Egentligen borde jag känna glädje när jag ser tidningarnas bilder på glada irakier från massor av ställen runt vår planet.

De behöver verkligen något att glädjas åt nu när supermakten USA tillsammans med England våldtagit landet där mänsklighetens vagga ligger. Jag kan inte heller låta bli att tänka på talet om att ”EU är ett fredsprojekt” som förespråkarna säger. För trots detta tal har ett flertal EU-länder deltagit i mördandet av irakier.

DN: ”På söndagen dansade tiotusentals irakier på gatorna i centrala Stockholm till ljudet av hundratals tjutande bilhorn, efter segern i Asiatiska mästerskapen i fotboll. Sms:en flödade redan före matchen. Blev det seger skulle alla samlas på Sergels torg. – Det betyder så mycket. De säger att det finns inget hopp i Irak, men i dag är vi bara glada, sa en leende Arkan Al Hashemi med sin femåriga dotter Benin på axlarna och en irakisk flagga i näven.”

Hur irakierna i diasporan känner det idag framgår av bilderna. Man kan lätt inse att denna glädjeyttring inte är bråkdelen av det jubel som skulle utbryta om man kunde backa tillbaka historien några år. Man räknar nu med att den miljonte irakiern snart ska dö till följd av detta vansinniga krig. Flera miljoner irakier är på flykt varav många befinner sig långt hemifrån som t.ex. i Sverige.

I vårt land planerar politikerna för att smyga in oss i en EU-armé, i ett EUSA där det vi förr kallade ”västmakterna” nu av moderaterna kallas ”Den Euroatlantiska Säkerhetszonen”. Länderna från den zonen är de som mördar och skövlar deras landsmän, men ändå lyckas irakierna här glädjas åt att deras landsmän lyckats vinna en fotbollsturnering.

Är det då en tröst i bedrövelsen att vi inte skickat soldater till Irak? Jag vet inte det

Glada irakier skjuter i luften i Bagdad…

faktiskt. Kan vi känna någon tröst i att vår statsminister träffade George W Bush för någon månad sedan? För till media efteråt sade han att han inte ville förstöra stämningen med tal om irakkriget.

Så jag har svårt att känna glädje för irakiernas glädje. Jag förstår den men jag känner mest vemod över sakernas tillstånd. Vår osynlige statsminister Fredrik Reinfeldt är väl den första som lyckats ta sig både in och ut ur Vita Huset genom att vara – osynlig.

Källor: SvD DN

Andra bloggar om: Irak, Fotboll, George W Bush, EU, EUSA, Högerregeringen, Reinfeldt, Osynliga mannen, Politik

[tags]Irak, Fotboll, George W Bush, EU, EUSA, Högerregeringen, Reinfeldt, Osynliga mannen, Politik[/tags]