Dagens Nyheter rapporterade 10 maj att ”Centerns Ungdomsförbundet anser att cannabis ska jämställas med alkohol. Försäljningen skulle ske reglerat på Systembolaget eller motsvarande och åldersgränsen skulle vara 20 år”, säger Hanna Wagenius, ordförande för CUF. 62 av 111 röstade ja, dvs. knappt hälften. I ungdomsförbundet har en majoritet tidigare varit emot förslaget att driva en legalisering, men många i CUF nu övertygats av argumenten om kontroll. Enligt min mening är detta en ren chimär. Vem ska utöva kontrollen över vilka, när och hur?

DN intervjuade också Fredrik Näslund, chef för länskriminalens narkotikarotel i Stockholm. Han säger att en legalisering av cannabis skulle göra möjligheterna att upptäcka missbruk i ett tidigt skede mindre. ”En legalisering skulle vara mycket oroväckande. Med den lagstiftning vi har i dag har vi poliser rätt att ta urinprov på ungdomar och visa svart på vitt för föräldrarna att deras barn har rökt cannabis. Det gör att vi kan få en reaktion från vuxenvärlden och vidta åtgärder.” Av de narkomaner Fredrik Näslund har träffat under sina år i yrket, har alla börjat med cannabis. Forskning bland annat i Sverige att detta är det allra vanligaste sättet, liksom i USA. Man har där myntat

(Dagen därpå kan man läsa i DN att ”Tingsrätten i Halmstad friar en 40-årig man misstänkt för narkotikabrott. Mannen menar att han blev utsatt för passiv rökning när han varit i en lägenhet där andra rökte cannabis, men att han själv inte hade gjort det. Urinprov visade spår av narkotikan. Men enligt domen är det ändå inte helt bevisat att mannen själv har rökt och därför frias han”, skriver Hallandsposten. Detta är befängt. Man får inte cannabispositivt urinprov av detta! (http://www.dn.se/nyheter/sverige/skyllde-pa-passiv-cannabisrokning–frias).

Förbudet har lett till organiserad brottslighet där knarkkarteller skor sig på cannabishandeln. De kriminella kidnappar och dödar människor som en följd. Vi vill inte att knarkkarteller ska tjäna storkovan på användandet av cannabis, säger Hanna Wagenius.

Bloggaren Anders Svensson skriver ”Jag är alltså inte för legalisering av cannabis. Däremot är jag för att innehav för eget bruk ska avkriminaliseras.” Ändå skriver han korrekt ”Alla droger har skadeverkningar och innebär vissa problem. Så även cannabis (hasch och marijuana). Det mest kända är att folk blir förslöade och förslappade. Hjärnverksamheten blir långsam när man använder cannabis. I sällsynta fall kan cannabis också utlösa psykoser. Dessutom ökar det risken för olika lungsjukdomar…”. Vad har han då för värderingar? Ingen omtanke om ungdomen och andra i alla fall.

Hans förslag öppnar kraftigt möjligheten till illegal försäljning av cannabis och annan narkotika, liksom CUF:s förslag.
Illegal langning av alkohol till ungdom har ökat samtidigt tillgängligheten till alkohol legalt har ökat. Ju fler cannabisanvändare desto större marknad även för de som vill sälja cannabis illegalt. Och det är avsevärt enklare att förvara och transportera cannabis än alkohol för illegal försäljning.

Forskning, bland annat från Sverige, har också visat att det finns ett klart samband mellan hur ofta man använt cannabis som ung och risken att insjukna i den mycket allvarliga sjukdomen schizofreni, som ofta är kronisk och medför arbetsoförmåga samt ökad risk för missbruk och kriminalitet samt ökad dödlighet enligt bland andra svenska studier, (där jag medverkat i ett par, är professor emeritus i alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet).

Detta innebär förstås inte alls att alla som provat cannabis får problem. Många provar bara ett fåtal gånger. Riske att fastna i missbruk är större för dem med psykosociala problem av olika slag. Detta innebär att den som vill vara solidariskt med utsatta människor måste stöda en restriktiv policy här. För en socialist borde ställningstagandet vara enkelt.

Forskning har också visat att personers bedömning av sannolikheten för upptäckt är av stor betydelse för beteendet. Och risken för upptäckt av illegala verksamhet med cannabis är mindre om den får säljas på Systemet eller bäras omkring i byxfickan. Ur den synpunkten är förslaget om att kunna ”Drogtesta bliförare vid vägkanten” på Brännpunkt i SvD av Mikael Cederbratt (M), Anders Romelsjö (jag), professor och Jan Sandberg, NTF, 22/6 2011 bra.

Svenska Dagbladet 10/6 2011 ”Om man vill att färre skall hamna i ett narkotikamissbruk bör man inte legalisera narkotika. Det är helt enkelt ett val vi gör: vi väljer att narkotika skall vara illegalt och det av en rad skäl. Man kan välja att legalisera, med de konsekvenser det skulle få, men då bör man använda vettiga argument för sin sak. Att påstå att färre skulle börja, fler sluta och att kriminaliteten skulle minska framstår som ett rent tankefel.” Det skriver Jörgen Svidén, direktör för ECAD (European Cities Against Drugs).

Svidén skriver vidare: ”Generellt finns en bred konsensus i Europa, liksom resten av världen, om att även cannabis fortsatt skall vara illegalt. Om man anser att det ligger något gott i att förhindra att unga människor hamnar i narkotikamissbruk, så är Sverige inte på efterkälken, utan ett föredöme. De länder i Europa som har störst problem med missbruk är de länder som har en mer tillåtande attityd till droger, främst cannabis.”

En bra sammanfattning av värdering av drogers farlighet görs av Johan Frank, professor vid Karolinska Institutet och chef för Stockholms Beroendecentrum, norra Europas största behandlingsverksamhet i boken ”Beroendemedicin”. Johan, som inte minst bedrivit forskning på narkotika, skriver ”Alla droger har sina speciella risker och skadorna på lång sikt ser olika ut för olika droger. Det går inte att t ex enbart utgå ifrån antalet som årligen dör av respektive drog och sedan dra slutsatsen att de droger som orsakar flest dödsfall (alkohol och tobak) är farligast.
För att kunna jämföra drogerna måste man veta hur många som använder respektive drog och helst skall användarna, för att kunna renodla effekten av en specifik drog, enbart använda den drogen. Ett annat problem när droger skall jämföras är att livssituationen för användarna kan skilja sig markant och att levnadsomständigheterna i sig kan bidra till ohälsa och skador. Det är svårt att renodla vad som är en effekt av drogen och vad som beror på livssituationen. Detta är exempel på faktorer som gör det svårt att göra jämförelser och utse den farligaste drogen.

Vad vi dock kan säga är att överdoseringsrisken är större för vissa droger än för andra. De kan leda till akuta dödsfall eller allvarliga medicinska komplikationer. Bland dessa droger kan främst nämnas heroin, alkohol och GHB. Andra drogers farlighet kan vara av mer långsiktig karaktär, däribland cannabis som efter ett långvarigt bruk kan orsaka permanenta skador på hjärnans kognitiva funktioner. En drogs farlighet ligger dock inte enbart i om den är dödlig eller leder till medicinska skador. Droger kan påverka och förändra en människas liv på många sätt. Exempelvis påverkar en alkoholmissbrukares sociala liv även de anhöriga. Dessutom kan andra komma till skada av alkoholens effekter genom t ex våld eller trafikbrott. Allt detta sammantaget gör det omöjligt att på ett övergripande sätt jämföra olika drogers farlighet.”

Sammanfattningsvis ”Det är viktigt ur folkhälsosynpunkt att inte legalisera bruk och innehav av cannabis. Den sóm vill skada ungdomen och öka sjukvårdskostnaderna kan argumentera för legalisering.”

intressant.se, EU, politik, tobak, kapitalism, alkohol, hälsa,snus, jämlikhet, ojämlikhet, ekonomi, hälsademokrati, lobby, lobbying, WHO, imperialism, cancer, dödlighet, hjärtsjukdomar, etik, moral, förbud,

Annarkia DN 10/5Centerpartist säger nej till legalisering SvD Brännpunkt, SvidenDN 11/5 Bilderblogg 12/5 Svensson 10/5 DN Brännpunkt 22/6 2011 DN Debatt 13/3 Läkartidningen, Allebeck och medarbetare DN 14/3 EPHA:s pressmeddelande 16/10DN 16/10SvD 16/10 Expressen 16/10 AB 16/10 SvT 16/10SR 1610 DN 21/10 SvD 21/10