Det kom knappast som en över-raskning att Feministiskt Initiativ ställer upp i riksdagsvalet 2006. Det som verkligen skulle förvåna är om de faktiskt klarar av att komma in i riksdagen.

Somliga påstår att Gudrun Schyman aldrig skulle ha startat ett konkurrerande riksdagsparti om hon kunnat behålla partiledarskapet i vänsterpartiet. Det tror jag stämmer till 100%

Att hon idag svär sig fri från alla lojaliteter med vänster- eller borgerligheten är självklart eftersom FI måste stå fri från sammankopplig med olika politiska grupperingar. Medierna kommer att göra vad de kan för att sortera in FI i ett vänsterfack och frågan är om de inte kommer att lyckas med den uppgiften.

Det ska givetvis bli intressant att se hur det går, alla vet att Gudrun är en retorikens mästare: ”- Vi är inga panelhönor som sitter och väntar på att bli upp-bjudna,” sade hon triumferande till FI:s församlade kongressdeltagare..

I Sveriges radios bevakning av parti-ledardebatten härom veckan så sade en borgerlig rikstidnings politiske reporter att hon saknade Gudrun Schyman. Jag förstår vad hon menar, ingen kan förneka att hon är en mycket karismatisk person och om inte annat så sjunker underhållningsgraden rejält när hon är frånvarande i debatten.

Det i sig är givetvis ett underbetyg till de nuvarande partiledarna i riksdagspartierna, detta utan undantag. Men särskilt synd är det faktiskt om Lars Ohly.

Han och partiet drabbades av dålig publicitet och verkar inte ha kommit med i matchen riktigt än. Ska man dessutom kämpa mot partiets eget spöke i form av Gudrun Schyman så har man ett tvåfrontskrig vilket som bekant tär på krafterna.

Men man bör komma ihåg att det faktiskt är ett helt år fram till den dagen vi kollektivt ska fylla valurnorna.

Det är mycket vatten som ska rinna under broarna fram till dess.