Seger i Mosul – vem är segraren?

Denna blogginlägg återpublicerar främst ett pressmeddelande som publicerades för ett år sedan.
Fortfarande aktuell. Det pågår sedan en tid demonstrationer runtom i Irak. En del av dessa handlar om kvarstående missförhållanden i Mosul.

Jag publicerar nu först en bedömning 5/5 2018 av föreningen Iraksolidaritet.

Mosul och förstörelsen
Det har gått 10 månader sedan IS/Daesh slängdes ut ur Mosul, men förstörelsen kvarstår och återuppbyggnad av infrastruktur beräknar regeringen till minst en miljard dollar.
Den förstörelse som USA-koalitionen har en mycket stor del i, måste betecknas som kollektiv bestraffning, ett krigsbrott. Mosuls västra del luktar död. Det stinker och civilförsvaret fortsätter med hjälp av allmänheten att gräva fram döda kroppar. Den 29 april trodde Rabie Ibrahim Hassan, chef för Mosuls civilförsvar, att 5000 döda låg kvar i ruinerna. Då hade redan 1000-tals kroppar grävts fram, varav många kvinnor och barn. Redan för 8 månader sedan uppskattades antalet döda till minst 40 000.
Mosul får alldeles för lite hjälp av regeringen och befolkningen kämpar till stor del själva och med hjälp av några NGOer.
Rättsosäkerheten är stor. Det är oklart vad som sker med alla kroppar och bevis för krigsbrott sopas bort. Rättosäkerhet råder även beträffande de som döms för samröre med IS. Nyhetsbrev från Iraksolidaritet

Pressmeddelandet juli 2017.

Det här pressmeddelandet skrevs i juli 2017 av Sigyn Meder, ordförande i föreningen Iraksolidaritet. Iraksolidaritet: Seger i Mosul

Kontakt: info@iraksolidaritet.se

Efter nio månaders strider i Mosul har IS besegrats, förklarade Iraks premiärminister Haider al-Abadi den 9 juli. Några dagar senare firades segern med militärparader i Bagdad. Men Mosul är ödelagt och dess befolkning fördriven. Minst 40 000 civila uppges ha dödats. Vem är egentligen segraren?

IS är en terrororganisation som förtryckt Mosuls befolkning. Deras kontroll av Mosul kommer troligtvis att upphöra, även om svåra strider fortfarande pågår i Mosuls Gamla stad och USA-koalitionen fortsätter att bomba.

IS terrorvälde är fruktansvärt, men det är inte grundorsaken till den nuvarande kaotiska situationen. Det är ett resultat av den situation som USA och dess bundsförvanter skapade genom sin olagliga invasion och ockupation.

Irak är idag en kollapsad stat, en medvetet raserad stat. Ockupationsmakten USA krossade avsiktligt alla Iraks institutioner. ”Kreativt kaos” har det kallats. Ockupationsmaktens företrädare Paul Bremer genomdrev enväldigt 100 beslut som omvandlade Irak för att passa USA:s politiska, ekonomiska och strategiska intressen. Detta stred mot folkrättens grundläggande principer. Imperialism kallas sådant agerande.
Irak-möte 141126
USA:s importerade exilirakier – med band till både USA och Iran – blev en ny svårt korrumperad och dysfunktionell politisk elit. De blev miljonärer och miljardärer på ockupationen. Det var till dessa korrupta politiker USA i juni 2004 sade sig ”överlämna ett oberoende Irak”, en taskspelarkonst som borde ha avslöjats av FN och andra internationella organ. USA påtvingade Irak en sekteristisk regim, konstitution och ”politisk process” som präglat alla de kommande klientregimerna.

För Mosuls befolkning och många andra innebar denna ”självständighet” ingen förbättring. Många upplevde situationen som en variant av ockupationen med mord, fängslanden och kidnappningar och hoppades att det bästa fall skulle det bli bättre med IS. Det blev ett helvete.

En gåva till terroristerna
IS är avskyvärt. IS begår mord och förtrycker befolkningen. Det vet alla, men hur tog IS över Mosul?

De 30 000 irakiska soldater som höll Mosul överlämnade staden utan strid till runt 1000 IS-terrorister i juni 2014. De kastade vapen och hjälmar och flydde. IS hade sex träningsläger utanför Mosul. De fick hållas. Den shiitiske generalen Mehdi Sabih al-Gharawi, ansvarig för säkerhetsstyrkorna i Mosul, gav sig av. I september 2011, då USA formellt avslutade ockupationen, hade han övertagit posten från USA-översten Scott MacKean. De stod varandra nära.
mosul-bombning-iMosul
Säkerhetsstyrkornas flykt har beskrivits som ”spontan”, men många irakiska bedömare, även en parlamentskommission, anger ren korruption som orsaken till Mosuls fall. Tidigare premiärminister och nuvarande vice-president Al-Maliki anklagas för att ha beordrat reträtten.

IS gav USA en förevändning att åter öka sin militära närvaro i landet. USA deltar nu med marktrupper. Beslutanderätten över bombangrepp har överförts till lokala befälhavare. Såväl USA:s utrikesminister Mattis som militära ledare försäkrar att USA ska stanna i åratal i Irak – även efter den beräknade segern över IS. Då lär nya terroristorganisationer uppstå. Det ”globala kriget mot terrorismen” ska fortsätta i en obegränsad framtid, och då behövs terrorister.

Mosul gjorde motstånd mot ockupationen, motstånd mot de korrupta regimerna. Förekomsten av IS och andra terrorister ger USA och dess bundsförvanter fria händer att slå ned motståndet. Ingen ställs till ansvar för begångna krigsbrott. Såväl FN som Sverige vet att total rättslöshet råder i Irak.

Humanitär katastrof


Den mångtusenåriga historiska staden Mosul med närmare två miljoner invånare finns inte längre. Dess befolkning har skingrats och lever ett utarmat flyktingliv, beroende av humanitära organisationer som inte på långt när får in de pengar som behövs och utlovats. En bedövande förstörelse flimrar förbi i filmsekvenser från Mosul. Framförallt västra delen kommer att vara obeboelig under lång tid.

FN Habitat beräknar att mer än 5 000 byggnader förstördes under de tre senaste veckorna av USA-koalitionens intensiva flygbombningar. Minst 10 000 byggnader anges som förstörda eller skadade under den nio månader långa slutoffensiven, enligt samma FN-rapport. All viktig infrastruktur i staden har systematiskt förstörts. Både IS, USA-koalitionen och övriga stridande parter är skyldiga till förstörelsen av Mosuls rika kulturarv. Förutom Mosul har 60 städer och orter i Nineveprovinsen bombats och förstörts.

Den oerhörda förstörelsen började för tre år sedan, i augusti 2014. Det var då USA-koalitionen började bomba Mosul med omgivningar. Att staden skulle förstöras var klart redan då och har påpekats.
isis-steigan-161222-islamic-state
IS har ännu inte besegrats i Irak. De finns i Hawija, Tal Afar, Al Qaim, de finns i Anbar och de finns i Syrien, Afghanistan, Pakistan, Afrika, Filippinerna etc. Var ska bombarmadan slå till härnäst?

Återigen förstör USA samma städer som under sanktionerna 1990-2003, Gulfkriget 1990-91 och ockupationen 2003-2011: Falluja, Tikrit, Ramadi, Beiji och nu Mosul. Den stormakt som gjort sig skyldig till det värsta krigsbrottet av alla, ”brottet mot freden”, leder åter en bombkampanj som sår död och förstörelse i ett krig som inte är sanktionerat av FN.

IS, Al-Qaeda och andra terroristgrupper fanns inte i Irak före 2003. USA:s ansvar för deras uppkomst är uppenbar. Det medges av f d president Obama, Hillary Clinton och andra. Detta ansvar är inte enbart en oavsiktlig bieffekt av kriget. Samtidigt som USA underhåller Iraks regering med F16-flygplan, Apachehelikoptrar och Hellfiremissiler, bygger upp Iraks försvarsstyrkor och tränar elitdivisioner, stöder de också på omvägar den officiella fienden, IS. Krig är lönsamt för vapenbolag, för oljebolag och andra intressenter. USA:s folk betalar skattevägen och får se sin välfärd skäras ner. Folket i Irak betalar med sitt land och sina liv. Både sunni, shia, kurder och andra grupper protesterar mot korruption och övergrepp, men situationen har inte förbättrats.

Sveriges ansvar.

De bakomliggande problemen måste lösas, men berörs sällan. Sveriges statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström har uttalat stöd för nationell försoning, reform, dialog, respekt för folkrätten, rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna. Med all rätt säger sig utrikesministern vara skakad över Expressens dokumentation av irakiska säkerhetsstyrkors krigsbrott.Expressen Hon anser att frågan bör tas upp i Säkerhetsrådet, men hon är inte beredd att ändra den svenska politiken till stöd för USA-koalitionen och svensk militär i Irak. Sverige och andra länder har en dold agenda. Den dominerande politiken är stöd till USA-koalitionen och till miliserna. (Se debattartikel på SvD Debatt och uttalande från IrakSolidaritet) Och Sverige fortsätter att ha svensk militär i Irak. SvD och Iraksolidaritets uttalande

Irak behöver politiska och diplomatiska lösningar. Sverige bör tydligt stödja arbete på att hjälpa Irak att få till stånd en oberoende, nationell icke-sekteristisk regering som representerar alla irakier i sin mångfald. Sverige bör verka för att folkrätten återupprättas och de ansvariga för krigsbrott ställs till ansvar. De svenska militärerna bör omedelbart tas hem.

Se även denna video!

i Andra om: , ,, , imperialism, , , , , , , ,
,

  6 comments for “Seger i Mosul – vem är segraren?

  1. 29 juli, 2017 at 07:38

    En liten påminnelse från NBC, ett av de stora mediabolagen i USA, via Eje Collinder.

    ”The U.S. dropped an average of 72 bombs every day — the equivalent of three an hour — in 2016, according to an analysis of American strikes around the world.

    The report from the Council of Foreign Relations comes as Barack Obama finishes up his presidency — one that began with promises to withdraw from international conflicts.

    According to the New York City-based think tank, 26,171 bombs were dropped on Iraq, Syria, Afghanistan, Libya, Yemen, Somalia and Pakistan during the year.

    CFR warned that its estimates were “undoubtedly low, considering reliable data is only available for airstrikes in Pakistan, Yemen, Somalia, and Libya, and a single ‘strike,’ according to the Pentagon’s definition, can involve multiple bombs or munitions.”
    CFR anses vara USA:s mest inflytelserika tankesmedja och står administrationerna nära.

    http://www.nbcnews.com/news/world/u-s-bombed-iraq-syria-pakistan-afghanistan-libya-yemen-somalia-n704636

  2. Jan Nybondas
    29 juli, 2017 at 08:50

    I samband med denna utmärkta sammanfattning kanske på sin plats att minnas två personer som försökte ”göra skillnad.” Rysslands, då ännu som Sovjetunionen, chefsmedlare Jevgenij Primakov som hade framförhandlat ett kompromissförslag för Kuwaitkrisen, som hade hindrat att våldsspiralen tagit sin början. USA avvisade bryskt Primakov eftersom man hade bestämt sig för krig.
    Den andre är Scott Ritter som under 90-talet arbetade på fältet i Irak som FN:s chefsinspektör och utvecklade processer som säkrade att samtliga Iraks vapendepåer och -program kartlades och förstördes. Ritter var helt säker på att man hade fått koll på allt och förmedlade även sitt vetande vidare till sina överordnade, FN och en bredare allmänhet i form av en bok som fanns att läsa i god tid före invasionen 2003. Samme Ritter har nyligen påpekat att alla de standardkrav som han utvecklade för provtagning och anlys har åsidosatts i Syrien då man velat lägga skulden på regeringen.
    Vad gäller förhållandena i Irak är läget dystert så som beskrivs i artiklen. Vissa positiva tecken har dock kunnat skönjas. Irak, Syrien och Iran har visat samarbetsvilja och om de gemensamt tar tag i sin framtid kan utvecklingen ta avstamp mot något bättre.
    Nordiska regeringar däremot har inget att bidra med. De är helt hållningslösa, deras analys är upp och ner och de hasplar ur sig fraser som förpliktar till intet. I praktiken har de stått på krigshetsarnas sida.

  3. arbetarklass
    29 juli, 2017 at 20:21

    Jag minns kriget i Irak men var inte särskilt politisk medveten då. Har för mig kriget startade med Iraks invasion av Kuwait och varför Irak gjorde det fick jag aldrig nåt enkelt och bra svar på. Sedan började en häxjakt på Iraks ledare Saddam Hussein som uppfattade det. Jag lyssnade på honom i TV och tyckte han verkade reko och bra så för mig blev han genast offret och USA förövaren som i sin tur hämtade hjälp från Europa, England och Tony Blair. Alla dom där var hätska och otäcka tyckte jag. Sedan fick Saudiarabien en betydande roll i invasionen och varför kunde jag inte förstå då. Själva kriget blev en katastrof för Irak vilket framgick ganska snart och särskilt minns jag ”dödens väg” som kantades av lik och utbrända fordon och alla irakier så klart.

    Jag frågade någon om vad den här Saddam hade gjort för fel och fick svaret han var en despot och diktator som måste bort. Just det hade jag svårt att ta till mig därför jag upplevde han hade skött landet Irak väl och länge och att folket verkade ganska nöjda där under den tiden. Sedan kom dock uppgifter att Saddam hade varit elak mot någon folkgrupp. Kriget varade länge och jag minns säkert att jag fortsatte läsa om den när jag hitta den här bloggen för den kändes rättvis och rätt-tänkande för mig.

    • 29 juli, 2017 at 22:28

      Till saken hör att USA och Storbritannien aktivt stödde och uppmuntrade Saddam Hussein att angripa förhatliga Iran i början av 1980-talet. Bland de aktiva fanns USA:s förre försvarsminister Rumsfield.

      En hel del tyder på att USA gav Irak sådana signaler inför Iraks angrepp på Kuwait 1990 för att återta omtvistade områden att Irak trodde att USA accepterade detta – vilket inte försvarar Iraks angrepp.

    • 29 juli, 2017 at 22:33

      Till bilden hör att USA och Storbritannien aktivt uppmuntrade Saddam i början av 1980-talet att angripa förhatliga Iran.

      Irak kan ha uppfattat att USA skulle acceptera angrepp av Irak för att återta omtvistade delar av Kuwait 1990 – fast detta ursäktar inte angreppet.

      • arbetarklass
        29 juli, 2017 at 23:27

        Aha, själva konflikten Irak/Kuwait handlade alltså om omtvistade landområden, vilket land de skulle tillhöra. I så fall tror jag Saddam Hussein gjorde ett ödesdigert misstag att starta krig länderna emellan om den saken och det skulle ju senare visa sig att det blev hans död, och inte bara hans egen för den delen, säkert hundratusentals andra irakier också. En tragedi av kolossalformat tycker jag nog då och inte minst orsakad av det imperialistiska USA.

Comments are closed.