|
Det är lite lustigt att läsa om den döende Ariel Sharon. Tänk så olika bild folk kan ha. Krigsförbrytaren Ariel Sharon får ett slags förklarande skimmer över sig när Lisa Abramowicz skriver om honom i Dagens Nyheter t.ex. Något som även Bulten observerat.
Lisa Abramowicz i DN: Sharons närmaste politiska förtrogna och numera tillförordnade premiärminister Olmert har redan talat om fas 2 och 3 i avvecklingen av ockupationen på Västbanken. Men svenska journalister fortsätter att bedöma Sharon efter det värsta som sagts om honom eller det värsta han ska ha gjort. Guardian, en av denna bloggs trogna besökare skriver i en kommentar till ett tidigare inlägg här: Så när Sharon så småningom somnar in, så tycker jag att vi ska hylla honom hans enorma insatser för fred i Mellanöstern. Ett synnerligen lämpligt förslag är att ta den insiktsfulle och omdömesgille ambassadör Mazel på orden och skapa en installation på Historiska Museet med Sharons porträtt seglande på ett hav av rött blod. Men man ska inte tro att det bara i Sverige som det finns olika uppfattningar. På Ichad,s hemsida hittade jag nedanstående rader. |
The Israeli Committee Against House Demolitions skriver: Of course, there is another reason to be sad: Ariel Sharon will be one of the many war criminals who died without having been brought to an international court of justice; his victims will not see him judged for the crimes he committed over the last fifty years.
Om Olmert eventuellt (!) talat på det sätt som Abramowicz påstår betyder ingenting i nuläget. Sharon har aldrig haft för avsikt att medverka till en tvåstatslösning, i alla fall inte med mindre än att USA tvingar fram ett sådant beslut. Sharons kommande frånfälle förändrar knappast någonting i sak. Bortsett från den gemensamma sorg vi alla känner över att han klarade sig utan rannsakan i en krigsförbrytarrättegång.
|
2 svar till “Sharon det värsta som hänt Israel?”
Kommentarsreglerna!
Anita Goldman skriver på Aftonbladets kultursida 11 januari:
”Och arkitekten till alla dessa moraliskt, politiskt och estetiskt malplacerade hus i det bibliska landskapet – var Arik. Bosättningarna det enskilt största hindret för fred och därmed det största hindret för en säkerhet för israelerna. Liksom Israels närvaro i Libanon var under nästan två decennier. Och ändå hyllas nu denne notoriske säkerhetsrisk som den stora Ledaren som gav Säkerhet åt sitt folk. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta.
Jag gråter.” http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,760358,00.html