|
Idag släpper Svenska Dagbladet åter fram en av den svenska intelligentians reserver i form av Sofia Nerbrand. Som ni minns är Sofia Nerbrand den kvinna som satt och ojade sig över att hon åkte förbi en massa röda stugor när hon var ute och åkte i första klass i X2000 för något år sedan. Hon ville inte försörja alla slöfockar som satt och rullade tummarna i dessa förbiilande stugor, som hon skrev. Idag berättar hon i tidningen att hon träffat en tomatkung i Kalifornien. Denne tomatkung är en s.k. filantrop, och hans filantropi består i att han skänker en liten del av sina pengar till en stiftelse som gör dokumentärer för skolelever. Antagligen en stiftelse som likt Svenskt Näringsliv låter ett reklamföretag som Timbro producera politisk propaganda, men hon går inte närmare in på vad. Hennes uttalade mål med artikeln är att försöka diskvalificera den offentliga delen av välfärden och hon gör det på detta oblyga sätt: SN/SvD ”Många superrika, och helt vanliga medelklassamerikaner skänker pengar till ändamål de själva finner lämpligt. Filantropin i USA är enorm: 250 miljarder dollar om året. Det ger näring till en rik flora av organisationer, civilsamhället blomstrar. Och staten uppmuntrar detta genom skattereduktioner. I Sverige förhåller det sig tvärtom. Staten tar gigantiska belopp i skatt av alla och envar och politikerna delar sedan ut dem som bidrag efter eget behag. Svenskens mentala utsikter har därmed krympt till att han utgår ifrån att det offentliga tar hand om allt. Privata donationer och fundraising ingår helt enkelt inte i svenskens register, utan han låter arbetsgivaren dra skatten på lönen och inte fundera så mycket mer på detta.” Hur hon beter sig för att lansera epitetet ”Svenskens Mentala Utsikter” framgår inte av hennes artikel, inte heller vad hon möjligen skulle anse att dessa består av. Att vi valt ett system som utgår ifrån att den grundläggande välfärden ska vara skattefinansierad och inte privat sponsrad beror givetvis på att ett modernt samhälle har vissa miniminivåer som det måste leva upp till. |
När det gäller exemplet USA, som hon tar upp, så sitter omkring var hundrade amerikan i fängelse (oftast afroamerikaner), och mellan 30 och 50 miljoner medborgare saknar möjlighet att få adekvat sjukvård. Kanske råder det brist på filantroper i USA? Av det drar jag slutsatsen att ”Amerikanens Mentala Utsikter” på ett generellt plan är väsentligen sämre än det drömsamhälle som Nerbrand försöker sälja in här i Sverige. Något som givetvis bevisas genom att tidskriften NEO inte klarar sig på inkomsterna som lösnummerköpare, annonsörer och prenumeranter ger den. Hon erkänner det genom att skriva: SN/SvD: ”Min egen tidskrift, Neo, skulle heller inte kunna ges ut i in nuvarande form utan filantroper.” Tänk, det förstår jag… Källor: Sofia Nerbrand, röda stugor, X2000 Andra bloggar om: Sofia Nerbrand, Tomatkungen, USA, Filantrop, Mental Utsikt, Magasinet Neo, SvD, Politik [tags]Sofia Nerbrand, Tomatkungen, USA, Filantrop, Mental Utsikt, Magasinet Neo, SvD, Politik[/tags] |
13 svar till “Sofia Nerbrand och Tomatkungen”
Nu när irakkriget kostar miljarder dollar så lär väl de rika i USA få öppna plånboken i allt högre grad.
”Välgörenhet” är ju dessutom skattefri och skapar högre status för donatorerna. Tänk alla flotta middagar med högdjur i exklusiva aftontoaletter som försöker med alla medel visa sin generositet och ädla sinne i en värld av lyx.
Om alla människor hade rätt till skälig levnadsstandard
så skulle den här motbjudande formen försvinna av sig själv.
Skattefinansierad välfärd är den enda tänkbara och humana lösningen.
Man kan verkligen undra över denna människa. Rubriken på artikeln är ”Bättre samhälle när det är fler som ger”. Spännande formulering, fler än alla skattebetalare? :-)
Hennes stringens är förvånansvärt dålig. Hon måste rimligen vara en belastning för ledarsidan.
Otroligt rolig betraktelse av en struts utan motsvarighet. Tänk vad USA:s filantropi verkligen blomstrar.
Oh nej, har Nerbrand varit framme igen. Jag får se om jag hakar på dit inlägg. Att argumentera mot henne är som att slåss mot ett dött får.
Lustigt. ”Bättre samhälle när det är fler som ger”. Låter som en bra slogan för statliga bidrag och stöd.
Sista stycket i hennes text om namngivna bänkar, föreläsningssalar, professurer och ”adopterade” motorvägar är väl kärnan i hennes våta dröm.
”»Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»”
En frälst själ, är mammons träl.
Hon är inget annat än ”en av de nya arbeterskorna,” en delprodukt av ”det nya arbetarpartiet” som en alltför stor del av svenska folket så aningslöst röstat fram.
Det är nästan som man vill säga: Skyll er själva!
Det enda man nu har att förvänta sig på ålderns höst är en och annan allmosa och någon frivillig idealist som kommer en gång och veckan, ropar något hurtfriskt i örat och dricker upp ens kaffe.
Ja det är som Sara G. skriver, Sofia Nerbrand är en typisk representant för de människor som en massa aningslösa (ja rentav dumma) svenskar röstade fram i september.
Kanske skulle jag skratta åt alla dårar som lät lura sig och röstade fram de mörkblå, om det nu inte vore så att vi alla drabbas och får dras med de nyliberala stollarna i ytterligare minst tre och ett halvt år.
Tack för ett bra inlägg.
Efter nästan 30 års yrkesarbete blev jag sjuk och är numera förtidspensionär, en sån det är skottpengar på nu förtiden.
Jag är tacksam för att staten, enligt artikeln, efter behag, ger mig pensionen på drygt 8 000 och inte behöver vänta på privata donatörer som tycker jag varit duktig, med tanke på huvudansvaret för barnen så maken kunde fortsätta arbetet inom sitt högavlönade yrke och betala massor i skatt.
Dessutom förmögenhetsskatt, hög fastighetsskatt och i år betalade jag in reavinsskatten på försäljningen, motsvarande ca 1 års pension.
Missförstå mig inte, jag är inte bitter, skatt ska betalas efter bärkraft, men…
Jag blir ledsen över regeringens piska, arbeta om du så ska stupa på kuppen.
Då får jag väl dö på kuppen, för den hjälper inte mig att bli friskare.
M.v.h. / Lisalill
Varför denna fixering kring vad Sofia Nerbrand skrev om de röda stugorna? Det här är säkert femte gången du tar upp det. Bor du själv i en röd stuga och uppbär bidrag? Varför denna upprördhet?
Sen skriver du:
mellan 30 och 50 miljoner medborgare saknar möjlighet att få adekvat sjukvård.
Vad jag vet så är det ca 40 miljoner som inte har sjukförsäkring i USA. Det är inte detsamma som man inte kan få vård.
Neoliberal Agenda, du som har så mycket gedigen kunskap kan troligtvis upplysa oss andra om de olika alternativen till vård som oförsäkrade har i USA. Att det skiljer sig mellan olika stater kanske vi inte behöver gå in på. Men över lag sett kanske.
Jag antar att du vid det här laget dessutom kommit under fund med att Michael Moores film inte handlar om de oförsökrades kamp med sjukvårdssystemet i USA, utan de som just har försäkringar. Vilket är intressant. Oavsett vad man själv anser om Moore och hans tidigare filmer, så bör man i alla fall lyfta på ögonbrynen lite när man hörde den kanske något oväntat positiva recensionen från FOX News.
Om de röda stugorna. Är det så märkligt att någon upprörs av att en person sitte ri sin tågkupé och genom fönstret ser hus av röd färg passera revy, och sedan driver iväg i en dagdröm och börjar spekulera om hur dessa människor egentligen kan ha råd med detta, för de lär inte jobba i alla fall, de lär ju på något sätt ha snyltat till sig en massa bidrag, för hur kan annars den vanliga människan ha råd med ett rött hus som ligger fördelaktigt placerat ens med järnvägen. Hennes text är enbart polemisk, utan fakta men full av speuklation. Antagligen skriver hon just för att reta upp, eller så är hon så förvirrad att hon tar sina egna spekulationer på allvar. Men märkligt att någon reagerar, nej inte särskilt.
98% av Sveriges vuxna befolkning har inte tandvårdsförsäkring. Det betyder inte att alla dessa inte får tandvård. Förstår du vad jag menar?
Neoliberal, alla har inte råd med tandvård efter avregleringeringen. Avregleringar som tycks vara din ”cup of tea” och bot mot allt ont. Det lär ju skapa valfrihet, men vad jag förstår så är de endast de rika som har råd med den friheten.
Tandläkarna skär nu guld, sägs det, men vi andra har bara valfriheten att bli ännu fattigare. Nu ska de få ytterligare tre miljarder till av vår frikostiga regering.
Igår gick jag akut till tandläkaren. Slutnotan blir tolvtusen tusen för några smärre ingrepp och en rotfyllning. Många klarar inte av det.
”Igår gick jag akut till tandläkaren. Slutnotan blir tolvtusen tusen för några smärre ingrepp och en rotfyllning. Många klarar inte av det.”
Väldigt sant, har själv en tand som gått i 3 bitar, och fördelen med det är att dom andra hålen knappt gör ont längre…