<OBS! Detta inlägg är från Jinge. Användarnamnet Anders är fel (tekniskt misstag av Anders).
table cellspacing=”1″ cellpadding=”5″ width=”550″ border=”0″>

Så har Jinge uppmärksammat en ”rising star” inom det liberala proffstyckeriet, den evigt mediasugna Dilsa Demirbag-Sten.

Tydligen har hon varit tyst för länge, och nu kastar hon sig raskt över Justitiekansler Göran Lambertz och hans beslut. För detta hade nog inte jag kallat henne ”israelkramare”, utan snarare extrem liberal populist, som Lars Leijonborg, typ. Kurderna har ju numera en bra sits inom Folkpartiet – fråga unge Herr Malm….

Nåväl, Dilsa är Expressen och DN:s lilla favorit kurdiska, som byter roller oftare än vad David Beckham byter frisyrer och mer än gärna kritiserar invandrare och muslimer – bara hon får höras och synas.

Ena stunden poserar hon under rubriken ”Publicera bilderna!” och hävdar i egenskap av ”flyktingbarn vars föräldrar flytt undan förtryck”, att det känns som ”ett slag i ansiktet” att Jyllands- Posten i efterhand sa sig ångra publiceringen av Muhammedbilderna.

Att JP yttrar en halvkvävd ursäkt för sitt sparkande på de redan utsatta danska muslimerna, gör tydligen att svenska Dilsa känner sig personligt kränkt. Detta är naturligtvis inget annat än gränslöst trams av en person som är etablerad trendig kolumnist & proffstyckare, som aldrig bott i Danmark, och garanterat aldrig delat muslimernas vardag och utanförskap där.

Riktig teater blir det när hon i Expressen Kultur 7/2 även ska agera torped mot Jan Guillou. Hans välförtjänta sågning av Expressens försvara av JP publicering, som en ”test av yttrandefriheten” (Aftonbladet 5/2), fick orkanen Gudruns härjningar i Småländska skogarna att se ut som en stilla bris.

Publiceringen av Muhammed bilderna handlar om politik – inte religion, konstaterar Guillou, och påpekar att Rasmussens oförmåga att avstånd från publiceringen i egenskap av just politiker, bara har förvärrat situationen internationellt. Detta kunde naturligtvis inte Dilsa tåla.

Eftersom Guillous beskrivning är fullständigt korrekt, väljer Dilsa nu att istället titulera sig ”muslimsk kvinna” och plötsligt vara ”islamexpert”. Han, i egenskap av vindrickande mullig mansgris, ska minsann inte tro att han vet något om kvinnor, än mindre om muslimska kvinnor anser Dilsa, och inkluderar raskt sig själv.

Nå, detta är inget annat än spel för gallerierna eftersom Dilsas kurdiska föräldrar flydde från Turkiet för över 30 år sedan. Hon är uppväxt i Sverige och är inte mera ”muslim” än vad medelsvenssons är ”kristna”. Det hela handlar naturligtvis om att hitta någon position som hon kan attackera Guillou ifrån. Att hon sedan väljer att hoppa på Guillou för att han är man och inte muslim, är naturligtvis lika intelligent som att kritisera Dilsa Demirbag-Sten för att hon råkar vara kvinna och har kurdiska föräldrar…

Nu dyker hon alltså upp igen (DN Signerat 28/6) och denna gång är det Justitiekansler Göran Lambertz vägran att driva process, rörande de numera berömda kassetterna som såldes i Stockholmsmoskéns bokhandel, som siktet är inställt på. Detta ämne har jag berört flera gånger tidigare.(Länkar här Jinge!) och hela händelsen är egentligen passé.

Varför D D-S nu plötsligt kritiserar JK hänger väl ihop med det globala uppropet mot JK bara samlade blygsamma 3000 underskrifter. Det behöver väl lite extra uppbackning kan jag tro…. Å andra sidan kan man fundera på JK:s status (”slak” ”Maktlös”) i PM Nilssons ögna, om han dessutom vikit sig för en liten men högljudd lobbygruppering,

Som många ”liberala” proffstyckare a lá Nilsson och Demirbag-Sten handlar det mer i denna fråga att ha ”rätt åsikt”, en stor trut, hög röst, än att lägga ner ett minimum på research för att ta reda på hur JK resonerat och verkligen sagt. Lögner och vinklingar är mera regel än undantag.

Nu är tydligen demokratin hotad och Sveriges ”internationella rykte solkat”, och D D-S kan för sitt liv inte begripa varför JK lade ner processen, för ”han är inte dömande instans.”

Då kan jag upplysa Dilsa Demirbag-Sten om följande: Pudelns kärna är hur JK vid en prövning ska lyckas leda i bevis att en kassetts innehåll, vars omslag pryds av Ahmed Yassin (som mördades av israelerna i Gaza), egentligen handlar om judar i Sverige. Såvida man inte faktiskt anser att judarna i Sverige är ansvariga för mordet på Hamas andlige ledare, så är det nog glasklart för flesta att dom judar som avses på bandet är israeliska sådana. Detta insåg JK och fattade ett beslut, ett beslut som svenska judar märkligt nog sedan vägrar finna sig i, därav uppropet. (Vad man ska dra för slutsats av det är en annan historia…)

Om kritiken och jakten på JK varit högljudd och gapig, så har det kompenserats av den kompakta tystnad som rått från liberala kolumnister och proffstyckare gällande goda råd till JK hur han rent praktiskt skulle gå till väga för att rätta till sitt ”misstag” och verkligen lagföra någon för bandets innehåll.

Inte kunde Dilsa Demirbag-Sten ge Justitiekanslern den ”hjälp” som hon själv tyckte Lambertz skulle ha. Det minsta man kunde ha förvänta sig av henne var en synpunkt eller ett råd, men det blev som i det gamla talesättet, ”Tomma tunnor skramlar mest”…

/ Guardian gästbloggare

Andra bloggar om: politik, liberal, israelkramare, mellanösternkonflikten, Dilsa Demirbag-Steen, P1-morgon, DN

[tags]politik, liberal, israelkramare, mellanösternkonflikten, Dilsa Demirbag-Steen, P1-morgon, DN[/tags]