En morgon med en stor kopp kaffe, två Wasa Sport med Västerbottenost, två löskokta ägg och Sofia Nerbrand i SvD, det är livet på en pinne för ett gammalt tigerhjärta som mitt.

Många av läsarna här vet vem Sofia Nerbrand är. Jag har skrivit om henne flera gånger sedan hon på ledarplats i Svenska Dagbladet skrev och berättade om hur hon satt i första klass i ett X2000 och susade förbi alla röda stugor. Hon besvärade sig då över att hon personligen försörjde alla dem som bodde i stugorna, hon utgick nämligen att de alla var socialbidrags-
tagare. Det är en intressant synpunkt, särskilt som den kommer från ledarsidan i en tidning som årligen får sextiofem miljoner kronor i presstöd, plus ytterligare närmare fyra miljoner i distributionsstöd.

Sofia gör med jämna mellanrum en insats för individualismen och hennes lilla tidskrift, som jag felaktigt påstått vara nedlagd, agerar starkt för de neokonservativas idéer. Elitismen är så påtaglig att man drabbas av en känsla av förlägenhet när man läser den. Hon kallar sig chefsredaktör vilket är intressant. Jag kan inte tänka mig att de säljer så många tidningar att de kan ha en enda fast anställd, möjligen handlar det återigen om tidningsstöd. Om inte från skattebetalarna så kommer det ifrån storfinansen, kallas inte skurken Wall Enberg i Jönssonligans filmer?

Nerbrands resonemang tycks i alla fall härstamma från samma manusförfattare som Jönssonligans. Jag glömmer aldrig hur förtjust jag blev över hennes intellektuella tillkortakommande då hon satt och trodde sig susa förbi alla socialfall i sina röda små stugor.
Är du intresserad av ytterligare krumsprång från kvinnan ifråga så sök på ”Nerbrand” uppe till höger i bloggens sökfunktion.

Dagens artikel i SvD har en klar tendens att närma sig en vanlig bloggpost. Hon för ett resonemang som går ut på att den som arbetar i den offentliga sektorn har kalla händer, och det leder fram till artikelns clou:

SvD: ”Men i Sverige är det barnpassningen och inte hushållsnära tjänster som staten traditionellt subventionerat kraftigt. Barn ska vi lämna bort, men inte tvätten.”

Så fick hon det sagt också…

Men ska hon verkligen behöva Svenska Dagbladets ledarsida och närmare sex hundra ord för att kunna krysta ur sig detta? Själv hoppas jag att bloggaren Magnus Ljungkvist får lite tid över om något år så han kan börja kolla upp Nerbrands familjs utgifter för barnflicka och TV-licens och sådant.

Nerbrand på SvD:s ledarsida

Andra bloggar om: Sofia Nerbrand, NEO, SvD, Socialfall, Offentlig Sektor, Nykonservatism, Jönssonligan, Offentlig Sektor, Pigavdrag, Politik

[tags]Sofia Nerbrand, NEO, SvD, Socialfall, Offentlig Sektor, Nykonservatism, Jönssonligan, Offentlig Sektor, Pigavdrag, Politik[/tags]