Jag hade inte tänkt kommentera Sofia Nerbrands svulstiga betraktelse på ledarplats i SvD från den 12 juni men kan inte låta bli.

Artikeln har underrubriken – Skatten på arbete, men det är oklart om hennes indignation gäller skatt eller ej. För de som inte vet vem Sofia Nerbrand är så kan jag påminna om att jag skrivit om henne förut. Det var kvinnan som satt i tågkupén och åkte förbi en massa små röda stugor och retade upp sig på att de som bodde där var latoxar som hon som höginkomsttagare måste försörja. Hur hon kunde veta att det bodde arbetslösa, förtidspensionerade och sjuka människor i varje stuga berättade hon inte. Hon avslutade den artikeln med att ”jag vill inte vara sambo med slöfockar” till vilken kategori hon hänförde samtliga som skymtar förbi utanför hennes tågfönster.

Nu har hon varit ute och åkt tåg igen. Men nu riktas hennes aversion mot leveran-tören av transporttjänsten. Hon skriver:

SvD: ”Jag köper lite mat på tåget, och får själv värma den i mikrovågsugnen i den nya restaurangvagnen på X2000. Tåg-värdinnan förklarar att SJ har dragit ner på personalen och att de tre som är kvar på tåget inte hinner servera varm mat längre.”

Det är förstås tråkigt att hon själv tvingas använda mikrovågsugnen på tåget, framförallt eftersom hon tillhör de som är privilegierade med att ha en hög inkomst. Varför hon inte anställer en butler förstår jag inte, kanske ser det illa ut att ha med sig en svartklädd tjänare, jag vet inte.

Lite senare i artikeln skriver hon:

SvD: ”Det är något som är helt skevt i samhällets grundarrangemang när en grupp ägnar ”lediga” kvällar, helger och semestern åt att snickra, handla, tvätta, rensa ogräs, måla, medan en annan stor grupp söker arbete och skulle kunna utföra en stor del av dessa uppgifter.”

Så långt krävs det att man läser för att förstå att det hon egentligen är ute efter är att få sin butler finansierad av skatte-betalarna. Hennes artikel är en klagoskrift över höga skatter, dels på ”hushållsnära tjänster” specifikt och sedan över att företag får betala arbetsgivaravgift och andra kostnader om de vill anställa personal.

Egentligen borde man ha rätt att avkräva de företag som trafikerar järnvägarna i landet att de ska redovisa när Sofia Nerbrand ska ut och åka tåg. Hennes intellektuella betraktelser över livets djävlighet i allmänhet och skatterna i synnerhet tycks sammanfalla med hennes tågresor. Möjligen emanerar det utifrån det faktum att hon som kvinna anser sig ha ett utökat ansvar för markservicen i hemmet eftersom hennes make, Johan Norberg, kanske inte medverkar på ett jämlikt sätt. Troligen är det frustrationen över detta som leder till att hon utgjuter sig så fort hon sitter på tåget eftersom hon då får vila från att tvätta hans skitiga strumpor.

Det handlar helt enkelt om könsmaktsordning och en frustrerad feminist.

Det är vad jag tror i alla fall…

Andra bloggar om: neo, nykonservativ, elitistism, invandrare, sofia nerbrand, politik, johan norberg, könsmaktsordning

[tags]neo, nykonservativ, elitistism, invandrare, sofia nerbrand, politik, johan norberg, könsmaktsordning[/tags]