Denna innehållsrika artikel har jag fått från Jan-Erik Gustavsson, ordförande i Folkrörelsen för Nej till Eu. Publiceras med tacksamhet. Den har blivit försenad till följd av andra politiska händelser och bristande tid.

Artikeln
Det allt ”osäkrare säkerhetsläget” i Sveriges omgivning och russofobin har nått oanade höjder vid årets Folk och Försvar. Aftonbladet blåste upp sin löpsedel 9 januari med budskapet RYSSLAND ÖVAR FÖR ETT NYTT STORKRIG. I en färsk rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) påstås att ”Vladimir Putins militära övningar är inriktade på ett nytt storkrig”. Forskningsledaren Fredrik Westerlund säger: ”Man förbereder sig för storskalig krigföring”.

I en kort artikel i SvD 7 januari skriver dock Tomas Lundin att ”I hård storm anlöpte i torsdags 5 januari det amerikanska fartyget ”Resolve” hamnen i tyska Bremerhaven, och igår lastades de första stridsvagnarna M1 Abrams på järnvägsvagnar med destination Polen. Allt som allt förflyttas drygt 4 000 amerikanska soldater, stridsvagnar, haubitsar och transportfordon som ska stationeras i Polen för att sedan delvis fördelas på de baltiska staterna, Rumänien och Bulgarien (…) I juni hålls Nato-övningen Saber Strike i Polen. Sedan följer övningarna Swift Response och Saber Guardian i Bulgarien och Rumänien, där bland annat ett stridsvagnskompani ska förflyttas över Svarta Havet till Georgien”. Hela denna upprustning av Natos östflank motiveras med ”den ryska annekteringen av Krim, den pågående konflikten i östra Ukraina och växande spänningar i Östersjöområdet”. Det är samma motivering som den svenska regeringen ständigt hänvisar till för att för att förbereda vår befolkning för ett eventuellt storkrig och EU använder sig av för att motivera sina och USAs sanktioner mot Ryssland. Men på Folk och Försvars konferens finns endast en aggressiv stormakt.
Bremerhaven
Till Folk och Försvar var EU:s handelsminister Cecilia Malmström och handels- och Europaministern Ann Linde inbjudna som talare, vilket visar hur sammanflätad svensk nationell politik blivit med EU (talen finns på SvT Play/SvT Forum). I snart sagt alla politiska frågor finns numera alltid EU med sina direktiv, beslut och informella riktlinjer i bakgrunden.

Malmström talade om ”EU:s geopolitiska utmaningar” och svarade på frågan om det finns någon långsiktig strategi gentemot Ryssland, att ”Ingen vet det”. Ann Linde’s rubrik var ”Har EU en framtid?”. Bara rubriken antyder ett EU i kris. Hon sade att Sverige fortsätter i EU i de så kallade grundarna Jean Monnet och Robert Schumanns anda. Hon uttryckte att situation i Syrien är en tragedi, vilket skall förstås som en kritik av Ryssland för östra Aleppos befrielse. Hon menade att regeringens presenterade Nationella säkerhetsstrategi (se nedan) lyfter fram vikten av ett fungerande EU, vars medborgare står upp för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter. Vad detta nu upprepat använda ”rättsstatens principer” (ingår i EU:s portalparagraf Art. 2 Lissabonfördraget) innebär klargörs inte, men kan läsas som att det är de västliga storföretagens väl och ve som alltid skall gå före. Med begreppet ”regimförändringar” har också mänskliga rättigheter anpassats till det västliga paradigmet. Hon tillstod att ojämlikheten har ökat i EU:s lyckorike, vilket skapar frustation och ilska hos vanligt folk. Det går inte att rösta bort globaliseringen sade hon (= maximerad frihandel för väst), men det går att rösta emot Brexit, mottagning av flyktingar etc. På morgonen till midsommarafton fick hon ett sms ”Det går åt helvete” i Storbritannien, och kände sig mycket bestört. Så på nytt upprepade hon sitt mantra att EU:s nationella regeringar måste börja att leverera åt folket. Hur det nu skall gå till, när det inte skett tidigare, Det skulle nu ske med a) tillväxt och jobb b) driva Parisavtalet som faller utan EU och c) solidariskt ansvar för migration.

Måndagen 9 januari var DNs förstasidas huvudnyhet LÖFVEN SAKNAR PLAN MOT RYSK INBLANDNING I VALET 2018. När Folk och Försvar öppnades 8 januari gick Fredrik Wallin Försvarets Radioanstalt (FRA) ut med nyheten att 2017 utsattes Sverige för 100 000 IT-nätattacker från utländska statliga angripare. De är svåra att skydda sig emot enligt Fredrik Wallin FRA, och avsikten var säkert att vi skall uppfatta det flesta IT-attackerna som ryska.

I SvT Aktuellt 8 januari till fick Stefan Löfven frågan: ”Är du rädd för att Ryssland skall intervenera i det svenska valet nästa år?” Löfven svarade: ”Det går inte att utesluta påverkan på det svenska valet 2018 eftersom vi ser nu i spåren av den amerikanska valrörelsen att det finns dokumenterat att det finns intrång”. Löven tänker förmodligen på en rapport beställd av Obama från CIA, FBI, NSA, som dock utan konkreta bevis ”bedömmer” att Vladimir Putin i egen hög person (otroligt nog) beställde hackning av det Demokratiska partiet inför dess konvent i höstas med Wikileaks som mellanhand. Detta skulle ha gjort att Hillary Clinton förlorade valet. Underrättelsetjänsterna säger emot sig själva för tidigare har de sagt att det inte fanns någon rysk inblandning. Fast Löfven tror på dem. Andra källor menar att det istället var en intern läcka inom det Demokratiska partiet, som var förbittrad över marginaliseringen av Bernie Sanders, som orsakade det ännu pågående rabaldret.

På Folk och Försvar lade Löfven och regeringen fram sin nationella säkerhetsstrategi. På DN-Debatt 8 januari motiverar Löfven säkerhetsstrategin bl.a. med orden: ”Under den senaste tiden har det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde försämrats, särskilt efter Rysslands olagliga annektering av Krim. Vi har fått rapporter om främmande undervattensverksamhet på svenskt territorialvatten (som motbevisats i Filter Aug/Sept 2016, min anm.), och vi har sett en kraftig ökad militäraktivitet kring Östersjön. Den internationella terrorismen slår mot allt fler oskyldiga civila. Klimatförändringarna blir alltmer påtagliga, med mer dramatiskt väder och fler regionala konflikter som driver människor på flykt. Känsligheten har ökat för störningar i viktiga samhällsfunktioner – elnät, järnvägar, vattenförsörjning. Informationsteknologin, som förbättrar tillvaron för de flesta, har samtidigt skapat nya sårbarheter som kan utnyttjas av både stater och individer”.

Säkerhetsstrategins komponenter är: 1) Militära hot, 2) Informations- och cybersäkerhet, 3)Terrorism och våldsbejakande extremism, 4) Organiserad brottslighet, 5) Hot mot energiförsörjning, 6)Hot mot transporter och infrastruktur, 7) Hälsohot och 8)Klimatförändringar.

I samma DN 8 januari skrev New York Times språkrör i Sverige Peter Wolodarski en krönika som var ett förslag till tal han tyckte Löfven borde ha hållit på Folk och Försvar. Som vanligt när Wolodarski skriver finns inget uns till kritik av USA globala ambitioner. Alla problem tillskrivs Kreml och Putin, vilket kräver svensk upprustning upp till 2 procent av BNP. ”Rysslands demokratiexperiment kom av sig. Kreml satte sedermera igång en lång och kraftfull upprustning (…) Först kom folkomröstningen i Storbritannien om att lämna EU. Det var ett dramatiskt beslut som fått hela det europeiska samarbetet att skaka. Sverige är som litet och öppet land extremt beroende av andra demokratier

(…) Under 2016 valdes också Donald Trump till ny president i USA. Den 20 januari tas därmed Vita huset över av en person som inte bara återkommande prisat Vladimir Putin. Han har också ifrågasatt den kollektiva försvarsgarantin inom Nato. Våra baltiska vänner är med rätta mycket bekymrade. De inser att det kan bli krig med Ryssland, om Moskva tror sig kunna fortsätta sin aggressionsstrategi från Ukraina ostraffat (…) Att splittra Europas stater och undergräva dess politiska system har tyvärr blivit Moskvas sätt att försöka hävda sig. Det är sorgligt. EU är inget hot mot Moskva. Norden är inget problem för Ryssland. Vi vill samarbeta så mycket som möjligt, men det förutsätter att Kreml åter respekterar folkrätt och upphör att söndra andra länder. Om Ryssland bara vill ha fredliga relationer med omvärlden, varför ägnar man sig då åt dataintrång, spridning av falska nyheter och finansiering av högernationalistiska partier i Europa?” (Slut Peter Wolodraski).

Inför Folk och Försvar intervjuade SvDs Jonas Gummesson ÖB Micael Bydén. ÖB säger att ”Ryssland utmanar hela säkerhetsordningen i Europa och gör det också här i närområdet”. Men ”sannolikheten för ett militärt angreppshot från Ryssland är liten Man måste se det i ett bredare perspektiv, där vi pratar om informationsoperationer, påverkanskampanjer, det vi kallar hybridkrigföring och gråzoner. Vi är satta under någon form av påverkan och press”. I artikeln sägas att det i höstas lades fram ett säkerhetspolitiskt betänkande, där Sverige beskrivs som ett möjligt förstahandsmål för Ryssland redan före ett anfall mot Baltikum. Syftet skulle då vara att ta kontroll över Gotland och behärska luftrummet över Östersjön, och därigenom skära av möjligheterna för Nato att undsätta de baltiska staterna. I september skall Försvarsmakten genomföra storövningen Aurora med ett scenario som är snarlikt med det som finns i betänkandet: ”En fiktiv motståndare anfaller överraskande vårt land, utan att för den saken ha Sverige som huvudobjekt”. Bydén säger att Sverige alltid tränar på det vi tror kan hända. ”Det yttersta är det väpnade angreppet. Det är det vi alltid måste klara av”, säger han.

Aurora kommer att bli den största militärövningen i Sverige på 24 år, med totalt uppåt 20 000 deltagare, vilket motsvarar 40 procent av resurserna i dagens försvarsmakt. Övningsområdet är Gotland, Stockholm, Mälardalen och Göteborg. Flera Natoländer finns med, och USA kommer att delta med ett mekaniserat kompani med tunga stridsvagnar.

Därutöver involveras Totalförsvaret genom medverkan av ett 40-tal svenska myndigheter samordnade av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). ”Värdlandsavtalet kommer att finnas med, det är ett av målen med övningen”, säger Bydén.

Den 8 januari i DN skriver den Natovänlige reportern Mikael Holmström att ”I största hemlighet utbildas hundratals svenska tjänstemän vid 46 civila myndigheter för krigsfara och krig. Syftet är att bygga upp ett nytt totalförsvar. På kurserna beskrivs Ryssland som hotfullt redan i fredstid och i ett krigsspel angrips Sverige. Kurserna är så hemliga att på grund av avlyssning måste deltagarna lämna sina mobiltelefoner utanför lokalerna. Utbildningen bekostas av MSB och skall vara färdig till 2020, och genomförs av Institutet för högre försvarsutbildning, IHT, vid Försvarshögskolan. ”Huvudbudskapet är: Det är på riktigt nu. Det är på allvar. Vi lever under en hotbild”, berättar en av DNs källor.

I detta säkerhetspolitiska läge med ett aldrig skådat påstått rysshot uppgår 2017 års försvarsanslag till 45 miljarder kronor. Regeringen har beslutat höja det till 50 miljarder kronor 2020. Men oppositionens främste militarist Jan Björklund säger i DN 7 januari att Liberalerna vill anslaget redan 2017 borde ökas med 4 miljarder för att uppnå 73 miljarder kr 2020 och en fördubbling till 2026, dvs ca 90 miljarder kronor. ”Trots att Ryssland fortsätter sin upprustning så försvagar Sverige i praktiken sitt försvar. Därför måste Sverige nu snabbt rusta upp och redan i år öka anslaget med 4 miljarder kronor”, säger Jan Björklund.

Att det sker en rysk upprustning motsägs dock enligt Gummesson i SvD 8 januari.

”Enligt Julian Cooper, som är ledande expert på rysk försvarsekonomi och vars underlag används av FOI, är Ryssland på väg in i en period där militärutgifterna sjunker i reala termer. Totalt kan det röra sig om en nedgång på 15 procent mellan 2015 och 2019, sa Cooper till Financial Times när den federala budgeten offentliggjordes”. Men Sverige rustar upp med ett inbillat ryskt hot som förevändning och Sveriges invånare skall förberedas för ett krig som kommer österifrån. Västerifrån finna inga hot överhuvudtaget.

På Folk och Försvar uppträdde också 10 januari Janis Sarts, som är chef för Natos strategiska kommunikationscentrum Stratcom i Riga. DN meddelar 11 januari att denne Sarts tillsammans med MSBs generaldirektör Helena Lindberg i Sälen undertecknade ett avtal om Sveriges nu officiella deltagande i propagandamaskinen Stratcom. Till DNs Mikael Holmström säger Sarts: ”Som jag tolkar Rysslands agerande mot Sverige så är deras nyckelmål att ingjuta skräck i det svenska samhället. Därför om du är verkligen rädd, då fryses ditt agerande. ’Om ryssarna är så djärva och starka, vad kan vi då göra?’. Rädslan tar över och begränsar synen på vilka valmöjligheter du har. Det skulle i en kris kunna neutralisera Sverige som en stark aktör i Östersjöområdet”, enligt Sarts.

Så nu skall vi alla känna oss riktigt rädda för den utpekade ryske fienden, och glömma alla oförrätter som USA och dess europeiska vasaller har utfört. Holmström skriver att ”vid konferensen visade Sarts hur Ryssland i en konfliktstege från fred till krig i alla stegen bedriver operationer för att påverka opinionen. Det sker redan i fred genom falska nyheter, falska twitterkonton, rykten och så kallade ”troll” som agerar i sociala medier. Men också genom material som har hackats från politiska partier, som i USA under presidentvalskampanjen, sprids”.

Utöver Stratcom finns även EUs propagandaenhet EU East StratCom under EU:s utrikestjänst, som skall a) ”bedriva effektiv kommunikation och gynna EU:s politik och värderingar gentemot det Östliga partnerskapet, b) stärka den övergripande mediamiljön i det Östliga partnerskapet och i EU:s medlemsländer, c) stärka EU:s kapacitet att förutse, ta sig an och svara på desinformationskampanjer av externa aktörer”. (Se mera Kritiska eu-fakta nr 142).

Den 11 januari publicerar DN en lång översatta artikel ”Trump tar över – Merkel förbereder sig för det värsta” av sex tyskar i Der Spiegel. Där kan man bl.a. läsa: ”Kanslern är fullt medveten om vad som står på spel. Om Trump genomför ens en liten del av vad han lovat under kampanjen förpassas världsordningen sådan Merkel känner den till historiens sophög. De budskap som Merkels utsända hittills fått av Trumps medarbetare har inte varit uppmuntrande. De ger vid handen att den nye presidenten kommer att basera sina beslut enbart på inrikespolitiska hänsyn. Hans utrikespolitik dikteras av hur hans beslut uppfattas av väljarna (…) Vid EU-toppmötet i Bryssel den 15 december enades Merkel och hennes kollegor (inkl. Stefan Löfven, min anm.) om att föra över till EU en del av suveräniteten i försvarsfrågor som de svartsjukt bevakat i årtionden. Fler gemensamma militära operationer planeras, flera civila interventioner och eventuellt också ett gemensamt högkvarter. Oro över att Amerika kanske drar sig tillbaka har påskyndat ett förlopp som i åratal har tett sig helt osannolikt. ”Jag måste säga att ett avsevärt samarbete har tagit form på bara några månader”, sade Merkel efter mötet”. Så nu förstärks det militära samarbetet i rask takt i EU.

DNs utrikeskommentator Michael Winiarski skriver i samma DN att det tänkande ”Der Spiegels rapport bjuder på är onekligen kusligt. I den tyska statsledningen vet man tydligen ungefär lika lite som vi andra vad Donald Trump tänker ta sig för den dag han har flyttat in Vita huset”. Längre ned kommer de numera vanliga beskrivningarna av russofobin. ”Men när det gäller Ryssland har Trump aldrig vacklat, och aldrig har ett kritiskt ord mot Vladimir Putin kommit ur hans mun. Gång på gång twittrar han ut sin beundran för hur ”smart” Putin är, och om att bara ”dumskallar” och ”idioter” tycker att det är en dålig sak att ha goda relationer med Ryssland. Någon koppling mellan kvalitéten på relationerna och det ryska agerandet – annekteringen av Krim, den militära interventionen i östra Ukraina, terrorbombningarna i Aleppo, dataintrången och informationskriget – har Trump aldrig gjort. Lika talande är Trumps reaktion på de samlade amerikanska underrättelsetjänsternas slutsats att Moskva genom aktiva åtgärder på verkade USA:s valkampanj. Den avfärdades av Trump som en politiskt motiverad kampanj mot hans egen legitimitet som segrare i presidentvalet. Den tillträdande USA-presidenten har uppenbarligen en blind fläck i fråga om det potentiella hotet från Ryssland mot USA och den övriga västvärlden”.

Den Clintonklanen närstående TV-bolaget CNN publicerar en två-sidig tidigare hemlig sammanfattning som var en bilaga till ett dokument från underrättelsetjänsterna som påstår att Ryssland påverkat presidentvalet 2016. Hela det 35-sidiga dokumentet ”Company Intelligens Report 2016/080, US presidental election: Republican candidate Donald Trump’s activities in Russia and compromising relationship with the Kremlin” publicerades därefter av den tvivelaktiga sajten Buzzfeed. I rapporten stå bl.a. att Trump skulle ägnat sig år sexuella perversiteter vid besök i Moskva och att Kreml skulle ha flera hållhakar på honom för att kunna genomdriva Rysslands politik.

Det 35-sidiga dokumentet har ingen logo, inget datum och ingen identifikation och bedömare på kritiska sajter anser det hela som ett flagrant uppdiktat dokument för att ytterst förhindra att Trumps svärs in som USAs president. Till och med SvD tvekar om dokumentet i en faktaruta 12 januari. ”Finns det ryskt spionerimaterial om snuskigt sex som kan användas i utpressning mot Donald Trump? Den frågan överskuggade nästan Barack Obamas avskedstal på tisdagskvällen. Så gott som alla understryker att det rör sig om obekräftade uppgifter men i dagens överspända klimat fick de snabbt fäste. CNN uppgav att Trump och Obama fått ta del av påståenden om den tillträdande presidentens finanser och krav på att prostituerade skulle prestera en ”guldrusch”, vilket översätts med urinering. Sajten Buzzfeed publicerade sedan hela den 35-sidiga rapporten från de amerikanska underrättelsetjänsterna förra veckan. Reince Priebus,tillträdande stabschefen avfärdade det hela som ”sopor”. Han påpekade att det inte rör sig om en rapport som utfärdats av säkerhetstjänsterna, utan skräp som motståndare till Trump hittat på. Flera journalister har grävt i uppgifterna som cirkulerat i ett par månader”, skriver SvD.

Så från påståenden att Putin beordrat hackning av det demokratiska konventet via Wikileaks till sexuella snuskigheter är det lågvattenmärke som amerikansk politik förfallit till. Kanske vi se det som att den neokonservativa/nyliberala globaliseringen (eller Washington konsensus) som bygger på maximal frihandel håller på att kastas på historiens sophög och ersättas av en globalisering som förhoppningsvis bygger på respekt för nationell suveränitet. Tyngdpunkten förskjuts från Väst mot Öst, och EU kommer allt mer i kläm. I Sverige ägnar vi oss åt russofobi.

i Andra om: försvaret,Ryssland, demokrati NATO, mord, EU, kriminalitet
imperialism,Kalla kriget, desinformation, USA, politik, terrorism, Palmemordet,