Vi publicerade igår eftermiddag ett första blogginlägg om kriget i Jemen. Vi påvisade bland annat hur USA störtat betydligt fler demokratiskt valda regeringar än någon annan stat, bl.a. Janukovitj i Ukraina, medan man nu rycker ut till försvar för en härskare som störtas i inhemskt uppror. Det senare är tillåtet enligt FN-stadgan, inte det senare.

Jag har glädjen att publicera ett inlägg om kriget som på ett värdefullt sätt tillför ny viktig information och analys. Ulf Karlström, f.d. ordförande i Europas kanske starkaste solidaritetsorganisation under Vietnamkriget har tidigare berikat denna blogg med inlägg i skilda ämnen. Tillsammans har vi skrivit boken ”USA som världspolis” som fortfarande finns att köpa.

På morgontimmarna den 26 mars anföll Saudiska stridsflygplan ett antal mål i Jemen, bl a två flygplatser, dels utanför Sanaa, dels utanför hamnstaden Aden. P1:s Cecilia Ödén meddelade att USA hade välsignat krigsäventyret och dessutom understött med underrättelseinformation och viss logistik. Dock förklarades det samtidigt att USA inte deltog i anfallet. Saudi har framgångsrikt lyckats samlat en Allians för kriget, som replierar på Alliansen mot IS (Daesh) och delvis mot Syrien. Förutom Gulfstaternas Samarbetsråd skall Egypten, Jordanien, Marocko, Sudan, Turkiet och t o m Pakistan ingå i Alliansen.

Arabförbundet skulle sammanträda samma dag för att diskutera krisen i Jemen, men Saudi förekom sammanträdet, väl medveten att man i stort har förbundet i sin ficka. Oppositionen mot USA och dess nära allierade Saudi har ju successivt eliminerats: Sadam Hussein i Irak, Gadaffy i Libyen och Syrien har uteslutits. Så Arabförbundet är pro-USA och leds av Saudi.

Huthirebellerna intog tidigare Sanaa och områdena i norra Jemen och avsatte den USA-vänlige presidenten Hadi. Rebellerna hälsades med glädje av stora delar av befolkningen då den lovade att göra slut på korruptionen och dessutom framgångsrikt bekämpat al-Qaida i Jemen. Jemen är ett fattigt och efterblivit land, där klantillhörigheten spelar stor roll. Jemen har det senaste året kunnat beskrivas som en sönderfallande stat. Några av klanerna har också spelat under täcket med al-Qaida. Därför var det inte förvånande att Huthirebellerna fick ett visst folkligt stöd.

Presidenten Hadi flydde senare till Aden. I och med Huthirebellerna avancerade mot söder och Aden evakuerade för en knapp vecka sedan USA sina 180 militärer från flygbasen al-Anad, cirka 6 mil norr om Aden. Därifrån har drönare skickats och dirigerats. USA och de ledande EU-staterna har ju successivt rustat upp Saudi till en militär stormakt. Och nu var det dags att agera. Formellt sägs presidenten Hadi ha bett Saudi om bistånd. Retoriken känns igen från t ex Irak, efter USA-invasionen 2003, då en tidigare spratteldocka till USA sades ha bett om USA:s bistånd.

USA-imperialismen och NATO har låtit blodsorgierna explodera i Mellanöstern. Irak och Libyen invaderade de själva, men lät Saudi och Qatar, och möjligen också Natolandet Turkiet beväpna och finansiera rebellerna i Syrien. Nu tycks Jemen vara nästa, och ytterligare står Hizbollah i Libanon på tur.

Förhandlingarna med Iran om deras kärnkraftprogram sägs vara inne i ett slutskede. Hökarna i Israels militärledning och regering har drivit en hätsk kampanj mot Iran (och USA:s påstådda undfallenhet). Wall Street Journal har hävdat att Israel spionerade på USA:s atomförhandlingar med Iran (SvD 25/3). Det låter mycket troligt då Netanyahu lät sig bjudas in och hålla tal för USA kongress, utan att president Obamas administration var tilltalad. Det finns också en uppenbar samsyn mellan Israel och Saudi om Iran. Kanske skall man därför se anfallet på Jemen som en del i ett större maktspel?

Saudi är den dominerande aktören både inom Gulfstaternas Samarbetsråd och Arabförbundet. Det är ett efterblivit land, där den härskande dynastin slutit ett förbund med ett reaktionärt wahabistiskt prästerskap. Prästerskapet legitimerar dynastin, som därmed kan låtsas ha en religiös status. Det efterblivna Saudi har inte byggt upp mycket till näringsliv, utöver vissa insatser inom enkel oljeteknik, IT, medicinsk forskning, stora varuhus och en starkt, tekniskt avancerad krigsmakt. Däremot har Saudi investerat mycket i fastigheter i Europa och USA, och sitter även på mycket stora poster av statspapper från Triadens länder. Kort och gott är man ett slags parasiter, och väl införstådd med ett livsviktigt samarbete med USA-imperialismen.

Det har spekulerats att Saudis ambitioner att spela en större roll har accentuerats av den nya kungen Salman. Han har framställts som mer extrem än den döde brodern Abdullah. Det kan vara så, men pressuppgifterna verkar rätt magra. Hur som helst har Saudi byggt ut sin position genom att t ex finansiera Arabförbundet. Vi såg också Saudis protest mot utrikesminister Wallström. Den passar väl in i ett mönster, där man betygar USA sin lojalitet, men samtidigt klargör att kritik mot den reaktionära Saudidynastin och dess prästerskap inte tolereras. Sverige är en ren obetydlighet i Saudidynastins ögon, och det kan vara lämpligt att markera kraftigt med en pyttestat som Sverige, för att avskräcka andra.

USA-imperialismen struntar fullständigt i blodbaden i Mellanöstern. USA är idag också något mer oberoende av oljeimporten. Det kan vara ett skäl till att man inte skyr viss instabilitet i Mellanöstern, så länge man har Saudi och Israel som gendarmer och legosoldater. Och givet USA-imperialismens gränslösa cynism så har dess politik i Mellanöstern hittills varit framgångsrik.

Nu är instabilitet och kaos inget lättskött tillstånd. Dessutom bör man besinna ett yttrande som tillskrivs Napoleon: ”Bajonetter är bra och kan användas till mycket, men man dock inte sitta på dem.

intressant Andra om:
al Qaida, Jemen, IS, Pakistan, USA, Obama, Politik, Terrorism, Kriget mot terrorismen,