Att Svenska Dagbladet återigen släpper fram Sofia Nerbrand på ledarplats förvånar mig en hel del faktiskt.

Det var ju trots allt inte så länge sedan hon satt och tittade ut genom kupéfönstret och tänkte att hon inte ville fortsätta att försörja alla latmaskar som bodde i de små röda stugor som hon susade förbi.

Hon menade att de flesta satt hemma och simulerade sjuka till den grad att de hade lurat både läkarkåren och försäkrings-kassan. Alternativt att de inte aktivt sökte arbete utan var lata, eller möjligen lyckats få socialtjänsten att försörja dem på annat sätt.

Under alla omständigheter blev det ytterligt pinsamt eftersom det med all önskvärd tydlighet visade på hennes eget intellektuella magplask. Ett fördomsfullt tillkortakommande som hon med hjälp av SvD visade upp för hundratusentals läsare.

Nu är hon i farten igen på ledarsidan: ”(New Delhi) När Subodh flyttade till Tyskland för att studera 1991 fick hans far i Indien köa i elva år för att få köpa en bil. När Subodh återvände till Indien åtta år senare kände han knappt igen sitt land. De liberala reformer som dåvarande finansministern Manmohan Singh började genomföra 1991 har fått stort genomslag. I dag är det bara att promenera in i en bilaffär, betala, sätta sig bakom ratten och köra i väg.”

Liberala reformer så att det nu bara att betala och köra iväg?

Att Sofia Nerbrand försöker inbilla sig själv och sina läsare att Indiens välstånd nu uppnått en sådan nivå är tragiskt.

Uppenbarligen har hon aldrig besökt den indiska landsbygden.

Det är förvånande eftersom hon skulle ha fått se åtskilligt av dessa liberala reformer, eller frånvaron av dem, om hon satt sig på tåget och tittat ut på Indien genom sitt kupéfönster i några dagar när tåget susat fram.

Indien är tveklöst på väg mot minskat armod och fattigdom. Men att använda ett av världens fattigaste länder som argument i den nyliberala agitationen visar bara att de nyliberala ideologerna i nuläget börjar få en panikartad brist på argument.

Hon skriver själv att den extrema fattigdomen i Indien omfattar 35% av befolkningen och när hon berättar om en fattig kvinna som plockar pinnar i ett dike så låter hon en ekonom uttala sig och hävda att denna kvinna kommer att bli av med sin analfabetism tack vare den ekonomiska utveckling som råder i landet.

Vore jag neokonservativ eller nyliberal skulle jag skämmas av att ha sådan företrädare..