5 svar till “Se på Norges inställning till Israelbojkott”

1. Visst, jättepositivt (ironi). Nu kommer alla israeler omedelbart begripa att det är nödvändigt att lämna Västbanken. Lika smart som när israeliska militärer hävdar att de ska kämpa mot palestinierna ”tills de förstår att terror inte lönar sig”. Anti föder mer anti, om inte nödvändigtvis mer våld.

   Personligen tror jag på samarbete och diskussion som ett medel till konfliktlösning, inklusive med Iran, faktiskt. Istället för att enbart hota med bojkotter och sanktioner borde man, som Hans Blix sade i P1 igår, försöka hitta morötter att locka med. Detta gäller också Israel, som är väl medvetet om sin isolerade ställning i världssamfundet. Här behövs bättre ideer än blödande blodapelsiner. Då är det bättre att försöka dra israeliska generaler, som bevisligen har ansvar för att palestinska civila dödats, inför rätta. O ja, det har verkan, rätt omedelbar sådan.

   Tror också att apartheidregimen i Sydafrika inte enbart försvann pga att svenskar slutade köpa Del Monte.

2. Missade Blix igår, ska lyssna på nätet. Jo det krävs säkert en massa saker på olika sätt. Det mest spännande med detta framgår av Kalles postning tycker jag, onödigt att rapa upp det.

   Men hur dra israeliska generaler inför rätta? Det fungerar ju tyvärr så att man knappast straffas om man är soldat i IDF och uppenbarligen använder sitt vapen i strid med gällande konventioner. Visst, att vara soldat är extremt stressigt och svårt, men när inte ens folk i lägre ställning döms så hur ska då generaler behandlas?

   Personligen undviker jag givetvis israeliska varor och skäller på affärsidkare som saluför sådana. Det hjälper givetvis inte utan skulle vara en generell bojkott från hela EU.

   Sedan kan man ju alltid fråga sig hur goda utsikter man har för att få igenom en sådan, men om ingen alls bryr sig så..

   Hur mycket talas det i Israel om omvärldens syn på konflikten?

   Känner medelisraelen till att EU-medborgarna anser att USA och Israel är det största hotet mot världsfreden?

   Jag var på fest med en soldat ur IDF för nåt år sedan, han var bestört över européernas inställning till Israel. Han hade inte förstått hur kritiska folk i allmänhet är. Han reste runt i 5-6 länder.

   När jag läser Haaretz och JPost tycker jag inte att det framgår så tydligt. Talar man om det i radio/TV ??

3. Blix pratade i P1’s Konflikt, han hade bra synpunkter tycker jag.

   Angående israeliska generaler och folkrätten: flera länder har lagar som gör det möjligt att anklaga någon för brott som begåtts i ett annat land, förutsatt att brottet inte behandlats av en domstol i det landet. Ett uppmärksammat fall i september 2005 var general Doron Almog, bl a ansvarig för husdemoleringar i Gaza och också för bombattacken mot Salah Shehade, där fjorton civila palestinier inklusive nio barn som befann sig i samma hus dödades. En palestinsk human rights grupp drog fallet inför rätta i England, och Almog, som satt i ett El Al-plan på väg till London, vägrade lämna planet när han hörde talas om anklagelsen och åkte tillbaka till Israel. Även om han aldrig kommer att åtalas, har sådana här fall enligt min mening på längre sikt inflytande på militärens beslut. Det skickar en signal att inte fullständig immunitet råder.

   Jodå, medelisraelen känner till den här opinionsundersökningen om Israel som största hotet mot världsfreden. Slutsats: alla hatar oss vad vi än gör. Eventuellt tillägg: de är alla antisemiter, eller araber. Eller båda.

   Vilket stärker min tes att bojkott, som en del av en kollektiv bestraffning, endast väcker antagonism och gör det svårare för regimkritiska rörelser att hävda sin ståndpunkt. En stor del av israelerna röstade inte på Sharon. En stor del av iranierna röstade inte på Ahmadinejad. Förvisso inte en majoritet, men rätt många ändå. Varför bojkotta allihop? Om kollektivbestraffning är fel, så är det fel. Mycket bättre att stödja interna grupper som arbetar för en förändring, både i Israel och i de palestinska områdena.

   Och rent personligen, när jag läser om de här bojkottkampanjerna, så får jag plötsligt en obändig, primitiv nationalistisk lust att veva lite med den israeliska flaggan. Kanske det är just den effekten han också är ute efter, Ahmadinejad. Enkelt, men det funkar.

   ”Hur mycket talas det i Israel om omvärldens syn på konflikten? När jag läser Haaretz och JPost tycker jag inte att det framgår så tydligt. Talar man om det i radio/TV ??”

   Nja…får nog göra dig besviken. Israel är ett land med en viss tendens till navelskådning, speciellt i media, och israelerna är huvudsakligen sysselsatta med att tala om för utländska media och den interna publiken vad de själva tycker. Så svaret blir nog nej. Och skulle israelerna nu mot all förmodan någon gång fråga sig vad europeerna tycker, blir slutsatsen oftast som i svaret ovan.

4. Jag förstår inte riktigt logiken i att straffa israeliska bönder för vad Israels regering gör. Det känns ungefär lika logiskt som att skälla på Sveriges bibliotekarier för att vår regering låter CIA skicka folk till Egypten…

5. Nobbe:
   Nu var väl analogien inte direkt 100%, milt sagt…

   Eftersom inte israels regering inte låter sig påverkas vad utomstående anser, (man har i allafall inte gjort det de senaste 40 år) så är det väl inte helt ologiskt att man försöker påverka dom som väljer regeringen….