Jag kan aldrig riktigt helt sluta fascineras av Göran Perssons verbala förmåga. Trots att han var hårt ansatt i P1-morgons intervju klarade han sig bra.

Ett av skälen var förstås att han var bra påläst, har man dessutom varit statsminister i tio år så kan man givetvis sin sak. En sak som jag anser att intervjuarna missade var skämtet ”Påven vid Båven”. Med det menar jag frågor om hans maktfullkomlighet, det som kallas presidentlik framtoning och givetvis hans kvinnosyn.

Vid ett tillfälle sade han att han hoppades vara statsminister även efter valet 2010 och där tror jag att han ljög sig blå i ansiktet. Han förde ett resonemang om att han var vald som partiledare fram till kongressen 2009 och att han ska sitta till dess. Lögn det också enligt min uppfattning. Förlorar Persson i valet så tror jag att det blir en extrakongress inom ett halvår, avgår han inte frivilligt så får han sparken.

Göran Persson har blivit något av en belastning för socialdemokratin och de är i skriande behov av en ny partiledare efter valet. Vanja Lundby Wedin eller Margot Wallström har jag sedan tidigare nämnt som lämpliga kandidater.

Skulle (s) vinna valet så tror jag att han avvaktar ett tag, kanske ett halvår, sedan deklarerar han sin avsikt att bli skogsbonde och sammankallar en extrakongress. Jag tror inte för ett ögonblick på hans långsiktiga framtoning. Den är han förstås nödd och tvungen att ha därför att han annars skulle ses som en ”lame duck” precis som sin engelska kollega.

För några dagar sedan var jag beredd att räkna ut en socialdemokratisk valframgång som omöjlig, jag är inte lika säker idag. Persson är ett vallokomotiv som dessutom har stora framgångar i debatter. Reinfeldts uppsyn som ledsen hund, som samtidigt målar in sig i hörn efter hörn talar mot (m). Det fungerar knappast att behöva göra offentlig avbön för dumma uttalanden varje vecka.

Miljöpartiets Maria Wetterstrand är en kvinna med en mycket stark framtoning. Hon säger ofta vettiga saker och jag tror att hon är en sådan person som många automatiskt känner förtroende för. Lars Ohly har, om inte öppet mål, så har han i alla fall de sakfrågor som de flesta bryr sig om. Skulle man göra en enkät med hundra olika frågor som folk skulle få skatta så har Vänsterpartiet en helt annan andel av sympatiprocenten jämfört med hur läget ser ut i alla opinionsundersökningar.

Dessa fakta talar givetvis tvärt emot min egen dystra prognos om valutgång samtidigt som jag inte med bästa vilja i världen kan tycka att det ser bra ut.

Det som idag talar främst mot en seger för koalitionen (v), (s) och (mp) är givetvis den borgerliga mediedominansen. En dominans som förstärks av diverse högerextrema reklambyråer som Timbro och stiftelsen Svenskt Näringsliv, som de finansieras av. Jag kommer endera dagen att visa en lista över kapitalägarnas engagemang i olika opinionspåverkande institut och reklambyråer, men det känns som en svår uppgift med tanke på att de är så många.

Vad som skulle hända om vänsterkoalitionen hade lika många miljoner att spendera på reklam och påverkan vet nog alla. Det man kan glädja sig åt idag är väl att Expressen tog tillbaka påståendet jag skrev om i min förra bloggpost. De tyckte väl att det blev ett alldeles för uppenbart angrepp på vänsterpartiet…

Jo jag lyssnade till eftersnacket också i radions program ett. Sofia Nerbrand var en av de två debattdeltagarna och henne har jag ytterst svårt för sedan hon skrev i SvD att hon inte hade lust att försörja alla arbetsovilliga som bodde i de röda små stugorna som hennes tåg åkte förbi. Jag missade med andra ord en stor del av innehållet.. Men läs gärna min bloggning om Sofia Nerbrand så förstår ni kanske min avoghet.

Andra bloggar om: politik, göran persson, sofia nerbrand, val2006, socialdemokraterna, timbro, svenskt näringsliv, mediekritik

[tags]politik, göran persson, sofia nerbrand, val2006, socialdemokraterna, timbro, svenskt näringsliv, mediekritik[/tags]