|
I natt väcktes jag av ett magnifikt åskväder. Jag vet inte riktigt varför jag fascineras av sådant som andra kallar ”busväder”, men så är det. Det blev extra tjusigt för att det inte regnade utan det var bara blixt och dunder. Ingen trafik störde intrycket av det lågfrekventa buller som alltid följer en urladdning. Den enda direkta effekten var att jag hoppade upp och kopplade ur elektroniken hemma, sedan satt jag storögt med öppet fönster och tittade och njöt. Igår på eftermiddagen, runt 16.00, var det över 160 blixturladdningar per minut enligt stormtrackern i Uppsala, jag vet inte om det är rekord men det är det mesta jag sett i alla fall. Men det jag tycker allra bäst om är storm. Höst och vinterstormar är bland de mysigaste vädertyper som finns. Att promenera i busväder är en ren njutning, även om det blåser mer än 25 sekundmeter. Det gäller bara att vara klädd på adekvat sätt. Men det är knappast fel att sitta i stugvärmen och se ut på en snöstorm heller. Jag har alltid undrat om det handlar om någon slags längtan efter naturen, något som vi ofta drabbas av, i alla fall vi som lever i städer, där vi lever vårt skyddade liv. |
Andra bloggar om: åska, väder, stormtracker, smhi, busväder, storm [tags]åska, väder, stormtracker, smhi, busväder, storm[/tags] |
Ett svar till “Snacka om Åska!”
När ajg var stadsbo, i min gröna ungdom, tyckte jag åskväder var fantastiska, älskade att stå i fönstret och titta på blixtarna och lyssna på muller skrällar. Sedan jag blivit landsortsbo har jag totalt ändrat uppfattning om åskväder. Numer är jag glad när jag hör hur de drar bort.
Här slår det gnistor ur väggkontakterna, pinglar i telefonerna, man kan inte prata i dem om man har en gammaldags dialog, har man en elektronisk så går den ohjälpligt sönder om blixten slår ner i ledningen, tom flera kilometer bort, (måste alltså kopplas ur så for det åskar, och datorn ska vi inte tala om – bara urkoppling som gäller så fort det börjar mullra det minsta i fjärran).
Man kan inte använda några elektriska maskiner och har man sett blixten slå ner bara något hundradal meter från huset flera gånger, en gång i en telefonstolpe, och sett ens egen telefonledning in i huset formligen gå upp i atomer, blev bara små platsbitar kvar av den, utspridda över hela trägården, har man sett eldklot komma ut ur en väggkontakt och gå rakt in i mitten av rummet, för att stå stilla där några sekunder och sedan slockna i en knall som gjorde en döv flera minuter, ja då gillar man inte åska längre!
Idag har det åskat även här, och eftersom vi numer har modernare elstationer så blev det bara kortare elabrott, men jag kände mig lättad när det var över, och lite tacksam för de 2 mm regn som det förde med sig.