|
Från och till flammar rovdjursdebatten upp, så också nu eftersom landet befinner sig mitt i en valrörelse. I veckan blev en polis riksbekant efter att ha varit ute i joggingspåret och joggat tillsammans med en björn. Att det inträffade hände i Salem strax sydväst om Stockholms centralare delar väckte ett visst berättigat uppseende. Det var väl tur för nallen att polismannen inte var i tjänst. Hade han varit det hade björnen utrustats med handfängsel och införts till polisstationen för förargelseväckande utseende. Varghatarlobbyn arbetar för högtryck för att se till att politiker på riksplanet får kunskap om att denna beväpnade grupp är rädd för att vistas i skog och mark eftersom där kan finnas varg. Det är så de säger, men egentligen handlar det bara om att de inte gillar att vargen är bättre jägare än vad de själva är, och det helt utan gevär. Lobbyn brukar hävda att varg är farlig för människor och framförallt för jägarnas hundar. Nu förhåller det sig precis tvärtom. Jägare skjuter varandra varje år, det går inte ett år utan att jägare ser fel på kompisen och en fjortontaggars älgtjur. Personligen är jag övertygad om att ålder och alkohol spelar en avgörande roll, något som frenetiskt förnekas av jägarlobbyn. Man ska inte tro på dem när de säger att vargen dödar deras hundar. Det är inte sant eftersom de flesta jakthundar som dör under ”tjänsteutövning” blir skjutna. De blir skjutna av samma jägare som ibland tror att kamraterna i jaktlaget är 14-taggars tjurar. De som de inte lyckas skjuta själva kör de ihjäl med bilen på väg till eller från jakten. Att politiker ska fatta beslut som går denna skjutgalna grupp emot är väl knappast att förvänta sig. Nu har dessutom lokalpolitiker i bland annat Dalarna anordnat folkomröstningar om rovdjurspolitiken i samband med riksdagsvalet. Detta trots att det inte är en kommunal fråga. Det handlar helt enkelt om att de försöker skaffa sig extraröster från jägarkåren. |
Vi har en gång beslutat att vi ska låta vargstammen växa tills vi har 200 vargar i landet. Rimligen borde det beslutet fortsätta att gälla men nu i valtider så kan inte rikspolitiker hålla fingrarna från frågan. Det är sorgligt att vår rovdjursstam ska vara utsatt för populism hos dem som är valda till Sveriges Riksdag. Det är dessutom den populismen parat med en avsevärd politisk feghet som gör att vi inte importerar ett antal vargar från t.ex. Ryssland, något som vår inhemska vargstam är i skriande behov av med tanke på den genetiska utarmning som arten nu drabbas av. Rovdjurspolitiken är för viktig för att låta politiker ägna sig åt frågan.
Andra bloggar om: politik, rovdjurspolitik, varg, naturvård, jakt
[tags]politik, rovdjurspolitik, varg, naturvård, jakt[/tags] |
9 svar till “Rovdjurspolitik, inget för politiker”
Minns inte riktigt när jag läste det, men är det inte ett problem att boskapsägare får rätt dålig kompensation för rivna djur? Jag har en minnesbild av att detta.
Jag tycker att Sverige har råd med en stark och frisk rovdjursstam, pinsamt vore det annars. Jag tycker dock inte att boskapsägarna ensamma ska ta kostnaden för detta.
mvh /Jan Garefelt
Sant! Dels bör djurägare få möjlighet att få stöd till allt för kostsamma inhägnader, och de som trots att de har sådana drabbas bör få ersättning. Som samerna får för dödade renar.
Om våra vargars ursprung? Jag kan försäkra dig att det inte behövs några ugriska språk för att lära sig mycket om Canis lupus. Vargens historia täcker hela norden eftersom den varit allmänt förekommande överallt. Här i Haninge anstiftade man årliga drevjakter efter varg långt in på 1800-talet. Det finns mängder av vargberättelser i vår lokala historia.
Mina föräldrar hade sitt sommarhus uppe vid Långban i nordöstra Värmland och bland annat grannbonden fick får vargrivna. När det gäller älgjakt så vet och kan jag mer än du tror, och jag har även mer erfarenhet än jag gått ut öppet med. Men nej, jag har aldrig skjutit en älg.
Jag har f.ö. inte skjutit något annat djur heller. Men jag vet en del om hur det sups i jaktlagen i Värmland, och jag vet oxo vad som följer med ut på passen hos många. Inte alla, men många.
Men inbillar du dig att du kan sätta dig på min näsa med en Guilt by Association typ ”Om du vill lära dig något om våra vargars ursprung…” så visar du bara att du helt enkelt är helt i avsaknad av vettiga argument.
Du vet precis som jag hur stor betydelse jägarlobbyn har idag. Dessvärre så har vi skattebetalare varit med och finansierat en hel del av jägarnas organisationer, t.ex. den protest man anordnade upp i Dalarna med tillhörande demonstration. Och smakligheten består i att kalla det vid sitt rätta namn, jag har inte lust att ljuga och säga att det inte finns ngn jägarlobby bara för att du inte har ngn moral därvidlag.
Över huvud taget så ska inte amatörer gå ut i skogarna för att skjuta djur. Och varg, lo, järv och björn hör hemma i vår natur.
Det ligger en hel del i det du skriver Annica. Möjligen borde vi ha ett antal yrkesjägare i de fall man är tvingad att decimera vissa arter, de skulle i sådana fall kunna få hjälp at 20-30 fritidsjägare i varje län. En kompis till mig bor i Dalarna och där är det ett djävla liv på jägarna. Alla säger att de ska rösta mot vargen men mellan skål och vägg så kommer det inte alls att bli så sägs det. Man vill ha vargen kvar, och det gäller bönderna också. Möjligen undantaget några fårfarmare. Det är jägarna bara som blir förbannade för att vargen käkar älgkött, inget annat.
”Som samerna får för dödade renar”. Hoppsan, du menar ”renägarna” eller hur?
Hoppsan hoppsan.. De renägande samerna, nöjd nu?
sign ”kvartslapp”
Calle! Det finns ju uppenbarligen en stark varghatarlobby, varför ska inte jinge kalla den för det menat du?
Man får inte ljuga i kommentarerna! / Jinge