Jag har glädjen att få publicera detta gästblogginlägg av KG Scherman. Han har varit statssekreterare i bostadsdepartementet 1976-78 och särskild utredare för ny Plan och Bygglag 1978-79. Han var också generaldirektör i Riksförsäkringsverket 1976-1979 och är troligen landets främste expert på vårt pensionssystem. Hans bok ”Pensioner på villovägar – orsaker och lösningar” som recenserades här 19/8 av Jan Hagberg Vi publicerade här hans gästblogginlägg ”Pensionspolitiker på villovägar” 5/12. Den 29 januari publicerade Dagens Industri en debattartikel av honom ”Slussenprojektet strider mot lagens anda” Frågan om hanteringen är en av de mest inflammerade och debatterade politiska och demokratiska frågorna i Stockholm.

Slussen är en trafikknut men också sen 30-talet en del i begreppet Stockholm. I sin översiktsplan 1999 skriver staden om Slussen som ett riksintresse: ”att trafikapparaten från 1931-34 med sitt klöverbladssystem är en för sin ursprungliga uppgift funktionell konstruktion som blivit internationellt känd”. För detta anrika byggnadsverk uttalade vid den tiden många högt uppsatta personer sitt stöd. Här några citat ur DN 1999-01-14: Ulf Adelsohn, landshövding: ”Rent känslomässigt vill jag inte ha någon förändring.” Carl Cederschiöld, finansborgarråd (m): ”Något måste vi göra åt Slussen. Exakt vad vill jag inte uttala oss om förrän vi studerat förslagen och hört alla parter, men spontant har jag svårt att tänka mig Slussen utan det nuvarande trafiksystemet. Det har blivit en del av Stockholms stadsbild.” Stella Fare, stads- miljöborgarråd (sp): ”Slussen är en fantastisk skapelse, helt omistlig för Stockholms identitet.”

Ingen kunde vid den tiden rimligen tro annat än att uttalandet i översiktsplanen verkligen betydde att man menade att Slussen i dess dåvarande utformning var värd att bevara. Men strax därefter bestämde sig staden för att man ville ta bort hela denna trafikapparat. Och visst, det är tillåtet att ändra sig. Men stadens ansvariga agerade på ett egendomligt sätt. Man skriver ”att det framgår ingenstans i översiktsplanen att Slussen inte får förändras” och stryker ett streck över hela byggnadsverket. Det skulle alltså ha behövt anges att det beskrivna riksintresset inte fick tas bort om det skulle ha det skydd som beteckningen ”riksintresse” var avsett att ge.
Många undrar: Men vad är det nu för mening att prata om ”riksintressen” och hur kan domstolarna tillåta detta? Den som, liksom jag, på 70-talet varit med om att skapa den fortfarande gällande Plan- och Byggnadslagen förundras också. Men domstolarnas uppgift är att bevaka att stadens beslut inte strider mot lagens paragrafer. Och, så länge kommunen följer paragraferna, åtminstone till nöds, så får man i övrigt agera hur huvudlöst som helst. Vad innevånarna kan ha trott saknar intresse. Teorin är att väljarna reagerar vid de allmänna valen. Kanske var vi alltför naiva i tron på att den kommunala demokratin skulle fungera på ett öppet och transparent sätt med intresserade och engagerade medborgare i samspel med debattglada politiker.

Resultatet av kommunens arbete har blivit en fullständig omgestaltning av Slussen. Följande är en illustration:
DN 3 februari, anger som källa Foster + Partner och Bergs Arkitektbyrå

Det genomskinliga glashuset dominerar intrycket. Och det vackra vädret. Och husen till vänster på andra sidan bron, vad är det för några företeelser?
Många har, på goda grunder, kritiserat denna och andra illustrationer. Så också domstolen. Men domstolen konstaterar att ”det har dock funnits ett tämligen omfattande material tillgängligt” och låter saken passera. Kravet på allmänheten, på oss, att vara uppmärksamma är stort. Uppenbarligen skyddar lagen inte allmänheten med orealistiska eller eljest vilseledande illustrationer.

Och vidare. Även om det genomskinliga huset skulle kunna skapas, vilket det ju inte kan, vad är nu detta? Hur kan man låta sådana här idéer lämna middagsbordet? Vem vill ha en jättelik ostkupa på denna plats? Och vem kan betala för det som är tänkt att pågå där?
Men de invändningar som nu finns går långt längre. Mängder av kritik förs fram i en just publicerad expertgranskning. En är att man har gett bilarna för stort utrymme och att detta har gått ut över cyklister och fotgängare. En fantastisk utveckling. Man började med en anläggning med överkapacitet för trafik, ett faktum som är ett av de angivna skälen för att bygga om. Sedan har man låtit fantasin flyga iväg till något helt annat, med resultatet att det inte längre finns plats för alla trafikslag.

Alltså: Man försummade att underhålla Slussen. Man lät det hela gå så långt att något radikalt till sist måste göras. Man släppte fram alla sorters idéer med slutresultat att man lyckats åstadkomma något som inte klarar av trafiken. Och som, så länge en långsiktig lösning för bussarna från Nacka och Värmdö inte finns, inte kan genomföras över huvud taget. Till slut återstår inget annat än att ”detta är ett måsteprojekt” som experterna uttrycker det. Med detta menar man att planen för allt utom bussterminalen vunnit laga kraft och att man därför inte längre kan genomföra något alternativ.

Likheten med tunneln genom Hallandsåsen är slående och skrämmande. Det projektet startade 1992 och skulle vara färdigt 1997 till en kostnad av en miljard kronor. 2015 är det klart till en kostnad av mer än 11 miljarder kronor och efter oräkneliga problem för människor, djur och miljö. Och detta har skett enbart för att ingen vågade ta beslutet att avbryta, när det i ett tidigt skede stod klart att allt hade gått snett jämfört med planerna.
Nu är det dags för de ansvariga att dra ett djupt andetag och stanna upp. Varje annan strategi leder i fördärvet. Nu är det ju dessutom så att ett alternativ finns, den s.k. plan B. En lugn och praktisk plan som gör det som måste göras. Varken mer eller mindre.

Så här illustreras den alternativa planen.

Källa: Mail från Plan B

Konstruktörerna av plan B hävdar att den rustar upp den gamla trafikapparaten, skapar goda kommunikationsmöjligheter för alla trafikslag, tar till vara fotgängarnas och cyklisternas intressen, erbjuder snygga vänthallar för dem som skall byta mellan tunnelbana och buss. Och minimerar störningarna under byggtiden.
Den plan som är antagen kommer att ta minst 8 år att genomföra och kosta 10 mdr. Om den alls skulle kunna genomföras. Den alternativa planen sägs kosta 4 mdr och kunna genomföras på 5 år. Självfallet måste stadens ansvariga analysera denna plan på ett seriöst sätt, inte avfärda den med att man nu hunnit anta en annan plan. En plan som ju ändå framstår som orealistisk och inte värd att gå vidare med.

i Slussen,trafik, Stockholm, miljö, solidaritet, val,
demokrati, politik, Sverige, ekonomi, orättvisor,

KG Scherman i DI 29/1SvD 22/1 Sju bussförareSvD 30/1 Expertgruppen granskar även nuvarande sluss
DN 2/2 -Expertgruppen om SlussenDN 10/2 Ariktekt Ola AnderssonYimby 3/2

KG Schermans hemsida Allianspartierna i DN Debatt 26/11 KG Schermans replik Christina Rogestams replikDN 1/12