Det här inlägget baseras på en artikel baserad på en video på Youtube av journalisten Patrick Cockburn i Independent 16/12 via Favstocks. Då detta skrivs hittar jag ej länken till Youtube, där jag sett den beskrivna avrättningen (se nedan). Först vill jag gärna meddela att samma tidning rapporterade 30/12 att en majoritet av britterna (48 % mot 35 %) inte vill att Storbritannien ska stödja ”rebellerna” i Syrien militärt. Samtidigt försöker den krigiske premiärminster Cameron få stöd för detta inom krigsorganisationen (bland annat) EU. Jag rekommenderar nu också det senaste av Cockburns många reportage från Syrien 30/12 mycket intressant. Västs och massmedia avvisande av Assads konkreta fredsförslag från i förgår säger en del – se blogginlägget om detta.

Inlägget
”Det är en av de mest skrämmande filmer av kriget i Syrien. Det visar två män som halshuggs av syriska rebeller, en av dem med ett barn. Han hackar med en machete vid halsen av en medelålders man som har tvingats att ligga på gatan med huvudet på ett betongblock. I slutet av filmen håller en soldat, uppenbarligen från Free syriska armén, upp det avhuggna huvudet i triumf.

Filmen har setts på YouTube av syrianer och ökar farhågorna att Syrien kommer att imitera Iraks förfall med mordiska krig under åren efter den amerikanska invasionen 2003. Det främjar en tro bland Syriens icke-Sunni muslimska minoriteter, och regeringsassocierade sunniter att det inte blir någon säker framtid för dem i Syrien om rebellerna vinner. I en av flera versioner av videon identifieras den halshuggne mannen som en tjänsteman som tillhör den 2,5 miljoner starka alawitiska gemenskapen. Detta är den shiitiska sekten som president Bashar al-Assad och centrala medlemmar av hans regim tillhör. De halshuggningar, så stolt filmade förövarna, kan mycket väl övertyga dem om att de inte har något annat alternativ än att kämpa till slutet.

Videon understryker en häpnadsväckande motsättning i politiken i USA och dess allierade. Under den senaste veckan har 130 länder erkänt Syriska nationella Koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor som de legitima företrädarna för det syriska folket. Men på samma gång har USA fördömt al-Nusra Front, den mest effektiva stridande kraften bland rebellerna, som terrorister och al-Qaida-associerade.

Paradoxalt nog framför USA nästan exakt samma anklagelser om terrorism mot al-Nusra som mot den syriska regeringen. Ännu mer bisarrt är att så många stater nu erkänner Koalitionen som den legitima företrädaren för det syriska folket, är det oklart om rebellerna inne Syrien gör det. Arga folkmassor i rebellkontrollerade områden i norra Syrien skanderade nyligen ”vi är alla al-Nusra”, då de demonstrerade mot det amerikanska beslutet.

Videofilmer som publiceras på YouTube spelar en så central roll i propagandakriget i Syrien att frågor alltid måste ställas om deras äkthet och ursprung. I fallet med halshuggnings-videon är detaljerna mycket övertygande. Nadim Houry, biträdande chef för Human Rights Watch i Mellanöstern och Nordafrika, har sett videon flera gånger och har inga tvivel om dess äkthet. Första gången en version av filmen visades var på regeringsvänliga Sama TV den 26 november, men det har varit allmänt tillgänglig på YouTube i Syrien endast under den senaste veckan.

Filmen börjar med att visa två medelålders män med handbojor som sitter på en soffa i ett hus, omgivna av sina kidnappare som ibland slår dem. De förs ut på gatan. En man i en svart skjorta misshandlades och sparkas och blir liggande med huvudet på ett betongblock. En pojke, som ser ut att vara ungefär 11 eller 12 år gammal, skär i halsen med en machete, men kan inte riktigt skära av huvudet. Senare skär en man av huvudet. Den andra mannen i blå skjorta tvingar också att ligga med huvudet på ett betongblock och halshuggs. Huvudena svängs fram och tillbaka framför kameran och läggs senare ovanpå kropparna. Pojken ler när han poserar med ett gevär bredvid ett huvudlös lik.

Videon påminner mycket om videor som visade den obarmhärighet som al-Qaida i Irak sina fiender. Detta är knappast förvånande eftersom många av de mest erfarna al-Nusra-krigarna skryter med att de tills nyligen har kämpat mot den övervägande shiamuslimska regeringen i Irak. Deras agenda är helt sekteristisk, och de har visat större entusiasm för att slakta Shia, ofta med bomber som detoneras mitt i folkmassor på marknader eller utanför moskéer, än för att bekämpa amerikanerna.

Det syriska upproret, som inleddes i mars 2011, var inte alltid så blodtörstigt eller så dominerat av sunnimuslimer som utgör 70 procent av 23 miljoner starka syriska befolkningen. Till en början var demonstrationerna fredliga och centrala krav från demonstranterna gällde demokrati och mänskliga rättigheter i motsats till en våldsam, godtyckliga och enväldiga regering.

Det finns syrier som hävdar att motsättningen mellan folket och regimen ännu är det centrala inslaget i upproret (I Sverige påstår Göte Kildén och Benny Åsman i Socialistiska Partiet detta). Det finns dock övertygande bevis för att rörelsen har glidit mot en sekteristisk islamistisk fundamentalistisk avsikt att föra ett heligt krig.

Videon är den främsta grafiska illustrationen av en fördjupad religiös fanatism hos rebellerna, men det är inte den enda. En annan färsk video visar hur soldater från Fria Syriska Arméns (FSA) bränner och vanhelgar en Shia-muslimsk helgedom i Idlib i norra Syrien. De sjunger segersånger när de sätter eld på byggnaden och på religiösa flaggor. Om FSA skulle upprepa detta angrepp på en vördad Shia helgedom såsom Sayyida Zeinab moskén i Damaskus, som iranska och irakiska pilgrimer har vallfärdat till tidigare och som nu nästan omgiven av rebeller, då kan man vänta sig en explosion av religiöst hat och stridigheter mellan sunni-och shia i hela Mellanöstern. Irakiska observatörer menar att det var förstörelsen av den shiamuslimska helgedom i Samarra, norr om Bagdad, med en al-Qaida-bomb 2006 som inledde ett sekteristiskt krig där tiotusentals dog.

Analogin med Irak är oroande för de amerikanska och brittiska regeringarna. De och deras allierade är angelägna om att i Syrien undvika att upprepa de katastrofala misstag som de gjorde under den irakiska ockupationen. Helst skulle de vilja få bort regimen, att bli av Bashar al-Assad och den nuvarande ledningen, men utan att förstöra regeringens maskineri eller införa stora förändringar som de gjorde i Bagdad genom att flytta makten från sunnimuslimer till Shia och kurderna. Detta ledde till en rasande motreaktion från Baathister och sunniter som befann sig marginaliserade och ekonomiskt fattiga.

Washington vill få bort Assad, men har svårt att kontrollera den sunnitiska revolutionära tigern. Västmakterna har länge hoppats på en splittring i den syriska eliten, men än så länge finns det få tecken på detta. ”Om du tar avhopp som ett mått på politisk sammanhållning, då det inte varit några allvarliga sådana”, sade en diplomat i Damaskus.

Syrien idag liknar Irak nio år sedan. Jag har nu varit i Damaskus i 10 dagar, och varje dag jag slås av det faktum att situationen i områden i Syrien jag har besökt är helt annorlunda än den bild som ges till världen både av utländska ledare och utländska medier.
Senast var det som i Bagdad i slutet av 2003, när alla irakiska visste den USA-ledda ockupationen innebar en katastrof precis som George W Bush, Tony Blair och en stor del av de utländska medierna skildrade en bild av utvecklingen mot stabilitet och demokrati under Washingtons kloka ledning och dess omsorgsfullt utvalda irakiska medhjälpare.

Den vanligaste bilden av Syrien utomlands är att Assad-regeringen står inför nederlag inom veckor eller på sin höjd några månader. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen sade nyligen att regimen är ”närmar sig kollaps”. De utländska medierna är överens om att rebellerna gör stora framsteg på alla fronter och att slutet kan vara nära. Men när man når Damaskus hör man att de bäst informerade syrierna och utländska diplomaterna säger tvärtom, och att de senaste rebell-attackerna i huvudstaden har slagits tillbaka av regeringen. De säger att rebellernas territoriella framsteg som medfört spekulationer utomlands att den syriska regeringen kan implodera delvis förklaras av en ny strategi hos syriska armén strategi att koncentrera trupper i städerna.

Ibland hörs artillerield i Damaskus och en bilbomb kan expoldera, men staden är inte belägrad. Jag körde 160 kilometer norrut till Homs, Syrien tredje största stad med en befolkning på 2,3 miljoner, utan svårighet. Homs är i händerna på regeringen, bortsett från den gamla staden, som hålls av FSA. Verksamhetschefen för Tishreen militärsjukhus med 1 000 sängar, som täcker stora delar av södra Syrien berättade att man fick in 15-20 skada soldater skadades, varav cirka 20 procent dog. Detta tyder på prickskytte, mord och småskaliga bakhåll, men inte på en slutstrid.

Detta betyder inte att regeringen kan känna sig nöjd. Den har inte kunnat återta södra Aleppo eller gamla stan i Homs. Dess övergripande diplomatiska och militära läget eroderar långsamt och oddsen mot den ökar, men det är en lång väg till ett totalt nederlag, om det inte sker direkt militär intervention av utländska makter, som i Libyen eller Irak, och detta verkar inte troligt.

De oriktiga uppgifterna om verkligheten på marken i Syrien drivs delvis av propaganda, men framför allt genom felaktig och vilseledande rapportering av media där tilltron till uppgifter från rebellerna och misstron mot uppgifter från regeringen är oöverträffad, sedan höjden av det kalla kriget. Överdrivna föreställningar framförs om rebellernas styrka och popularitet. Den syriska regeringen är delvis ansvarig för detta. Genom att utesluta alla utom ett fåtal utländska journalister har regeringen skapat ett vakuum av information som naturligtvis fylls av dess fiender. En i grunden falsk och propagandistisk redogörelsen för händelserna i Syrien har skapats av utländsk media som använder rebelluppgifter som om de vore objektiv sanning.

Videon är ett typexempel. Jag har inte träffat en syrier i Damaskus som inte har sett den. Den har stort inflytande på hur syrier bedömer sin framtid, men de traditionella medierna utanför Syrien har knappast nämnt det. Vissa kan avsky av sin avslappnade barbari, men förmodligen inte visas eftersom det motsäger så mycket av vad utländska ledare och reportrar hävdar händer här.”

i Andra om: Syrien, Libyen, Iran,Saudiarabien, folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration krig, utrikespolitik Qatar NATO opposition, Turkiet, demokrati,fred, Hemingway, klockor, Irak, kapitalism,

Independent 16/12 FavstocksSvD 7/1 al-Assads tal Assads tal på Youtube DN 6/1 Björnbrum SvD 6/1 AB Expressen SvT Carla Stea i Globalresearch Motvallsbloggen Independent 2Independent 30/12 Sydöstran 3/1Pepe Escobars artikel Agrab Björnbrums blogg Aron Lunds artikel på engelska USA-bloggen DN 25/12Björnbrum 23/12 SKP-bloggen DOHA-protokollet DN 26/12 SvD 25/12 SvD Clearinghouse SvD 20/12 ClearinghouseSvD 20/12 DN 20/12 SvT 20/12 FIB-KulturfrontCornucopia DN 16/12SvD 16/12 Michel Chossudovsky 14/12SvD II 14/12 Pakistan Observer 16/12 SvD 16/12 SvD 14/12 AB 14/12 Kommunisternas blogg 13/12New York Times 13/12 SvD 16/12 Russia Today 6/12 Turkish Weekly Syrian Perspective DN 11/12 SvD 12/12 Independent USA-bloggen 8 dagar8 dagar 11/12 Globalresearch 8/12 Proletären Flamman 28/11 FredsinitiativetPepprat och Rödgrönt DN 5/12 SvD 5/12 Worldcrunch Russia Today 3/12 Replik i AB 3/12 Einarsprachenvaria Aftonbladet 30/11 Anders Svenssons blogg Ulf Gudmundsson ledare i SvD 1/12 Hogrelius tankar Erik Weimans blogg DN 1/12Bilderblogg M Omars blogg Åtta dagar. Stefan Lindgren Röda Malmö USA-bloggen Björnbrum SvT om al-Qaida-svenskar Nyhetsbanken Sunday Express 19/11 New York Times 16/11 Folket i Bild Kulturfront Mohamed Omars tal på hans blogg Syriensolidaritets hemsida Stefan Lindgrens blogg New York Times 31/10 Washington Post 1/11 Bill Auken Countercurrents 2/10 Konflikt 27/10 S Hersh i The New Yorker 2007 Aftonbladet – Bildts strategiråd FolkrättsbevakningenDN 12/10Anförande av Rysslands ambassadör

The Telegraph 7/11 Intervju med Assad Kritik från Rysslands utrikesminister Thierry Messan i Voltaire Network 29/10 Anarkia Sverigebloggen Röda Malmö 30/11 FIB-Kulturfront konferensreportage Porelären om Syrien New York TimesRussia Today Dagens Arena 10/10 Syrien har inte bett om ursäkt DN 8/10 DN2 8/10 SvD 8/10Ab 8/10SvD 9/10Monthly Review DN 6/10 SvD 6/10 Aftonbladet 6/10Expressen 6/10 Sveriges RadioNya Zeeland Inlägg på Syriensolidaritets hemsida Konferensen i Damaskus DN 30/9DN Gunnar Jonssons ledare 28/9SvD 29/9Sveriges RadioSvTExpressenAftonbladetDN 26/9 SvD 26/9SvD 2 26/9Aftonbladet 26/9Expressen 26/9Sveriges Radio SvTAftonbladets ledare 21/9 Folkrättsbevakningens Syrienlathund DN 24/9 DN 20/9 SvD Expressen SvT 7/9 Expressen 17/9 Sunday Times 19/8 Sana 26/8 DN 19/8 SvD 19/8 Aftonbladet 19/8 Expressen 19/8 New York Times 3/8 DN 11/8
NY Times 4/8 SvT DN SvD Aftonbladet Expressen DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn