Politik, Persson, Skräp och Dagens Bild



Så här ser det spår ut man använder när man åker pendeltåg från Handen till Stockholm..

Ja det är knappast några större svårigheter att lista ut vad jag gjort idag. Jag har varit ute och åkt tåg, in till den stora staden.

Hur räls ser ut från ett framrusande tåg vet ni nu om ni inte visste det innan. En annan sak som ni också kan lägga märke till här till höger är hur det är med de gratistidningar som distribueras. Somliga anser uppenbarligen att dessa är skräp men ids inte ens behandla skräp som det är värt, transportera det till en papperskorg.

Annars fastnade jag mest framför en löpsedel. Jag köpte inte tidningen, det ska mycket till innan jag gör det, men jag kan inte låta bli att beröras illa av rubriken. Jo jag förstår till fullo Perssons oro. Han har en hel bunt fiender liksom också Olof Palme hade. Och när en minister, praktiskt taget utan fiender, kan bli mördad som Anna Lindh så kan vem som helst förstå oron.

Förhoppningsvis har Persson tagit lärdom av deras misstag så att han alltid är välförsedd med Säpovakter, dessutom borde Säpo numer vara ordentligt vaccinerade mot felbedömningar av det som kallas ”hotbild”. Samtidigt är det sorgligt att konstatera att Sverige numer inte är ett land där höga företrädare kan ta sig en promenad rent spontant. Jag mötte aldrig gamle kungen när han var ute och spatserade, men jag känner folk som gjorde det.

Att möta en statsminister i stan på morgon-
promenad är numer en illusion. Undrar om det har något samband med orsaken till den offentliga nedskräpningen?

Andra bloggar om: , , , , , ,

[tags]Persson, politik, mordhot, skräp, pendeltåg, foto, dagens bild[/tags]


Handens pendeltågsstation i morse


Aftonbladets löpsedel idag


3 svar till “Politik, Persson, Skräp och Dagens Bild”

  1. Vart är världen på väg…det är verkligen skrämmande när man märker skillnaden från hur det var förr.

  2. Jag mötte Bosse Ringholm på Drottninggatan. Det tyckte inte han var kul. Jag gick fram för att prata om sjukförsäkringarna, vars ersättningsnivåer skulle sänkas. Det ville inte Bosse prata om. Bosse vägrade stanna och gick vidare i rask takt. Jag gick efter ännu raskare. Jag tog tag i Bosses arm så han tvingades stå still, och frågade: Varför ska ni inte sänka ersättningsnivåerna för statsråd och riksdagsledamöter när ni sänker ersättningsnivåerna på vanligt folks sjukersättning? Då svarade Bosse: ”Det ska vi göra.” Bosse ljög mig alltså rakt upp i ansiktet. Bosse är inte en politiker som i det avseendet skiljer sig från mängden. Vad har vi då för glädje av att träffa dem på gatan? Och politikerna vill absolut inte träffa sina undersåtar på gatan. De åker taxi och undersåtarna betalar.