För några dagar sedan publicerade jag här ett gästblogginlägg, en översättning av Åke W. Bergh av en artikel av den kände trotskisten/socialisten Tariq Ali, där denne visade påtaglig förståelse för de som ville att Skottland bryter sig ut ur Storbritannien och blir en helt självständig stat vad valet idag. Nu kommer ett inlägg som polemiserar mot denna uppfattning, skriven av Lars-Gunnar Liljestrand, som skrivit här tidigare och som är en av författarna till boken ”Lagen om krig” (Se höger kolumn).
Lars-Gunnar Liljestrand artikel.
Tariq Ali skriver om den kommande folkomröstningen om Skottlands utträde ur unionen med England.
Han hoppas på ett ja så att det gamla, i hans ögon, reaktionära och USA-vänliga England får sig en riktig smäll.
Utbrytning av nationer eller delar av stater eller försök att få till stånd utbrytningar har under de senaste 20 åren blivit vanligare.
Det har ofta skett som en följd av stormaktinterventioner. Västs krig mot det forna Jugoslavien resulterade i att staten bröts upp en rad små osjälvständiga stater ( Bosnien-Herzegovina, Slovenien, Kroatien, Kossovo m fl ). De blev klientstater under sina nya beskyddare medan det forna Jugoslavien som var en samlande kraft i den alliansfria rörelsen på 60- och 70- talen nu helt lösts upp.
I spåren av stormaktsinterventionerna i Afghanistan, Irak , Libyen och Syrien växer separatistiska rörelser fram som kan leda till att dessa stater också delas upp.
I Europa finns flera separatistiska rörelser , inte bara i Skottland, utan också i Spanien ,Italien, Frankrike och Belgien.
De katalanska separatisterna tar folkomröstningen i Skottland som ett exempel på att också Katalonien kan komma att lämna Spanien.
Vem tjänar på att små- och medelstora stater bryts upp ? Det är givet att det stormakterna som möter mindre motstånd om staterna försvagas.
Skotten George Galloway, ledamot av underhuset och en av de skarpaste kritikerna av Storbritanniens krig i Afghanistan, Irak och Libyen, stöder inte skotsk separatism. I en intervju för ryska media för ett halvår sedan förklarade han sig principiellt vara emot uppdelningar av stater vare sig det sker i Irak eller i Europa då detta bara försvagar små och medelstora stater.
Separatism har sina grunder i att en minoritet känner sig förföljd eller missgynnad. Medlet att komma tillrätta med det måste främst vara att verka för likvärdig behandling av alla minoriteter eller nationaliteter i en stat inte att bryta upp staten.
Tariq Ali skriver skadeglatt om folkomröstningen i Skottland och försvarar inte principen om staternas oberoende och suveränitet. För oss i Sverige är dessa principer avgörande. Vi har allt att vinna på att staterna inte försvagas och splittras.
Tillägg 19/9 (A Romelsjö) DN skriver på morgonen ”Nu är det klart. Skottland blir kvar i Storbritannien. När 26 av 32 distrikt är räknade har nejsidan ett ointagligt försprång. Hittills har 54 procent av skottarna röstat nej och 46 procent röstat ja.”
i Andra om: Syrien, Irak, Obama,folkrätt imperialism, ISIS, krig, USA, Politik, FN, massmedia terrorism al-Qaida, sunni shia opposition, ”unconventional warfare”, demokrati, desinformation, vapen,
DN 16/9 DN 19/9 Tariq Ali i CounterpunchDN 8/9Flamman augusti 2013
10 svar till “Skottland – stormakterna tjänar på utbrytningar!”
I DN idag skriver Pia Gripenberg under rubriken ”Storbritannien förändras även om det blir nej”. Storbritannien är förändrat, oavsett hur det går i dagens folkomröstning i Skottland. Plötsligt har engelsmännen upptäckt att de är enda landet i unionen utan eget parlament.
”Storbritannien är förändrat, oavsett hur det går i dagens folkomröstning i Skottland. Plötsligt har engelsmännen upptäckt att de är enda landet i unionen utan eget parlament.
Det långa äktenskapet mellan Skottland och Storbritannien är på väg att spricka. Skottland står i dörröppningen till det hittills gemensamma hemmet. Resväskan är packad. Ska jag kliva ut i ovissheten eller stanna kvar?
Storbritannien sitter kvar i vardagsrummets soffa och väntar. Länge satt man där med armarna i kors, att skottarna skulle lämna var helt otänkbart. Sedan bytte man strategi: ”du kommer aldrig att klara dig själv där ute”. Först senaste veckan har kampanjledningen förstått att ett äktenskap kanske kan räddas om man berättar att man älskar någon.”
http://www.dn.se/nyheter/varlden/storbritannien-forandras-aven-om-det-blir-nej/
Dn skriver också ”Amerikanska elitsoldater på plats i Skottland
Med mindre än ett dygn kvar till torsdagens folkomröstningen om självständighet i Skottland skickade USA in marinkårssoldater i Skottland. Tillfällighet? Ja.”
Ett ”självständigt” Skottland kommer att vara kvar i Nato och EU
Sådana futiliteter hindrar dock inte trotskyisterna att hoppa på
alla tåg som står inne på stationen, redo att dra imperialismens bördor
I det här fallet verkar resonemanget malplacerat. Det som bryts upp är ju UK, en trogen knähund åt USA. Man torde kunna förvänta sig att Skottland blir lite mindre troget.
Dock har skotska nationalistpartiet av någon anledning bundit sig vid att man ska behålla brittiska pundet som valuta och blir väl därför ungefär lika självständigt som Spanien gentemot Tyskland…
Vilket resonemang! Jag antar att Liljestrand 1905 hade krävt Norge åter in i unionen. För hur skulle annars kungahuset överleva…?
För att se till förutsättningarna för en egen, lyckad stat har Skottland cirka 5 miljoner invånare, ungefär som ett nordiskt land minus Sverige. Det är väsensskilt från exv. pyttestater i Karibien eller småstater som Kosova med under miljonen invånare vardera. Med fem miljoner invånare och två större närbelägna städer (Glasgow-Edinburgh) kan du skapa en gedigen hemmamarknad och industriell utveckling, något våra egna nordiska länder visar.
Visst stöds självständighetsrörelser ibland av andra makter (vilket är fullt naturligt) men ingenstans i artikeln nämns det att det finns separatism även i USA:
http://www.reuters.com/article/2014/09/16/us-usa-texas-independence-idUSKBN0HB2LI20140916
http://en.wikipedia.org/wiki/Cascadia_(independence_movement)
Därtill är grundsatsen falsk – För självfallet tjänade Frankrike år 1776 på de amerikanska koloniernas utbrytning (kungen skickade t.o.m. trupper till dessas stöd). På samma sätt tjänade USA på att UK och Frankrike drog sig ur Suez ömkligt förnedrade 1956. Indien stödde Östpakistan till självständighetens Bangladesh 1971 trots att man vid uppdelningen 1947 kommit överens om ett Väst- och ett Östpakistan. Var det då fel att dessa stater blev självständiga trots eller ”tack vare” de andras stöd?
F.ö. är det intressant att han utelämnar Tjeckoslovakiens uppdelning 1993 – Båda staterna ärvde samma lagstiftning, avtal m.m. men stiftar nu lagar och avtal oberoende av varandra. Det är den mest relevanta jämförelsen i det här fallet med WENI (Wales-England-Nordirland) och Skottland eftersom självständigheten inte sker till priset av inbördeskrig och väpnade konflikter.
Storbritannien idag är ”London plus” (sydöstra England, London med omgivning) – En enorm och parasitär finansmarknad som betjänar EU-området mer än det egna landet (därför är City of London livrädda för EU-utträde, det skulle förstöra deras affärsmodell fullständigt) och utslagna gamla industristäder utanför sydöstra England. Det får man aldrig läsa om i svenska tidningar trots alla londonkorrespondenter som Gunnar Jonsson för likt de flesta andra turisterna ser de bara huvudstadens nöjesutbud. Finansmarknaden har ett intresse i en övervärderad valuta speciellt eftersom man betjänar finanstransaktioner många gånger större än vad det egna landet hade kunnat bära upp av egen kraft ett faktum som hämmar industriutvecklingen. Lägg till ett militär-industriellt komplex kopplat till denna finansmarknad, visserligen inte så stor som det amerikanska men överdimensionerad likväl och ett sätt för politikerna i Westminster att behålla så mycket av den gamla imperiestatusen som bara går (man kommer att besluta om ersättning för Trident, ett nytt kärnvapensystem för uppskattningsvis minst 100 miljarder sterling pounds. ) Varför skall resten av landet finansiera en i grunden så parasitär stat medan den egna befolkningen författigas…?
Herrman Nietzh frågar om också unionsupplösningen mellan Sverige och Norge var fel.
Det går inte att jämföra den unionen med det över 300-åriga Storbritannien. Vid sekelskiftet fanns dessutom risken för ett krig mellan Sverige och Norge om inte unionen upplöstes. Det var riktigt att svenska arbetarklassen sa nej till krig och att upplösningen kom till stånd.
Nietzh förbigår den större frågan om uppdelning av existerande små och medelstora stater idag är något att stödja.
Det är frågor som skall avgöras av varje enskild stat.
Men Sverige som är en liten alliansfri stat har inget att vinna på att det blir fler små och svaga stater i världen. Det blir bara större möjligheter för stormakter att söndra och härska.
Ett uppdelat Spanien och ett Italien där Lega norte bryter sig ut lämnar större möjligheter för några få stormakter att dominera än mer.
Att en trotskist som Tariq Ali jublar över separatismen är inget att förvåna sig över. Han varken kan eller vill ta ställning för staternas suveränitet eftersom målet är världsrevolution.
Vi som värnar om staternas suveränitet och där ser en motvikt mot stormaktsdominans har däremot anledning att oroa oss över att stater försvagas.
Att Tariq Ali är gammal trotskist är intet argument i detta fall. Liksom i fallet Syrien (där han fallit ut ordentligt hos gamla trotskistvänner inom de trista, svenska leden) har Ali poäng när det gäller Skottland. Den skotska nationalismen ska på intet vis idealiserats, men den tycks i vart fall inte drivas av xenofobi och chauvinism. I stället har den delvis sina rötter i missnöje med brittiska imperialismen som har monterat ned välfärdsstaten för att ha råd att föra krig i Zimbabwe, Syrien, Afghanistan och på andra platser. Om skotsk självständighet ökar stormaktsdominansen måste man fråga sig varför stormakter som England och Usa är så uttalande motståndare mot skottarnas projekt? Vad skotsk självständighet kan vara, men absolut inte behöver vara, är början på ett stormaktsförfall. Kataloniens självständighet skulle förmodligen mer försvaga stormakten EU än Spanien. Den dagen Texas röstar för att bryta sig ut ur USA kommer förmodligen inte jag heller att se det som risk för ökad stormaktsdominans. Men konkret analys av konkreta förhållanden, låt oss vänta med ett definitivt ställningstagande i Texasfrågan och under tiden hoppas att skottarna rör om i stormaktsgrytan. Det kan aldrig skada.
Liljestrand:
Storbritannien är till att börja inte vilken mellanstor stat som helst. Till skillnad från Italien som förlorade ett världskrig, sina kolonier och sina kolonialambitioner har britterna behållit såväl kolonialambitionerna som rasismen mot sin befolkning (kolla upp Chagos-bornas öde jämfört med Falklandsöarnas:
https://wikispooks.com/wiki/Falklands_and_Chagos_-_A_Tale_of_Two_Islands ) .
Att man samarbetar med USA i Five-Eyes, upplåter territorium till amerikansk militär och ensidig ”special relationship” beror inte minst på att man försöker upprätthålla så mycket det går av resterna av imperiet och militärmakten, fast under amerikanska vingar. City of London hade aldrig varit så stort om det inte varit för imperiearvet och att man är länken mellan EU:s hemmamarknad och skatteparadis (även de brittiska) som Caymanöarna, Jersey m.fl. Den engelska befolkningen vill inte vara kvar i EU men City och även USA insisterar då de annars inte haft en marknad på 500 miljoner utan runt 50 miljoner att serva (och för USA:s del för att det är deras inkörsport till att hålla greppet om EU). För att inte tala om att UK är USA:s främsta ”branch manager” i Europa. Ifall Skottland lämnar kommer den EU-kritiska opinionen att stärkas. All utveckling som leder till att Storbritannien förvandlas till ”normal” nation utan stormaktspretentioner eller vasallroll måste vara välkommen givet hur mycket landet idag satsar på detta. Jag är lite förvånad över att en ”antiimperialist” som du inte ser detta. Ett lästips av den gamle indiske diplomaten:
http://blogs.rediff.com/mkbhadrakumar/2014/09/18/historys-last-laugh-at-britain/
DN skriver fredag morgon” Nu är det klart. Skottland blir kvar i Storbritannien. När 26 av 32 distrikt är räknade har nejsidan ett ointagligt försprång. Hittills har 54 procent av skottarna röstat nej och 46 procent röstat ja. Till glädje för bland andra Obama, Cameron, Miliband, Clegg och EU.”
(http://www.dn.se/nyheter/varlden/skottland-rostar-nej-till-sjalvstandighet/)
Noterar att Monbiot och Chomsky stöder skottlands frigörelse. Att en stat bryter sig ut ur ”the butchers apron”och slår sig bort från Westminster-nyliberalismen kan naturligtvis uppfattas på mer än ett sätt och var så säkra att hegemonin anpassar sig på den internationella scenen oavsett utfall.
Klart är att det finns poäng att verka inom systemet som utanför det. Analysen är knappast så enkel att en splittrad (f.d) dominerande kolonialmakt är” sämre” ur ett internationellt maktperspektiv. Militarismen fungerar både storskaligt och lågintensivt, d.v.s att USA har styrt om och utvecklat en interpersonell vapen och maktprojektion, inte nödvändigtvis mellanstatlig utan mycket flexibla inomstatliga småskaliga operationer.
Skottland utgör knappast ett större avbräck för UK militära kapacitet. England är och förblir den militära vasallstaten nr 1. Att Skottland skulle bli ett ”rotten apple”(utgöra en politisk/ekonomisk experimentverkstad för vänsterideologier) är långt ifrån den politiska verkligheten. Att ett avbräck från Storbritannien utgör en möjlighet att omdefiniera Skottland ses dock som en möjlighet till ”något” bättre av många vänsterintellektuella.