som optimal trafiklösning har förvisso ingenting med antalet motorfordon att göra utan det betyder att man där har ett mycket jämnt kommunikationsflöde. Det betyder bland annat också att den är vänlig för fotgängare, mycket vänligare än Stadshuspolitikernas hårt kritiserade förslag Nya Slussen. Att de senare försöker muta sig ur en dom som har gått dem emot, säger något om hur hänsynslöst de vill fara fram med staden. Det handlar, precis som i fråga om de medvetna kränkningarna av reglerna kring Nationalstadsparken, om lagtrots. Det kan inte gillas.
Sven Hofman
Beträffande arkitektur är vi nog helt ense, Sven.
Den förhärskande tårtkartongarkitekturen, liksom hela funktionalismens nakenhetsideal, är en bourdieuansk revirpinkning – arkitekter har gått en lång utbildning och måste skilja ut sig från den i deras tycke vulgära massan på något vis.
Det finns t.o.m. en doktorsavhandling av Catharina Sternudd som visar att det är så. De dominerande arkitekterna anser att vanligt folks smak är mindre värd än deras och måste bekämpas. Därför får vi hus som få tycker om.
Att sen renskalade byggnader är lite billigare än den sortens detaljrika som dom flesta tycker bättre om är ju heller ingen nackdel när man säljer in jobb hos byggbolagen. Priset förstås inget argument för att Waterfront ser ut som det gör, men antagligen har det ekonomiska orsaker att torftigheten har blivit ett mål i sig.
Förorters möjlighet att överleva som små enheter i sig tror jag inte på. Storstäders existensberättigande är att de är en arbetsmarknad. Det är arbetsdelningen som skapar storstäder. Ju fler yrken desto rikare blir vi. Men yrkena måste samarbeta; därför är det praktiskt och billigt att vara nära varandra. Så vi klumpar ihop oss, i större eller mindre anhopningar beroende på hur mångsidig den ingående ekonomiska processen är. Stockholms ekonomiska process är mer komplex än t.ex. Moras, därför är Stockholm också större.
Att splittra av t.ex. Vällingby (som 40-talets planerare drömde om) är meningslöst, då kunde Vällingby lika gärna ligga på Västgötaslätten. Bara det faktum att det ligger i Stockholm leder till att dess ekonomi trasslas ihop med Stockholm och orsakar en massa förbindelser med resten av Stockholm.
Ju längre Vällingby (och andra förorter) ligger från varandra, desto mer transporter. Vilket belastar både ekonomin och klimatet.
Jag är i och för sig inte främmande för att med ökade transportkostnader så kommer en del av de förorter som ligger längst ut att bli mer avknoppade från Stockholm och mer tvungna att förlita sig till sig själva. Men jag ser detta som en primitivisering – ju mer arbetsdelning desto större rikedom, eller hur?
Och det finns verkligen ingen anledning att tvinga fram sådana lösningar genom konstlade avstånd. Det skulle ha varit bättre för alla om majoritetens önskan 1947 hade fått slå igenom och Stockholm byggts ut som riktig stad istället för förorter. Som det är nu kan vi bara försöka läka såren – åtminstone genom att tillkommande bebyggelse placeras så centralt som möjligt.
Beträffande Slussen vill jag inte låta mer positiv till kommunens förslag än jag är, men att kalla den nuvarande effektiv för nåt annat än bilar är löjligt.