Har här nöjet att presentera ett gästblogginlägg av Åke W Bergh, som är journalist och författare, bosatt i Stockholm. Han bevakar och kommenterar världen via engelskspråkig press, progressiva websiter samt floran av ny rapport/debattlitteratur, TV, film/video, mm. Vi har tidigare publicerat en av Åke översatt artikel ”Privatiseringar och vägen till krig” 22/4 av Dr. Paul Craig Roberts. Den artikeln berörde dollarns status, vilket närmast är i fokus för denna artikel som skrivits av PC Roberts, biträdande finansminister under Reagan och självaste arkitekten av Reagans så kallade ”supply-side economics” och Dave Kranzler, en före detta Wall Street insider, utexaminerad ekonom från självaste Milton Friedmans University of Chicago.

Här har han översatt en intressant, och kanske kontroversiell artikel av Richard Eskow, som är seniorledamot i ”Campaign for America’s Future”
Blogginlägget
Populism har fått ett oförtjänt dålig rykte i våra trakter. Mycket kanske för Carl I Hagen och Pia Kjærsgaard och deras nordiska högerpopulism. ”Over there” håller dock begreppet ställningen som något folkligt populärt. Här tecknas bilden av amerikanska ”New Populism med sitt affischnamn Elizabeth Warren. Den enda politiska kraft som förhoppningsvis kan utmana Wall Street i kommande USA-val.

Även medan ”Campaign for America´s Future ”förbereder sin konferens för ”New Populism” väller attackerna mot populism in från alla håll. En av de senaste salvorna som publicerats har formen av en anekdot om Bill Clinton. Som Tim Geithner, Obamas Wall Street-vänlige finansminister, lär ha berättat för Andrew Ross Sorkin, skulle Clinton sarkastiskt ha sagt ”Man kan ta ut Lloyd Blankfein [vd för Goldman-Sachs och karikatyren av amerikansk rövarkapitalism] i en mörk gränd och skära halsen av honom, och det skulle bara tillfredsställa dem i ungefär två dagar. Sedan skulle blodtörsten kräva fler offer.”

Bill Clinton var alltid bra på att förringa folk han var oense med – även när det, som i detta fall, var moraliskt oförsvarbart för hans egen position. Presidenten och hans ekonomiska team var dem som avreglerade Wall Street – och till förödande resultat, och blev sedan själv stormrik efter att ha lämnat Vita Huset. (Bilden visar expresident Clinton tillsammans med Rwandas president Kagame).

”Dem” Clintons åsyftar är oss. Men de enda som kan förväxla rop på rättvisa med ”blodtörst” är den som levat för länge och intimt med de orättfärdiga. Men det är just denna typ av hånfull likgiltighet för den allmänna opinionen hos Washingtons insiders – för att inte tala om deras totala renons för god förvaltning och rent spel – som gett upphov till dagens allt mer populistiska sinnesstämningar. Och det är just för att denna allmänhetens sinnestämning, trots år av försök från de flesta republikaner och många demokrater att försöka blidka oss, är så utpräglat populistisk – räkna med det! Och mycket av dessa populistiska sentimenten riktas just mot dessa finansintressen som så svårt skadat vår ekonomi.

Den reaktion som nu utlöses av en aktör som senatorn Elizabeth Warren (huvudtalare vid ”New Populisms” konferens) bygger inte på ”blodtörst,” utan på en ökad förståelse av den aktuella politiken. Washingtons insiders kan hålla Wall Street – och sig själva – om ryggen endast så länge ingen verklig politisk kraft på den politiska arenan representerar den verkliga majoriteten. Så snart ett populistiskt alternativ dyker upp, såsom det som nu presenteras av senatorn Warren och likasinnade politiker, blir den traditionella alliansen mellan politiker och bankirer allt svårare att upprätthålla.

Detta eftersom dessa nya populistiska ledare inte bara föreslår rätt politik gentemot Wall Street. De erbjuder också en mycket populärare politik, en politik med mycket djupare och bredare stöd än det Clinton, Bush eller Obama någonsin kunnat uppvisa. Opinionsundersökningar sammanställda på CAF:s PopulistMajority.org hemsida visar till exempel att:

* Mer än hälften av de tillfrågade förra månaden anser att problemen med bankerna som ledde till finanskrisen 2008 inte har åtgärdats (i stor utsträckning har de är rätt)

* Två tredjedelar av de tillfrågade anser att Wall Street finansvälde gör det svårare att hitta bra jobb i USA än vad som tidigare varit fallet (återigen, det finns en hel del sanning i det, med tanke på den ökande andelen vinstmedel som hamnat hos den icke-produktiva finanssektorn

* Två tredjedelar anser att den offentliga tillsynen av finansorgan såsom banker och kreditkortsföretag borde stärkas

* Mer än 9 av 10 tillfrågade anser det viktigt att reglera finansiella tjänster för att säkerställa mer rättvisa mot kunderna

* 80 procent av de tillfrågade stöder upprättandet av en Consumer Financial Protection Bureau (CFPB) efter att har lärt sig om Wall Streets roll i den ekonomiska krisen 2008

* 83 procent anser att nya regler bör införas för Wall Street, och att de ansvariga bör ställas till svars för de handlingar som orsakade finanskrisen

De flesta amerikaner är lika störda av Wall Street och den miljardärsvänliga ekonomi som regeringens politik skapat. Nästan 8 av 10 tillfrågade i april till exempel, anser att den sociala ojämlikheten är ett problem – drygt hälften ser den som ett stort problem. Två tredjedelar av de tillfrågade i mars ser det som viktigt att regeringen genomför en politik som minskar ojämlikheten. 71 procent upplever det som om regeringen anser det viktigare att hjälpa storföretagen än att hjälpa de fattiga.

Vad mer, amerikanerna har korrekt uppfattat att finanssektorn bröt mot lagen och kom undan med det – att det i själva verket belönades istället för att bestraffas. [I praktiken fick de sina spekulationsförluster ersatta av skattebetalarna i en s k bail-out] En opinionsundersökning som gjordes av Reuters/Ipsos i september förra året visade att bara 15 procent av allmänheten höll med om att ”Regeringen granskat bankernas roll i finanskrisen tillräckligt”, medan mer än hälften inte höll med om detta.

Dessa kraftfulla populistiska signaler är synliga nog att fånga många politikers uppmärksamhet, även en del republikaner. Den allmänna opinionen, och förmodligen även dem i det marknadsvänliga konservativa spektret, har fått flera republikanska politiker att anta förvånansvärt populistiska ståndpunkter mot Wall Streets välde. Förra året, till exempel, fick Louisianas senator David Vitter tillsammans med Ohios senator Sherrod Brown (som också talar vid konferensen) att föreslå ett lagförslag som riktar in sig på de s k ”too big to fail”-bankerna. Och tidigare i år har republikanen Dave Camp föreslaget en skatt som kompenserar för de största finansiella institutionernas marknadsfördelar.

De flesta av de populistiska initiativen sker dock hos demokraterna, säkert till förskräckelse hos partiets Clinton/Obama- flygel. Massachusetts senator Elizabeth Warrens lysande kampanj mot Wall Streets [hon var högst aktiv redan under finanskrisen 2008] politiska privilegier har förstärkts av förslag som dem av senator Brown, samt åtnjuter entusiastiskt stöd av oberoende senatorn Bernie Sanders och ledarna för kongressens progressiva valberedning (Progressive Caucus).

(Senator Sanders och flera viktiga progressiva ledare i kongressen, såsom Keith Ellison och Jan Schakowsky, kommer också att tala på konferensen.) Dessa lagstiftare kan inte tvinga justitiedepartementet att åtala finanssektorns lagöverträdelser. Men om tillräckligt många av dem går samman kan de genomdriva lagstiftning för att skydda vår ekonomi. Och kanske än viktigare, kan de använda sin kongressexponering till att påverka den politiska debatten.

Insiders må håna, men populistisk kritik av Wall Street drivs inte av ”blodtörst” – eller annat hat. Den drivs av kärlek – kärlek till rättvisa, kärlek till rent spel, kärlek till demokratin, kärlek till landet. Och det ger upphov till något som redan drabbat de komfortabelt rika och utmana de mäktiga. Kalla det ”New Populism.”

intressant.se, USA, politik, Vietnam, imperialism, kapitalism, krigsförbrytare, folkmord, FNL, ekonomi, massmediaObama, krigsförbrytelse, solidaritetsarbete, historia,

Artikeln på engelska PC Roberts artikel oförkortad Kill anything which moves SKP-bloggen 29/1 SvD Monthly Review DN 8/9DN 2SvD Expressen Aftonbladet SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9
DN 6/9 ,
Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer