Rättvisan, och desinformationen om Srebenica och Västs styckning av Jugoslavien

Denna artikel har skrivits av fredsforskaren Jan Öberg. TFF PressInfo # 436: Prinsen för mänskliga rättigheter har missuppfattat allt och vi vänter fortfarande
Jan Öberg var mycket aktiv och gjorde viktiga insatser i denna första stora konflikt i Europa efter Andra världskriget, då USA & Väst satte internationell rätt ur spel, och för första gången rubbade ordningen i Europa rejält efter Andra Världskriget.

Artikeln har översatts av Ulf Karlström och mig.

Artikeln.
General Ratko Mladic har slutligen dömts – till livstid – för brott som begicks i Bosnien under de jugoslaviska upplösningskrigen på 1990-talet.
Det motiverade prins Zeid Ra’ad Al Hussein, FN:s höga kommissarie för mänskliga rättigheter, att göra ett uttalande om att ”Mladic är koncentratet av ondska, och domen mot Mladic är ett uttryck för vad internationell rättvisa handlar om”.
Men det uttalandet är, om någonting, ett uttryck för nonsens, pro-muslimsk partiskhet, och något som FN borde avstå från eftersom det är en rent politisk uttalande.
Ratko Mladic 171122Ratko Mladic idag
Medierna – i Väst i synnerhet – har självklart byggt upp det. De flesta mediefolk idag är för unga för att ha någon personlig erfarenhet av händelserna för ungefär 25 år sedan och skulle behöva läsa tjocka böcker för att förstå något av dem.
Domens politiska effekt – oavsett om den är avsedd eller inte – är att rättfärdiga det horribla sättet som det så kallade ”internationella samfundet” intervenerat i det jugoslaviska komplexet av sammanflätade konflikter, med ett omvänt förhållande mellan dess intellektuella förståelse och dess brutalitet.
Om du nu tror att jag därmed försvarar herr Mladic, låt mig säga att det finns starka skäl att tro att han är skyldig till mycket, inklusive en del av dödandet vid massakern kring Srebrenica.

I grunden handlar inte argumentet i denna artikel om Mladic. Det handlar om Zeid Ra’ad Al Husseins oacceptabelt politiserade – men förhoppningsvis med god avsikt – uttalande.
Men för den jordanska prinsen – som var med UNPROFOR i Jugoslavien vid den tiden och borde veta bättre – blev allt fel på grund av att:
Kortet om det mänskliga onda är enkelt att spela ut, men förklarar inte någonting. Varje seriös intellektuell vet att det finns mycket komplexa ekonomiska, politiska, historiska och andra faktorer, vilka är förknippade med sådana brott. Vad som hände i Srebrenica kan inte reducers till en mans ondska, lika lite som Andra världskriget kan reduceras till den enskilde personen Hitler.
• Vad som orsakade Srebrenica var bland annat att de sex säkerhetszoner som FN: s säkerhetsråd hade upprättat aldrig blev tryggat av FN. UNPROFORs svenske, högste general Wahlgren, som jag kände mycket väl, hade krävt omkring 30.000 fler FN-trupper för att göra dessa zoner säkra för flyktingar att vara i; det internationella samfundet gav honom bara 1200 turkiska soldater, med ett Turkiet som starkt sympatiserade med det fundamentalistiska muslimska ledarskapet i Bosnien under Alija Izetbegovic.
IzetbegovicAlija Izetbegovic
• Intressant nog var säkerhetszonerna inte demilitariserade. Det internationella samfundet – USA? – hade tillåtit Izetbegovics regering att placera sina ammunitionsdepoter och trupper inuti dessa zoner – från vilka de då kunde göra räder och skjuta in i serbiska byar, medan serberna självklart inte kunde skjuta in i säkra zoner fyllda med flyktingar.
• Dessutom var FN vid den tiden bankrutt – medlemsländer som USA ignorerade att betala sina avgifter till organisationen.
Mediabevakningen av denna ICTY-dom utelämnar varje uppgift om vad som föregick Srebrenica och att det var en del i ett politiskt spel.
För att det ska vara ett uttryck för internationell rättvisa, väntar vi fortfarande – många år senare – på uppgifter som dessa. Och prinsen av mänskliga rättigheter måste känna till det eller så är han inte en värdig representant för FN:
• En mer proportionell bedömning av Tribunalen hade bättre matchat de grymheter som sannolikt begicks på alla sidor. Således är de dömda, fördelade efter bakgrund: 94 av dem är serber, 29 är kroater, 9 är albaner, 9 är bosniaker (muslimer), 2 är makedonier och 2 är montenegriner.
Ett svar på frågan: Varför har det bara funnits särskilda tribunaler för två konflikter, nämligen Rwanda och Jugoslavien? Och i vilken utsträckning är ICTY en politisk och en rättslig institution?
Var var rättegången mot den kroatiske presidenten Dr Franjo Tudjman och hans folk – inspirerade som de alla var av Andra världskrigets fascistiska Ustasha-regeringen under Pavelic – jfr. Jasenovac koncentrationsläger i Kroatien?
Var är rättegången mot dagens icke-dömda ledare i Kosovo, vilka alla skyddades av USA, sedan Rambouillet-”förhandlingarna”?

Och för att det skall finnas någon form av internationell rättvisa – och inte bara rättvisa inom det som var Jugoslavien – var är de rättsliga förfarandena för bland annat:
1. President Bill Clinton, statssekreterare Madeleine Albright, vicepresident Al Gore, och andra som var huvudansvariga för bombningarna i Bosnien, Serbien och Kosovo, för att bryta loss det senare från Jugoslavien (tala om Krim som ett brott!), och med våld och ändra gränser i Europa, utan mandat från FN: s säkerhetsråd?


CLINTON GORE ALBRIGHT
2. Den amerikanska ambassadören i Zagreb i Kroatien, Peter Galbraith, som i samverkan med den kroatiska regeringen utvecklade och blundade för den proportionellt största etniska rensningen i alla krig, nämligen av serberna som bor från Kroatien – vilket falska medieberättelser vid den tidpunkten förteg fast det avsåg människor som hade bott där de senaste 400 åren? Och hur är det med de anställda som sysslade med mänskliga rättigheter på hans ambassad som jag träffade och har skäl att tro på var CIA-operatörer och som talade om att det var önskvärt att Milosevic mördades?
3. Nato dåvarande general Wesley Clark, som senare försökte bli USA: s president och Natos generalsekreterare Xavier Solana – för att vara de högsta närmaste ansvariga för bombningen av rest-Jugoslavien utan FN-mandat?
4. Vad sägs om rättegångar mot alla länder som levererade vapen till alla sidor i över 5 år i strid mot FN: s vapenembargo – t.ex. de nattliga leveranserna av massor av vapen och ammunition till Splits hamn och Tuzla flygplats (för att bara nämna Bosnien) för att förlänga våldet och öka döden, förstörelsen och lidandet?
Wesley Clark untitledWesley Clark
5. Eller hur skulle det vara att undersöka Tysklands intressen – konkret utrikesminister Hans-Dietrich Genscher och BND-chef Klaus Kinkel – och konsekvenserna av deras pro-Kroatiska inställning (Associera till Andra världskriget igen) när de beslutade att erkänna Slovenien och Kroatien från Jugoslavien i flagant brott mot internationell rätt. Det beslutet var den enskilt viktigaste orsaken till att kriget bröt ut i Bosnien – där Srebrenica ligger. Och det beslutet fattades av ett enhälligt EU som pressades av Genschers initiativ – mot en serie varningar från FN:s generalsekreterare, Genschers egen ambassadör i Belgrad och människor som den nuvarande författaren som visste en del om komplexiteten. (Det är ungefär den enda gången som EU har talat med en röst om en viktig fråga – och det gjorde kriget i Bosnien oundvikligt. Men hindrade inte Nobelkommittén från att tilldela EU fredspriset).
6. Eller vad ska man säga om den amerikanska ambassadören Zimmerman som påstås – han förnekar det – övertygade Bosniens Izetbegovic om att dra tillbaka sin underskrift om Lissabonavtalet (1992) med serbiska och kroatiska ledare om uppdelningen av Bosnien. Detta intensifierades och förlängde striderna i Bosnien i ytterligare tre onda år som slutade i Dayton-avtalen. Skillnaden i de delningslinjer som överenskommits i Lissabon och i Dayton omfattade mindre än 2% av Bosniens territorium. Och – Prins Zeid kan inte veta det – dessa 3 års långvariga strider medförde ungefär tio gånger fler dödade än i Srebrenica.
Listan kan göras längre. Jag säger inte att de nämnda personerna är skyldiga till krigsförbrytelser. Jag är inte jurist.
Vad jag förespråkar är att de och många andra också bör hållas ansvariga för sina bidrag till de jugoslaviska folkens upprörande lidande och hanterandet av internationella lagar och mänskliga rättigheter.
Jugoslaviens karta untitled
Vi måste sluta fokusera på en plats, ett ögonblick och en person och titta på hela frågan, hela processen och strukturerna och mekanismerna – det är det enda sättet att utöva jämlikhet inför lagen. Och det här begreppet har ignorerats helt i detta fall (liksom andra).
Styrka får inte automatiskt innebära rättvisa och det är vad en FN-tjänsteman bör påpeka.
Få minns någonting idag. Media brydde sig inte om konflikter, bara om våldet och spelade med. Så också idag. Det krävs för mycket kunskap.
De har inte haft något intelligent att säga, förutom att man berömmer Mladics mening i fantastisk isolering från allt annat som är relevant.
Medievinkeln främjar medieberättelsen för 25 år sedan samt de västerländska förstörarnas historia om vad som är ett av de mest skamfulla kapitlen i nutidshistoria: De sätt som det så kallade internationella samfundet bidragit till och förlängde lidandet för alla folken i Jugoslavien, högg isär en befintlig stat och gjorde allt för att ta ställning i stället för att vara den välbehövliga neutrala medlareb och fredsmäklaren.
Men de fick ett utökat NATO.
Det finns en rak linje från Kroatien Krajina (gränsen) till Ukraina idag
– den linje som är Clinton-administrationen. Och det är, som så mycket annat, något som Nato-länderna är djupt ansvariga för. Sålunda berättar deras medier om historier om de hitleristiska serberna (man kan tala om kollektiv bestraffning av media och politiska domare) som orsak till allting dåligt.

Ja, serberna gjorde en hel del mycket dåliga saker (liksom andra), men i all rättvisa – om det har någon betydelse längre så utgjorde serberna 43% av alla som bodde i Jugoslavien. För att dela upp Jugoslaviens var det oundvikligt slå hårdare mot serberna än mot någon annan nation. Detta skulle göra dem till minoriteter under majoriteter som hade dödat dem 50 år tidigare.

Väst tog under ledning av Tyskland och USA – ställning för de grupper som hade varit på Hitlers och Mussolinis sida i andra Världskriget – kroater, bosniska muslimer och albaner. Det finns mycket att förklara. Fortfarande efter så många år. Även för en prins av mänskliga rättigheter.

Anmärkning Den transnationella stiftelsen (The Transnational Foundation) var djupt engagerad i dessa processer under 1990-talet. Den nuvarande författaren har genomfört cirka 3000 intervjuer på alla sidor och nivåer och var en good will medlare mellan det kosovo-albanska ledarskapet under Dr. Rugova och tre jugoslaviska regeringar i Belgrad. Stiftelsen producerade den enda plan som finns för en 3-årig förhandlad lösning om Kosovo och den har arbetat med nästan alla FN-uppdrag vid den tiden. Det är allt dokumenterat i Yugoslavia – What Should Have Been Done – en blogg om vad våra medarbetare skrev då, cirka 2000 sidor (2015).

intressant.se Ukraina, , , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , ,

  5 comments for “Rättvisan, och desinformationen om Srebenica och Västs styckning av Jugoslavien

  1. Gerhard Miksche
    20 december, 2017 at 08:15

    Jag kan hålla med om det som författaren skriver om det internationella spelet kring Jugoslaviens sönderfall, med de i artikeln inte nämnda huvudaktörerna Bildt och Albright.

    Jag finner dock argumentet ”ja, serberna gjorde en hel del mycket dåliga saker (liksom andra), men i all rättvisa – om det har någon betydelse längre – bodde serberna i 43 procent av före detta Jugoslavien och var mycket talrika i andra republiker” upprörande. Dödssiffran på den muslimska sidan var ca 10 ggr högre än på den serbiska/kroatiska sidan. Några brott i stil med Srebrenica eller Vukovar (som inledde kriget) begicks varken av den muslimska eller kroatiska sidan. Att Jugoslavien föll sönder beror enligt min uppfattning att serberna ansåg sig som statsfolket och betedde sig som sådant. Mot de andra grupperna i ett kulturellt konglomerat – visserligen etniskt och språkligt besläktat – men som genom en tusenårig historia utvecklats i olika riktningar. Tito, som var kroat, insåg detta. De som tog över efter honom var blinda. OBS: det jag skriver gäller inte för händelserna i Kosovo.

    • 20 december, 2017 at 13:06

      Först en korrigering som skett i artikeln: Serberna utgjorde 43% av alla som bodde i Jugoslavien.

      Etnisk rensning måste ses i historiskt perspektiv och i proportion till den aktuelle befolkningsstorlek. Den störste etniska rensningen var därför Tudjman’s mot Krajina-serberna och, över tid, den av serberna ut ur Kosovo.
      På 60-talet var väl kring 20-23% av Kosovos befolkning serber; idag 2-3% – visserligen en hel del tack vara att de köptes ut och flyttade till Serbien under 1980-talet. Stadsfolket?

      • gm@miksche.se
        20 december, 2017 at 14:39

        Jag har klart och tydligt skrivit att Kosovo står utanför mitt resonemang. Under Bosnienkriget fanns det inte heller något samarbete mellan å ena sidan bosnierna och å andra sidan kosovoalbanerna. Vad gäller Krajina var serberna först att kasta ut de kroater som bodde där. Om vi nu ska gå tillbaka till historien är Krajinas serber avkomlingar till de serber som på 1700-talet sökte tillflykt i det då till Österrike-Ungern hörande Kroatien undan turkarna förföljelser. När krigslyckan vände 1995 stack en del av krajinaserberna. Otack är världens lön.

  2. Albright
    20 december, 2017 at 08:51

    Albright är en sionist som inte bryr sig och ”icke-utvalds” lv – Irak, Jugoslavien och Palestina
    Kolla detta och döm själv https://www.youtube.com/watch?v=omnskeu-puE

  3. Jan Nybondas
    20 december, 2017 at 11:15

    Utmärkt artikel. Ränderna tycks inte gå ur. Detta blev det nyligen återförenade Tysklands första bidrag: att påskynda sönderslitningen av Jugoslavien och det genom krig. Och både i Jugoslavien liksom i Ukraina fann Tyskland sina forna allierade från Hitlertiden ! Och Tysklands motståndare som gjorde uppror mot Hitler är desamma; serber och ryssar. Vorwärts Frau Merkel, jawohl !
    För dem som är bekanta med bloggaren TheSaker kan det vara av intresse att veta att Jugoslavienkrigen ledde till politiskt uppvaknande för honom. Som amerikansk militär var han förlagd till området. Det ingick i hans ålägganden att dagligen bevaka USA:s och NATO:s radiokommunikationer. Efter jobbet låg han på hotellet och tittade på CNN:s och BBC:s sändningar. Chocken var total då han erfor att dessa medier vände upp och ned på allting. De marknadsförde en hopdiktad berättelse full av lögner.
    Finlands insats var att i slutskedet sända ner president Ahtisaari som ombud för att pressa Milosevic till att skriva på, för att bombningarna av Serbien skulle upphöra. ”Och om jag inte skriver på”, frågade Milosevic. Det sägs att Ahtisaari gjorde en handrörelse över ett litet bord och sopade det tomt: ”Detta händer med Belgrad”. För denna fredsgest tilldelades Ahtisaari Nobelpriset.

Comments are closed.