På verkstadsgolvet i NJA/SSAB – en tillbakablick


För två veckor sedan, 25/8 publicerades här inlägget ”Krigsförberedelser i Norrbotten”. Det byggde i stor utsträckning på uppgifter som förmedlats av Leif Öhman, Randijaur utanför Jokkmokk. Han har tidigare arbetat på SSAB i Luleå och är tillsammans med sin fru Elizabeth aktiva i den radikala föreningen Myggholken i Jokkmokk. Leif skrev blogginlägget ”Staten rycker in i Ojnareskogen” 29/8. Och 1/9 publicerade vi här rapporten ”Kriget i Norrbotten – pinfärsk rapport”. Den 4/9 kom den fina dikten ”Låt oss resa oss! Poesi från krigsövningarna i Norrbotten.

Nu har jag glädjen och förmånen att få publicera en i mitt tycke mycket fin dikt med bakgrund i Leifs arbete på NJA (statliga Norrbottens Järnvägs Aktiebolag) och SSAB i Luleå. Jag bodde i Luleå mellan 8 och 11 års ålder, ganska nära det dominerande NJA. För mig har detta också aktualitet. Jag har en kusin som liksom Leif arbetat hela sitt liv på NJA och SSAB, och som jag ska träffa i Luleå om 2 veckor. Personligen är jag ganska intresserad av poesi, men hinner inte läsa så mycket. Jag tycker att Leifs poesi påminner om Stg Sjödins som vi kunde presentera via Björnbrum här 4/9 och om Jenny Wagnborgs. För egen del föredrar jag den typen av poesi framför Tranströmers mer svårforcerade, dunkla skriverier med ofta begränsat samhällsengagemang.

Leifs dikt ”En tillbakablick”.

Jag tror vi var cirka 8000 i Luleå då,
ur Kirunas järnmalm flöt råjärnet ut.
NJA hette det då, efter herrars piruetter SSAB,
hyttorna blev två.

Stoltheten växte med åren och insikter.
Jag var Mjölnare, Mangansmältare och Kokillresare.
Och jag var Stigplansmurare, Skänkskötare och Ståltappare.

Min far var traversförare, vi arbetade tillsammans under flera år.
Vi cyklade dit och hem,
hostande och snorande svart.

Soliga, varma sommarmornar efter nattskift och en hägrande säng,
då rullade cyklarna fort.
Det var fyrskift, 58 timmars vecka.
Femskiftet var en befrielse.

Året runt, mellan fem och sju sålde vi Gnistan,
senare Proletären utanför grindarna.
SAP dominerade Metall, hade den politiska makten,

Sprungen ur en falnande socialdemokrati.
Jag blev en hängiven opponent. Senare utköpt.
På våra hjälmar stod det NJA/SSAB,
på klubbstyrelsens rena överdrag och hjälmar stod det Metall.
En del hade till och med ett par rena handskar i bakfickan.

Palme på besök, anklagade oss för att utnyttja verkligheten
för egna syften. Det var löner och arbetsmiljö som diskuterades.

Skiftlaget var kampvilligt, radikalt. Vi strejkade olovligt.
Sammanhållning i enighet gjorde oss starka. Då blir man inte populär.
Kampen gällde vår bemanning och vi vann. Det är snart 40 år sedan,
jag saknar faktiskt den tiden.


i Andra om: , ,, , , , , , ,

NJA SSAB Tomas Tranströmer Luleå Stig Sjödin-sällskapet