|
Yttrande och tryckfrihet är några av de värden som vi alla skattar allra högst. Ibland så leder den, parat med konkurrensen mellan tidningar, till skador och så blir det denna gång.
Tur att det inte är skoldag i morgon annars hade sannolikt tiotals skolor fått utrymmas av liknande skäl. Men jag tror att illgärningsmän av alla kategorier har gott minne. Nästa vecka kan komma med ytterligare hot mot skolor av olika art och omfattning.
Det tråkiga med medias behandling av detta är den stora sensation man gör den till. Det hade gott och väl räckt med en notis i pappers- |
Det finns till och med system där själva idén är att man ska låta andra nyttja den egna bandbredden. Ur det perspektivet kan praktiskt taget vem som helst skriva vad som helst utan att riskera att polisen kommer och knackar på. Jo de gör det förstås, hos kraken som har sin router oskyddad.
Andra bloggar om: Mediekritik, Nyheter, Hotelser, Skolan, Copycats, Tryckfrihet, Yttrandefrihet, Sensationsmakeri [tags]Mediekritik, Nyheter, Hotelser, Skolan, Copycats, Tryckfrihet, Yttrandefrihet, Sensationsmakeri[/tags] |
7 svar till “Problem med Copycats?”
Media borde vara mer försiktiga med vad som visas i ord och bild.
I förra veckan hade vi en epidemi(?) av vindsbränder. Eld är lockande och kan t.o.m. var vackert att se på men av säkerhetsmässiga skäl borde man kanske väntat och visa förstörelsen efteråt istället för att visa en brinnande byggnad och intervjua ett yrkesmässigt stolt brandbefäl. Rörliga bilder har stor påverkan på människor och ger impulser till handlingar som av vissa anses som legitima då de sett dem utföras av andra på film.
Kommentar till Jinge och Barbro H # 1
Med andra ord. Om vi inte pratar om symptomen så glömmer vi sjukdomen.
Jag menar att alla pratar om att ungarna bränner skolor, hotar skolor angriper lärare, men ingen gör något åt det.
En enkel fråga. Jag tror att alla barn ser fram mot att börja skolan. Sedan är många skoltrötta inom ett läsår. I och för sig är de kanske skoltrötta redan innan de börjat skolan numera. Så vad gör skolan, och ev. förskolan, med barnen. Eller är det samhället?, eller föräldrarna?
Enligt Svd tappar läsandet mark till webben med kortare texter och bilder. Vi vet att TV används som barnvakt. Jag älskar både TV och web och tänker inte moralisera om det, men där finns något att grunna kring.
Att läsa innebär att långsamt, inuti huvudet, bygga upp sin egen bild av författarens alster. Man sätter sig i andra, fiktiva, personers ställe, lever med dem, känner med dem. Hur starkt detta kan bli vet alla läsare, men jag kan berätta om min mor som alltid läst. Efter en ögonoperation lyssnade hon på några ljudböcker. Böcker hon inte läst. Det fungerade inte. Var det boken? Så lyssnade hon på en hon läst tidigare. Det gick inte alls. Fel tempo, fel betoningar. Boken fick inget liv.
Webben har korta texter, oftast informativa. Enligt uppgift måste varje såpa som vill behålla tittare ha en klimax var 90 sekund.
Föräldrar ska ha ”kvalitetstid” med sina barn. Tid som fylls med aktivitet. Att bara finnas där när barnen gör något annat är slöseri med tid.
Jämför med skolan. Liknar det mest en såpa eller att läsa en bok? Om man är van vid att verkligheten är som en TV-såpa, för det är ju det som varit barnvakter, eller ”kvalitetstid”, tror nån att läraren har en chans? Barnen är ju vana att zappa när det blir tråkigt. Skolan kan man zappa genom att sätta igång bråk eller larm, genom hot eller brand. Ska livet vara som en såpa så gäller det att något händer med korta mellanrum.
Men om livet är som bok? Långa sekvenser av uppbyggnad av ett, oftast tyst, crescendo, där man måste följa med hela tiden för att hänga med. Hur ska man fixa det om man inte fattat det utan tror att livet är som en såpa? Om man tror att livet består av korta snuttar av häftiga grejor och att man måste se till att det blir så? I så fall är Columbine & copy cats bara en konsekvens där verkligheten blivit så rälig att man börjat zappa liv också.
Hmm.. El Persson, det är en intressant tråd och en snärtig slutsats. Tyvärr så tror jag att resonemanget hakar sig på att det varit såhär i alla tider. Mindre förut eftersom det var färre människor. Men ”ungdomen nuförtiden” har varit ett talesätt ända sedan Sokrates dagar.
Men visst, i urbaniserade samhällen finns mindre social kontroll vilket givetvis innebär att ett felaktigt beteende kan fortgå längre innan det avslöjas. En annan faktor är att man har mindre tid med barnen idag tror jag, TV:n blir ofta nog ett ”i stället för”.
Jag tror att det var enklare förr, jag blev tonåring sent 50-tal och jämför jag med idag så var samhället mindre komplicerat. Nyhetsflödet var inte heller lika intensivt. Då fanns det maximalt en TV-kanal för dem som hade skaffat TV och det var endast en eller två nyhetssändningar. De som växer upp idag gör det med en veritabel nyhetsdiarré. Överallt finns det information färdig att konsumera, och vi konsumerar, oxo småglina gör så.
Men jag tror att andelen mycket grova våldsbrott var likadan då som nu, i alla fall om man tar hänsyn till folkmängden. Kanske har det blivit råare, men man kan nog kolla med BRÅ. Det bästa med BRÅ är att de inte har några löpsedelsmakare som har krav på sig att öka upplagan hela tiden.
För en VIKTIG aspekt på det tok som sker är att media trummar upp det så förbaskat. Man får lätt intrycket att man inte kan gå ut efter mörkret fallit. Jag tror att vi alla är offer för medias överdrifter för även om vi VET att tidningarna ljuger och bedrar så slickar vi vant i oss de säljande rubrikerna. Kanske är det nynazister som hotat, som Aftonbladet skriver. Men ser man till kvällspressens track record så kan det vara precis vad som helst.
Under alla omständigheter finns det inget lätt svar, inte ens ett sant svar. Det är mängder av faktorer som samverkar där några kan vara bland dem du räknar upp.
el persson
Varför har vi så många utagerande barn och ungdomar? Varför har våldsbrotten ökat bland dessa?
Bilder från filmer, TV och datspel heroiserar inte sällan brott och våldsamheter. När ungdomar sparkar på en som ligger ner och därtill mot huvudet är jag övertygad om att de i något sammanhang sett detta utföras.
Anledningen till att föräldrar inte ens orkar ta reda på vilka normer deras barn har tror jag står att finna i ett mycket stressigt arbetsliv och att många föräldrar dövar sin egen tomhet med konsumtionshysteri med olika materiella projekt. I ett hem finns det alltid något som ska göras om, något nytt som behöver köpas…Barn och ungdomar befinner sig också i ett konsumtionshysteriskt träsk förutom i gäng som i vissa fall verkar vara mycket hierarkiskt uppbyggda. Ungdomar som inte kan hävda sig i skollivet försöker hävda sig i gänget?
Enligt min åsikt är det A och O att läsa böcker – men inte för att det går långsamt – utan för att det utvecklar barnets/ungdomens empatiska förmåga. Därför anser jag att det är mycket viktigt med läsning under de första sex skolåren. Det kan vara avgörande för hur eleverna senare klarar sig socialt. Tyvärr står varken skönlitteraturläsning eller läroboksanvändning högt i kurs i skolornas datoriserade värld. Det är sorgligt, men det borde gå att förändra.
Minns med glädje alla nya skolböcker jag erhöll under min skoltid.(fräscha skulle nutidens ungdomar säga istället för nya). Fortfarande kan jag känna lukten av dem och fortfarande sniffar jag på böcker i bokhandeln :-)
Jag kommer ihåg den sociologi-kurs jag läste i början av 80-talet. En fascinerande bok (Allardt-Littunen, Sosiologia – finsk klassiker), och en kurs som Allardt himself föreläste. Nåväl, kan det ha varit Durkheim (av legendarerna inom sociologin) som sade att samhället har en konstant mängd eller ett konstant behov av ”förbrytare”. Dvs. att det alltid finns en viss procentuell andel av befolkningen som går utanför de allmänt accepterade juridiskt definierade gränserna – och därmed anses vara kriminella. Om gränserna blir sådana, att sådant som tidigare var oaccepterat, blir accepterat, då kommer dessa over-the-border-personligheter (för att få uppmärksamhet/uppskattning i sina egna kretsar) att söka sig till aktiviteter som fortfarande INTE är accepterade. Eller vice versa, samhället kommer att hitta nya icke-accepterade verksamheter (varför har Pedofili blivit så ”populärt” på senare tid – emedan fenomenet i sig förmodligen alltid varit närvarande).
Jag tror i viss mån på detta. Det verkar finnas ett samhälleligt inneboende behov för att ständigt utestänga vissa kategorier av befolkningen. De som avviker. Dessa varierar med tiden. Homosexuella, pedofiler, häxor, religionsförnekare, horor, kopplare, torskar, langare, whatever. Denna utestängning, kombinerad med den massmediala hysteri man ser idag, leder förmodligen till alla möjliga underliga samhälleliga tendenser. Dessa avviker från forntiden, men det är ifrågasatt om den typen av ”masshysteri” som forntiden uppbringade är mer attraktiv. Verkligt primitiva reaktioner har vi ju sett i t.ex. sydstaterna i USA, eller i Tyskland under 30-talet (utan att på något sätt utestänga diverse andra monstruösa händelser). Det som dock är annorlunda i dagens samhälle, är behovet av uppmärksamhet. Där har globaliseringen (som ekonomiska libertarister förespåkar frikostigt) gjort sig gällande. Tidigare räckte det väl förmodligen med att göra sig – negativt – känd i byasammanhang. Om man t.ex. brände en hundkoja, kunde man väl nära sin narcissism rätt väl. I dagens GLOBALA samhälle är detta inget att vara stolt över. Bättre att ta livet av 100 människor, så får man lite status i den globala byn. När inget annat ger status.
Något säger mig att vi nog accepterar dagens tendenser, om vi ställs emot den verklighet som rådde, t.ex. för 100 år sedan. I genomsnitt är medborgare i Sverige/Norden avsevärt tryggare idag än de någonsin varit. Mediahetsen till trots. Men det är dags att ge globaliseringen den känga den kräver också.
#4 Barbro H – Innan man skyllde på tv-spel så skyllde man på rollspel och innan dess på Rock n’ Roll. Likförbaskat har mängden brott gått ner sedan datorspelens intågande (fast grova våldsbrott kanske har ökat, jag vet inte riktigt).
Hade föräldrar tagit sitt ansvar och umgåtts med sina barn mer och uppfostrat dem bättre så hade inte sådana här händelser skett. Dessutom är det ju väldigt uppförstorat i media.
Galningar som dem som begåt skolmassakrer dyker upp vad vi än gör – de kommer alltid att hitta något som triggar dem att utföra sådana handlingar.
Undrar förresten om Jinge som är en sån IT-fantast vid sin ålder (vilket jag är djupt imponerad av) spelar datorspel. :)
Som jag skrev. Jag moraliserar inte kring TV och web, och inte datorspel heller. Jag anser inte heller att det var bättre förr. Vi hade byaslagsmål, idag är det fotbollsfirmor. Jag fick lära mig att man gick inte ut i buskarna med tjejer från Hasslö för då fick man på skallen. Idag ska man se upp med tjejer från ”heders”-kulturer för annars kan man bli av med skallen. Vad jag minns så var vi slutet av den civiliserade världen i vår ungdom.
Men. Jag tror inte att man kan bekämpa denna sjuka, dvs impulsen att ställa till djävelskap, genom censur. Vi hade lika galna idéer i huvudet, varför var vi inte lika lättriggade?
Och frågan är varför angrips så ofta skolor? Vad har skolorna gjort barnen för ont? I vår ungdom stod de för möjligheten till en bättre framtid. De som gick i folkskola blev inte skoltrötta förrän efter konfirmationen, men samtidigt gällde det att sköta sig i 7:an så man fick jobb. De studiemotiverade, som fick möjlighet, gick ju vidare till realskolan.
Idag blir många skoltrötta i 1:an. Varför? Jag har länge undrat vad skolan gör med dessa hoppfulla sjuåringar som börjar skolan för att inom ett läsår förvandla många av dem till skoltröttisar som bara längtar till nästa ledighet. Att det inte enbart är skolan, utan mer komplext, har jag också insett sedan länge.
Det är där jag har börjat fundera över annat som ändrats. Ibland kan jag tänka att den empatiska förmågan faktiskt ökade från generation till generation fram till ”oss”, med mera skönlitteratur, mera utbildning osv.
Där kommer det kontemplativa, det lite långsamma in. Inte därför att det är långsamt utan för att det ger möjlighet till att det händer saker inuti huvudet också. Som jag skrev ” Man sätter sig i andra, fiktiva, personers ställe, lever med dem, känner med dem”. Det är detta som kallas att ”utveckla empatisk förmåga” som Barbro H skriver. Detta att utvecklas som person, att börja ta ansvar, att skolas in i samhället, att bli samhällsmedborgare. Det är det skolan handlar om, och alltså det många tröttnar på redan i 1:an. Hur många högstadieelever av idag skulle klara av att sätta igång och driva FNL-grupper?
Så dagens ungdomar är på ett sätt mycket mognare och mer omvärldsmedvetna än vad vi var, och samtidigt så mycket mer omedvetna och infantila. Det är knappast slutet av den civiliserade världen nu heller. Snarare vilken värld som fortsätter på denna. Jag hade gärna varit 50 år yngre för att få vara med på den resan.
Och OK. En del formuleringar i mitt förra inlägg var väldigt snärtiga, nästan kvällstidningsklass. Men de fick stå kvar ändå. Och Barbro H, sista stycket. Jag sticker alltid näsan i mina nya böcker, men skulle aldrig våga det i en bokhandel ;). Elever idag får väl vara glada om historieböckerna har hunnit ta med Sovjetunionens sönderfall.