SvD publicerar idag på morgonen en intressant intervju med Lars Ohly, han berättar bland annat att Alice Åström ska företräda partiet i varannan debatt.

Lars Ohly: ”– Det kändes för jävligt. Det har varit tungt att hitta en ny roll, att inse att det vi skriver och säger och tycker inte blir omsatt i verkligheten. Allt politiskt arbete går ju ut på att förändra. Ledningen har fått hård kritik för att vara passiv och osynlig ¬i opposition. Trots ett ”guldläge att plocka poäng på borgarnas aggressiva högerpolitik och skandaler” har vänsterpartiet varken synts eller hörts, klagar en medlem på det interna debattforumet. – Det är helt sant att vi har varit dåliga, och det gäller i högsta grad mig själv. Men nu har vi en strategi för hur vi ska arbeta, som gör att det faktiskt känns ganska kul, säger Lars Ohly.”

Tidningen påminner i en högerspalt om att Göran Persson sagt att Ohly är lätt att samarbeta med, något som i det närmaste är att betrakta som rent förtal från Perssons sida… Dessutom tar de upp hans livs misstag, han började sin politiska bana i FPU, samma organisation som Fredrik Malm var ordförande i tidigare.

Kontentan av det som Ohly framför handlar om att man till nästa val måste åstadkomma en röd-grön koalition för att kunna vinna valet. Personligen har jag svårt att tänka mig att Socialdemokraterna skulle delta i en sådan eftersom det vore en direkt inbjudan till högeralliansen att angripa sossarnas koalitionspartners. Där var Göran Persson tydlig och jag tvivlar starkt på att en annan partiledning ändrar på den saken.

Det man bör göra inom vänsterpartiet är dock att på kongressen fatta – bindande beslut. Under sommaren 2006 släppte partiet fram några mycket dåliga försvarsbeslut, bland annat pengar till Wallenbergs och Saabs Neuronprojekt, det förarlösa flygplan som vi inte ska ha, men som kostar oss skattebetalare 750 miljoner. Ett antal miljoner som är ett direkt industristöd, eller på svenska – Socialbidrag till företag, och dessutom till krigsindustrin.

En alltför pragmatisk inställning riskerar att skada partiet långt mer än det faktum att man avstår från en koalition med socialdemokraterna efter ett framgångsrikt val. Det finns ett antal sådana hjärtefrågor och dessa behöver man uppenbarligen diskutera igenom ordentligt så att man inte skrämmer iväg medlemmarna.

Foto: Lasse Strömberg – http://fotolasse.se

Organiserat missnöje som t.ex. ”Vägval Vänster” tror inte jag kommer att finnas med när vi närmar oss valrörelsen 2010. En sådan rörelse kräver så mycket konstgjord andning att uppgiften blir dem övermäktig. Däremot kan jag tänka mig att Schymans Fi kommer orka hela vägen, men det värsta väljartappet går väl annars till miljöpartiet om det fortsätter att vara interna stridigheter inom (v).

Det enda jag är säker på egentligen är att de frågor som vänstern för fram gillas av en stor majoritet av befolkningen i landet. Det gäller främst att nå ut, och det får jag hoppas att partiet ska klara av.

Andra bloggar om: Lars Ohly, Vänsterpartiet, Val 2010, Röd-Grön koalition, Politik

[tags]Lars Ohly, Vänsterpartiet, Val 2010, Röd-Grön koalition, Politik[/tags]