Jag har skrivit om det förut, och jag kommer säkerligen att skriva om saken igen flera gånger..

I en tidigare postning skrev jag ”– Att ha en relativt välbesökt blogg innebär fördelar men det mest påtagliga är de nackdelar som det för med sig”.

Det är visst och sant. Hade jag haft något hundratal besök per dygn på bloggen så hade ingen brytt sig om att sitta och skriva en massa strunt om min blogg. Men nu är det inte så och då är det jantelagen som träder in.

Lasse Strömberg skrev i en kommentar till min förra postning: ”Ta det inte så hårt. Jag har läst en del bloggar som handlat om dig. Många av dem är knappt läskunniga, det framgår med all önskvärd tydlighet.”

Och nej, jag tar det egentligen inte så hårt i ärlighetens namn. Jag är helt överens med Lasse i hans analys, möjligen med tillägget – de är inte alltid så skrivkunniga heller..

Men det är också en del av problemet i blixtbelysning. För har man inte förmågan att uttrycka sig på ett bra sätt så visar man upp det med hätskhet och svordomar i stället.

Beklagligt, visst, men knappast något fenomen som är nytt under solen.