|
Göran Persson har under sin regeringstid fått se röstetalet sjunka i praktiskt taget varje val. Man kan givetvis diskutera orsaken till detta och peka på en mängd olika saker, och någon ensam orsak går kanske inte att identifiera. Men Göran Persson är, enligt min uppfattning, huvudorsaken till att det politiska intresset avmattats och att det som förr kallades ”Folkrörelsernas Sverige” är på väg att försvinna. Idag är det bara vissa sakfrågor som leder till debatt och enskilt engagemang. Att gå med i t.ex. SSU är väl bland de mest osexiga saker man kan göra verkar ungdomar tycka. Det gäller sannolikt de flesta politiska ungdomsförbunden, i alla fall om man undantar Ung Vänster. Ser man på den nuvarande situationen så tycks den allmänna uppfattningen vara att Persson styr med järnhand och att han gör det enväldigt. Öknamnet HSB, Han Som Bestämmer, tycks vara tämligen väl förankrat. Att Berglin i sin teckning visar honom läsande ett korsord där ”Påven vid Båven”, förväntas vara sju bokstäver är mycket träffsäkert. Är Perssons maktfullkomlighet ett av de viktigaste skälen till att det är så svårt att få människor att aktivera sig politiskt? Jag anser det, för väljarkåren bibringas en uppfattning om att ingen bryr sig och att de blir tvungna att starta ett eget politiskt parti om de ska lyckas förändra något angeläget. Ett gäng ungdomar gillar att tanka hem upphovsrättsskyddad musik och filmer, inte så konstigt med tanke på priserna över disk. |
När så rättsväsendet börjar agera så – startar de ett politiskt parti. Det är ett gigantiskt underbetyg åt vår regering men också åt de övriga politiska partierna. Socialdemokraterna har uppenbarligen inte längre någonting att säga det här landets innevånare, och samma sak tycks gälla de borgerliga partierna. Ibland kritiseras jag för att min avoghet visavi av socialdemokraterna går högeralliansens ärenden. Men bara från de som inte begripit att (s) numera är ett marknadsfundamentalistiskt parti som helt övergett begreppet demokratisk socialism…
Andra bloggar om: politik, persson, marknadsfundamentalism, pampvälde, påven vid båven, maktfullkomlighet, sosialdemokraterna, demokrati [tags]politik, persson, marknadsfundamentalism, pampvälde, påven vid båven, maktfullkomlighet, sosialdemokraterna, demokrati[/tags] |
3 svar till “Socialdemokraternas Dilemma Heter Persson”
Jag har inte läst sådant gnäll? Kan inte en socialist kritisera såssarna??
En helt fantastisk teori, kära Jinge.!
Man behöver väl inte ägna studiet av historien särskilt mycket energi för att förstå att utvecklingen förklaras av helt andra krafter än enskilda partiers ledare. Det man kan säga om den marknadsorientering socialdemokratin genomgått de senaste 20 åren är väl att den beror av att kapitalet flyttat fram positioner och att dagordningen för politiken därmed ändrats. Den beror också på partiets historiskt starkt förankrade pragmatism som sett ur ett positivt perspektiv helt enkelt går ut på att göra bästa möjliga givet de förutsättningar som föreligger – och då menar jag bästa möjliga utifrån ett fördelningspolitiskt perspektiv.
Utvecklingen blir obegriplig om vi personifierar den – ett vanligt knep av reaktionära debattörer som därmed förskjuter frågorna från sak till ”Persson” (person). Synd att du tycks sälla dig till dessa – vi behöver kritiker av politiken mycket mer än av personer.
Så bra Peter! En teori som jag faktiskt delar med en hel del människor som du vet. Och vi kallar det inte bara för teori utan även för fakta. Den högerglidning som (s) genomgått från perioden Palme – Persson är högst påtaglig. Att släppa den politiska kontrollen av Riksbanken, att sälja ut statliga företag, att konkurrensutsätta (och sälja ut) mycket av offentlig sektor är ett av (s) största fiaskon genom tiderna.
Personifiera är ett bättre ord än du anar. De marknadsliberaler som styrt (s) under de senaste åren har gjort det med starkt stöd av Persson så att – Personifiera är helt ok…
Att ”kapitalet flyttat fram positionerna” beror endast på att (s) flyttat tillbaka sina positioner, liksom fackföreningsrörelsen.
Att du sedan talar om ett fördelningspolitiskt perspektiv är sorgligt. Hur mycket av den sammanlagda förmögenheten är ”fördelat” ?
Bättre än så kan du Peter!