Detta är en av mig översatt artikel i Counterpunch 23/4 av Mike Whitney, som medverkat i boken ”Hopeless: Barack Obama and the Politics of Illusion”. Undertiteln på denna artikel är ”Avvärj USA:s imperialistiska hand”. Nyligen publicerade jag en första artikel om risken för ett tredje världskrig.
Blogginlägget inleds med citat från boken ”The Grand Chessboard: American Primacy And Its Geostrategic Imperatives” av Zbigniew Brzezinski från 1997, ledande politisk rådgivare till president Carter och far till USA:s nuvarande Stockholmsambassadör.
”Det senaste decenniet av 1900-talet har bevittnat en väldig förändring i världspolitiken. För första gången någonsin har en icke-eurasisk makt (USA) vuxit fram inte bara som en viktig skiljedomare för euroasiatiska maktrelationer, men även som världens största makt.” (sid. xiii )
”USA:s globala överlägsenhet är direkt beroende av hur länge och hur effektivt dess dominerande ställning på den eurasiska kontinenten upprätthålls” (sid.30)
Sedan följer ett citat av Rysslands president Vladimir Putin vid en presskonferens i Moskva i april 2014.
Vi blev lovade i München efter Tysklands enande att ingen utvidgning av Nato skulle ske i öst. Sedan Nato expanderade genom att lägga till före detta Warszawapaktsländer, före detta delrepubliker i Sovjetunionen, och jag frågade ”Varför gör ni det?” Och de sade till mig ”Det har du inte med att göra (”It is not your business”).
USA är i öppningsfasen av ett krig mot Ryssland. Beslutsfattare i Washington har skiftat sin uppmärksamhet från Mellanöstern till Eurasien där de hoppas uppnå den mest ambitiösa delen av den imperialistiska projekt – att etablera fler baser längs Rysslands västra flank för att stoppa ytterligare ekonomisk integration mellan Asien och Europa samt för att påbörja sitt långsiktiga mål att stycka Ryssland. Dessa är målen för den nuvarande politiken.
USA vill sprida sina militärbaser över hela Centralasien, ta kontroll över livsviktiga resurser och oljeledningar, och omringa Kina för att styrka sin framtida tillväxt. Händelserna i Ukraina visar att startklockan redan har ringt och verksamheten är fullt igång. Som vi vet från tidigare erfarenheter kommer Washington att obevekligt fullfölja sin strategi och samtidigt avfärda protesterande opinion, internationell rätt och uttala fördömande av motståndare. Världens enda supermakt behöver inte lyssna på någon. Den stiftar sina egna lagar.
Mönstret känns igen. Det börjar med skenheliga förebråelser, ekonomiska sanktioner och upphetsande retorik och eskalerar till bombningar, drönar-attacker, massiv förstörelse av civil infrastruktur, miljontals flyktingar, avfolkade städer, dödsskvadroner, omfattande miljöförstöring och en nedgång till ”failed state” anarki -allt åtföljt av statlig propaganda via privata västerländska media.
Det är ju vad som sker i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien.
Och nu är det dags för Moskva. Putins och Rysslands överlevnad beror till stor del på hans förmåga att förstå den nya verkligheten snabbt och anpassa sig. Om han bestämmer sig för att ignorera varningssignaler hoppas att Washington kan blidkas eller att de män som dikterar USA:s utrikespolitik övertalas att överge sitt nya fokus på Asien” riskerar han att möta samma öde som Saddam eller Gaddafi. Så högsta prioritet är att acceptera att kriget har börjat och utgå från det i alla framtida politiska beslut.
Så vad vet Putin redan nu?
Han vet att CIA, USA:s utrikesdepartement USA-finansierade NGO:er (icke-statliga organisationer) var direkt inblandade i statskuppen i Kiev. Han vet (från hackade telefonmeddelanden) att Washington kunde påverka juntans ledare. Han vet att Vita huset och Nato redan har undergrävt Genève-överenskommelsen genom att hota att intensifiera ekonomiska sanktioner och genom att planera att flytta mer militära resurser till Baltikum samt 10 000 amerikanska marktrupper till Polen och amerikanska krigsfartyg till Svarta havet. Han vet att högt uppsatta amerikanska politiker har demoniserat honom i media som en ny Hitler. Och han vet att Obamas lag innehåller neokonservativa som aldrig har övergett tanken på att splittra Ryssland och installera en amerikansk marionett i Moskva.
Västerländska medier hjälper till med en absurd historia att Krim ingår i Putins plan för att rekonstruera Sovjetunionen till ryska imperiets glansdagar, ett skrattretande påstående. Men några journalister har förkastat detta.
Tyvärr har den statsgenererade propagandan dolt de verkliga motiven för USA:s fientlighet mot Ryssland. En artikel i World Socialist Web Site kastar lite ljus över vad som verkligen händer:
”När Sovjetunionen kollapsade i slutet av 1991 ville Dick Cheney (dåvarande försvarsminister och senare vicepresident under GW Bush) se en avveckling inte bara i Sovjetunionen utan av själva Ryssland” skrev förre USA:s försvarsminister Robert Gates i sin nyligen publicerade memoarer.
Detta belyser de geopolitiska dimensionerna av senaste kuppen i Ukraina. Det handlar inte så mycket om inhemska inhemska frågor -och inte alls om kampen mot korruption och för demokrati – utan det är snarare en internationell kamp om makt och inflytande som sträcker sig ett kvarts sekel tillbaka.
Zbigniew Brzezinski, är den främsta arkitekten för den nuvarande politiken. I sin klassiker ”The Grand Chessboard: American Primacy And Its Geostrategic Imperatives” menar Brzezinski fallet att USA behöver kontrollera Eurasiens landmassa och hindra eventuella rivaler för att behålla sin position som världens enda supermakt. Kritiker hävdar att boken är en plan för global diktatur, ett påstående som är svårt att bestrida med Brzezinskis fokus på ”USA:s globala företräde”. Här följer några citat från texten som belyser författarens tankar om USA:s expansion i Asien:
”Amerika är nu den enda globala supermakten och Eurasien är världen centrala arena. Därför är maktfördelningen på den eurasiska kontinenten av avgörande betydelse för USA:s globala företräde och för USA:s historiska arv.” (Sid. 194) ”Av detta följer att USA:s främsta intresse är att hjälpa till att se till att ingen annan stat kommer att kontrollera detta geopolitiska utrymme och att världssamfundet har obehindrat finansiell och ekonomisk tillgång till det.” (Sid. 148).
Världens energiförbrukning kommer att öka kraftigt under de kommande två till tre decennierna och den största ökningen av konsumtionen sker i Fjärran Östern. Asiens ekonomiska utveckling genererar enorma påtryckningar för undersökning och bearbetning av nya energikällor, och Centralasien och Kaspiska havet innehåller större reserver av naturgas och olja än Kuwait, Mexikanska golfen eller Nordsjön.” ( Sid.125).
” Hur USA hanterar Eurasien är kritiskt då Eurasien är världen största kontinent. En makt som dominerar Eurasien kontrollerar två av världens tre mest avancerade och ekonomiskt produktiva regioner. 75 procent av världens människor lever i Eurasien och större delen av väldens naturtillgångar också finns där. Eurasien står för 60 procent av världens BNP och 75 % av världens kända energiresurser.” (Sid.31).
Sammantaget är Brzezinskis ”Chessboard” en tydlig strategi för att styra världen. Allt man behöver göra är att lägga beslag på kritisk energiförsörjning och transitlinjer, krossa potentiella rivaler och undergräva regionala koalitioner, eller som Brzezinski uttrycker det ”hindra barbarerna från att komma samman.” (Kommentar:Notera den sofistikerade människosynen).
Planen innebär betydande risker då bl.a. Ryssland har kärnvapen, men riskerna är mycket mindre än utsikten till ohotad global dominans under överskådlig framtid.
Problemet med Washingtons Ukrainapolitik är att den ger Putin få alternativ. Om han sänder trupper för att försvara etniska ryska i öst så kommer Obama att kräva ytterligare ekonomiska sanktioner, en flygförbudszon, Nato-trupper och stopp för transporter av naturgas och olja till Europa. Å andra sidan, om Putin inte gör något intensifieras attackerna mot rysktalande människor i Ukraina. USA kommer att ge militärt och logistiskt stöd till neo-nazistiska extremister i inrikesministeriet i det fördolda, precis som de gör med terrorister i Syrien och Libyen. USA kan komma att söka få Ukraina in i ett förödande inbördeskrig som kommer att skada Rysslands ekonomi och undergräver dess nationella säkerhet. Hur man än ser det så förlorar Ryssland .
Journalisten David Paulus sammanfattade läget Huffington Post: ”Brzezinski strategiska formulering är utformad för att öka USA:s makt i regionen på lång sikt. Om Putin drar sig tillbaka eller väljer att invadera är oväsentligt Vilket val än Putin gör kommer det i slutändan att tjäna USA:s intressen även om ett ukrainsk inbördeskrig och en energikris i Europa kan vara en del av priset på vägen.”
Det här är Putins dilemma – att välja den väg som är minst benägna att förvärra situationen och störta Ukraina djupare ner i avgrunden. Just nu verkar det självklart bäst att bara sitta still, att motstå frestelsen att engagera sig och undvika att göra något överilat. Så småningom kommer hans återhållsamhet att ses som styrka, inte svaghet och han kommer att kunna spela en mer konstruktiv roll i att vägleda Ukraina tillbaka till fred och säkerhet. Men nu måste han ha tålamod och vänta.
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism Kina EU, Ryssland Obama, kriminalitet,
Counterpunch 23/4 Huffington Post Nyhetsbanken 22/4
New York Times DN 8/4 Dagens Industri 28/3 DN Debatt 4/4 Internationella juristkommisionens rapport Rysslands röst
DN 20/3 Nyhetsbanken, Putins tal DN 23/2
DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman
Rozoff i Globalresearch Knut Lindelöf 7/2
9 svar till “Putins dilemma – risk för krig?”
”These are ecstatically happy days for Nato”. Because now there is an exciting new challenge for Nato, just like the good old days of the Cold War. The Russia-Ukraine dispute is a wonderful opportunity to meddle militarily
http://www.counterpunch.org/2014/04/25/natos-happy-days/
It would have made sense, given that the justification for making the national-security state apparatus a permanent feature of American life was the Cold War itself. No more Cold War should have meant no more national-security state. Unfortunately, however, that was the last thing the Pentagon, the CIA, and the NSA were going to permit. Having become essentially the fourth branch of the U.S. government — and the most powerful branch at that — they weren’t about to permit themselves to be dismantled despite the fact that the justification for their existence — the Cold War — had suddenly and unexpectedly come to an end.
http://fff.org/2014/03/06/ukraine-and-the-u-s-national-security-state/
”The mainstreamers will fail to point out the critical role that the U.S. national-security state and NATO have played to instigate the crisis. You won’t read now the U.S. national-security state refused to dismantle NATO at the end of the Cold War. Or about how NATO has, in violation of U.S. promises to Russia at the end of the Cold War, expanded its membership to include the Eastern European and Baltic countries that once formed part of the Warsaw Pact. Or the NATO wish to have Ukraine to become a member of NATO, which would have meant that NATO would then have jurisdiction over Russia’s longtime military bases in Crimea”.
http://fff.org/2014/04/21/operation-parrot-and-the-crisis-in-ukraine/
”Just as the United States resolved in the aftermath of World War II to counter the Soviet Union and its global ambitions, Mr. Obama is focused on isolating President Vladimir V. Putin’s Russia by cutting off its economic and political ties to the outside world, limiting its expansionist ambitions in its own neighborhood and effectively making it a pariah state”.
http://www.nytimes.com/2014/04/20/world/europe/in-cold-war-echo-obama-strategy-writes-off-putin.html?_r=1
http://www.counterpunch.org/2014/04/25/obama-plays-with-fire-in-ukraine/
”We Are Not Beginning a New Cold War, We are Well into It”:
http://www.democracynow.org/2014/4/17/we_are_not_beginning_a_new
Former U.S. Ambassador: Behind Crimea Crisis, Russia Responding to Years of ”Hostile” U.S. Policy
http://www.democracynow.org/2014/3/20/fmr_us_ambassador_behind_crimea_crisis
Konflikten mellan USA och Ryssland är precis som den konflikt som för 100 år sedan startade första världskriget en konflikt mellan två olika imperialistiska inriktningar. Då som nu är det makten om den kapitalistiska världsordningen det gäller.
Den pågående kampen må klädas i nationalistiska färger men ytterst lutar sig Putins regim sig lika mycket mot monopolkapitalistiska intressen, förkroppsligade i de ryska oligarkerna, som Obama och hans företrädare stött sig på amerikanska mulitmiljardärer och deras globala ekonomiska intressen. För den som vill utgå från en analys baserad på socialismens grund är dagens imperialistiska strid en kamp mellan pest och kolera där det ytterst arbetarklassen, som kommer att drabbas.
Tyvärr tycks allt för stora delar av vänstern glömma att Putin inte är någon socialist, tvärtom, Putin är en kontrarevolutionär, som för arvet från de som förrådde den ryska revolutionen vidare. Den maktelit, som Putin stöttar sig på, är samma maktelit som stal och delade upp folkets egendom mellan sig när socialismens landvinningar i Sovjet på mycket kort tid förskingrades.
Från ett socialistisk perspektiv är Putin varken bättre eller sämre än ledarna för västmakternas monopolkapitalistiska regimer. En socialist måste principfast hålla sig till socialismens grunder och inte begå misstaget att automatiskt betrakta en fiende till socialismen som en vän. Också fiender till socialismens fiender kan vara socialismens fiender. I Ryssland är detta fallet.
Johan Eriksson, det går inte att förråda en revolution som likt den ryska påtvingades utifrån av de västkapitalister du ogillar. Och Tysklands ambitioner om ökat inflytande före WWI kunde utmärkt väl tillgodoses genom fredlig handel. Englands skuld till 100%.
Anders har vänligen tolererat att jag tagit upp detta vid många tillfällen i större detalj, och det får anstå denna gång.
Peter Grafström,
Om du med detta avser de konspirationsteorierna som säger att Lenin var Tysklands agent tror jag du underskattar den kraft som faktiskt låg i den ryska revolutionen. Lenin byggde revolutionen med stor skicklighet och kunde på endast några få år förbättra förhållandena för det proletariat som i århundraden utsugits av feodalt bondeförtryck och sedan 1800-talets mitt också av det monopolkapital som i Ryssland ägnade sig åt ett rått utnyttjande där människor var mindre värda än djur.
Revolutionen lyckades och i Sovjet skapades ett socialistiskt samhälle där produktionsmedlen stod under folkets fulla kontroll. Allt det som byggts upp förstördes av kontrarevolutionären Grobatjov och den än värre reaktionären Jeltsin. Det verket dessa förrädare av det socialistiska samhällsbygget som Putin fortsätter.
Den ryska revolutionen är värd att stå upp för, den är inget att skämmas för!
Såg ej Eriks kommentar förrns nu 6/5 2014 och för passiva läsares skull kan det trots allt vara av intresse att lägga fram den marginaliserade informationen.
Nej, jag avser inte att skylla något på Tyskland. De var helt utan skuld till första världskriget. De lär ha släppt igenom Lenin i en låst järnvägsvagn. Det lär ha varit en tredjedel av viss finansiering från Tyskland men då genom ett lån från Usa.
Englands eliter var i högsta grad inblandade med avsikt att som vanligt söka försvaga kapitalistiska konkurrenter. Observera att England alltså ökade trycket på västfronten på detta vis. Där fanns fransmännen, en allierad men också en konkurrent. När Usa kom med i kriget kunde britterna så småningom flytta en stor del av armen bort från striderna i väst. Britternas stöd till bolshevikrevolutionen gav dem bla tillgång till att ockupera Bakus oljefält vilket skar av Tyskarnas bränsleförsörjning och de lär ha tvingats ge upp av bränslebrist 1918.
Sedan länge uppträdde britterna under lämpliga ideologiska maskeringar, på så sätt att de utåt låtsades att socialism och brittisk finans och företagsimperialism skulle gå att förena. Alfred Milner var en av de viktigaste spindlarna i nätet och kallade sig socialist och brittisk imperialist. Den amerikanske historikern Carroll Quigley har blottlagt viktiga delar av britternas dolda agenda som förändrar bilden av 1900-talets historia. Quigleys avslöjanden borde vara en självklar del av undervisningen i historia men är i stället helt nedtystad. En om möjligt än mer nedtystad del av historiska fakta är att England sedan mycket lång tid tillbaka varit mecenat för både konventionella och socialistiska revolutionärer. Eftersom såna behövde pengar gick det tillsammans med den ovan antydda ideologiska maskeringen att foga in allt folk England önskade kunna utnyttja.
Det innebär inte att revolutionärerna var falska, bara en smula mer styrbara, vilket var tillräckligt. Karl Marx tex arbetade under Lord Palmerston, vars medhjälpare David Urquhart var skenbart mycket radikal. Marx skrädde inte på orden när det gällde bankirer, men i huvudsak ägnade han sig åt andra delar av analysen, vilket passade engelsmännen. Att skapa motsättningar mellan proletariatet och medelklassen var bra för den verkliga makten inom storfinansen och den stora gruppen mycket rika familjer som tjänar på dess agerande. Den renodlat parasiterande storfinansen plundrar periodiskt återkommande de små aktörerna från medelklassen, genom avsiktligt orsakade kriser. Att då rikta en stor del av proletariatets missnöje mot borgarna avleder energi bort från nämnda verkliga makt. Genom sin beroendeställning var det smidigt för Marx att skjuta på analysen av den verkliga makten och han blev aldrig färdig med den delen.
Både Lenin och Trotsky finansierades av angloamerikanska finansmän. Lenin gav som tack bort ett stort industriområde med av honom organiserat nytt järnvägsbygge. Där kunde Usa bedriva offshore verksamhet till 1926 och ta med sig hela profiten oavkortat. Det var Stalin som satte stopp för det.
Trotsky betalade tillbaka genom en stor import till dubbelt överpris av 1000 lok från ett svenskt företag Nylundh & son som tidigare inte producerat mer än 40st. Sannolikt dolde detta en återbetalning till hans Wall street finansiärer.
Gorbachev var som du säger en förrädare om än kanske inte medvetet. Men redan i och med att Stalin mördades, sannolikt på Churchills uppdrag, var det förlorat, för de som kom efter Stalin accepterade dollarekonomin vilket omöjliggjorde nationell självständighet för Sovjetunionen.
Stalin var långt kommen med att bygga upp den tidens motsvarighet till BRICS vilket var orsaken till att Stalin röjdes ur vägen och också orsaken till att han är ursinnigt demoniserad i väst. Jag vet verkligen inte allt om hur det var under Stalinepoken men jag vet att enorma propagandalögner och historieförfalskning fortfarande sprids i väst.
Vilket land är det som startat, bedrivit och bedriver flest krig i nutiden, USA eller Ryssland? Vilket land är det som utgör den största krigsfaran, USA eller Ryssland? För att hindra ett stort krig, kanske världskrig, måste vi ta ställning mot USA först. Sedan kan vi diskutera i vilken mån Ryssland är socialistiskt eller inte.
Vi behöver också bli medvetna om i hur hög grad USA:s beskrivning av verkligheten, inkl. kommunismens fall, påverkar våra tankar. Varför kallas Rysslands miljardärer ”oligarker” medan Wallenbergare kallas kapitalister eller storföretagare? I förhållande till Sverige och svenskarna är de minst lika mäktiga och rika som sina ryska fränder.
Jag rekommenderar omläsning av inlägget http://jinge.se/bloggosfaren/jag-forstar-inte-kan-nagon-forklara-hyckleri-eller-forvirring-i-kvadrat.htm
Gabor Tiroler,
Från ett socialistiskt perspektiv är det ointressant vad vi kallar kapitalisterna, om de är bättre eller sämre i Sverige, Förenta Staterna eller Ryssland saknar all betydelse. Att föra en diskussion utifrån pest eller kolera eller temperaturen i helvetet leder ingenstans. All samhällsanalys måste utgår från en marxistisk och leninistisk grund. Det entydiga resultatet av denna analys är att kapitalismen suger ut arbetarklassen var än i världen den befinner sig och under alla tidsåldrar där den verkat. Dagens Ryssland är ett monopolkapitalistisk och kontrarevolutionärt samhälle där kapitalet utgörs av stulen folkegendom där Putin tillhör en av tjuvarna. Den socialist som inte inser detta förhållande är enligt min bestämda uppfattning ingen sann socialist.
Från Agneta Norberg har jag fått denna information information från Francis A Boyle, ”studiekamrat” till Brzezinski.
”I have already commented before that Brzezinski is in charge of American Foreign Policy under Obama and in particular orchestrating what is going on now in Ukraine against Russia. Brzezinski was co-author with Sam Huntington– the author of Clash of Civilizations– of a book on Political Power: USA/USSR (1965).
Zbig and Sam were both ahead of me in the PHD Program in Political Science at Harvard, Graduate School of Arts and Sciences, Department of Government. Harvard gave tenure to Sam and denied tenure to Zbig, who then went to teach at Columbia. I and many other students at Harvard refused as a matter of principle to study with Sam because he was a die-hard Vietnam War Monger. And Zbig was a well-known ex-patriate Pole who hated the Russians with a passion. So I never bothered to read their book figuring it was not anything better than anti-Soviet and pro-American propaganda.
Years later Huntington wrote an article in Foreign Policy (2004) against Latinos arguing that they were diluting the White Anglo-Saxon Protestant Values and Culture of America, which I read. It did not surprise me at all that Sam wrote such bigoted and racist garbage and that Foreign Policy would publish such bigoted and racist garbage by Sam, which he later turned into a book. Foreign Policy was originally funded by the Ford Foundation, a front-organization for the CIA. Sam and Zbig have always been in tight with them all.
In any event, at the end of Clash of Civilizations, after confronting the Muslim world in the Mideast in order to steal their oil, Sam then has the US ”pivot” to confront China. The book ends with a war between the US and China. It is this Brzezinski-Huntington Policy that we are now seeing put into operation by the Obama administration both in Ukraine against Russia and against China at the same time. Can World War III be far behind?”
Francis A. Boyle
Professor of Law
Kloka slutord av Anders