Odenplan, där barn jag lekte

Jag noterade i morse att Odenplan klarat sig från att bli ett krämarnas tempel, den inglasade köplada som enligt planerna skulle drabba platsen är stoppad.


Jag är född och uppväxt
vid Odenplan, jag bodde på Upplandsgatan 41 (mot Norra Bantorget) i mina fjorton första år och jag har miljoner minnen med platsen. Där stal jag som 7-åring ett hänglås på EPA, men min mor upptäckte mitt låsinnehav och tog mig tillbaka så jag fick lämna igen det och be om ursäkt. Troligen stoppades därmed en kriminell karriär effektivt. Däremot blev jag hyfsat duktig på pyroteknik vilket också manifesterades på Odenplan. Jag och en kamrat brände av en egentillverkad rökbomb som brandkåren kom för att släcka, men då de kom fanns ytterst lite rök kvar men märket efter pjäsen fanns kvar i den lilla miniparken i flera år. De två illbattingar som fyrat av pjäsen betraktade uppståndelsen på säkert avstånd.

På Odenplan såg jag också en spårvagnsolycka där en man blev av med ena benet, det var en mycket stor händelse för det stod till och med om den i Stockholmstidningen. Då var det stort ska ni veta. Någon gång i början av 50-talet invigdes tunnelbanestationen på Odenplan. Kungen deltog men jag såg honom aldrig, det var helt enkelt för mycket folk. Senare kom ett Spårvägsmuseum att ligga nere i stationen, ytterligare en trappa ner.

På den tiden hade staden varje år ett Luciatåg där stadens Lucia lät sig transporteras med häst och vagn. Senare byttes hästarna ut mot lastbilar, och det var väl ungefär i samma veva som jag själv vägrade att se något så larvigt. På bilden så finns ett hus med sluttande tak till vänster. Från det taket höll jag på att ramla ner


Odenplan, fotograf okänd

vintern 1955 eller 1956. Jag och en kamrat, vars far hade en läkarmottagning i huset, var uppe på taket på vintern. Jag halkade och fick tag i ett ventilationsrör och undvek därmed att bli ängel.

Det finns inte en enda vind, eller en enda bakgård, som inte utforskats mycket noga av undertecknad.

Jag minns också det ölkafé
som jag tror fortfarande finns kvar, och jag kommer också ihåg när jag höll Anette i handen offentligt för första gången sommaren 1959. Förstå att bara namnet Odenplan väcker minnen…

SvD DN12

Andra om , , , ,

[tags]Odenplan, Stockholm, Tunnelbana, 50-talet, Nostalgi[/tags]

  10 comments for “Odenplan, där barn jag lekte

  1. Kurt
    12 januari, 2008 at 16:35

    Nej borgarna vill ju inte stöta sig med sina kärnväljare. Man kan ju lugnt anta att även de 34 skyskraporna kommer att placeras så att de inte stör utsikten för de borgerliga kärnväljarna.

  2. 12 januari, 2008 at 16:50

    då var du kanske kompis med bo vilhem olsson det säjer jag nu yo

  3. 12 januari, 2008 at 16:58

    Nä, han bodde ända nere vid Norra Bantorget. Jag bodde där Upplandsgatan var som högst, 1/3 av vägen till Norra Ban.

  4. 12 januari, 2008 at 16:59

    okej: men du kanske köpte frukt hos tant lundin i alla fall

  5. 12 januari, 2008 at 17:06

    Jag vet inte Embryo. Jag har inte läst Mio-mi-Mio av någon anledning. Antagligen var mina egna ungar för gamla för den då den kom, annars tycker jag ha läst det mesta av det Astrid skrev.

    Som parentes, hon bodde på Dalagatan, cirka 300 meter från min port. Om hon bodde där på 40-50 och 60-talen minns jag dock inte, men jag har sett henne flera gånger i Vasaparken när jag varit där och spelat Boule.

    En gång stannade hon och en annan kvinna till och kollade lite på matchen. :-)

  6. 12 januari, 2008 at 17:12

    Jinge, finns det muséet kvar?

  7. 12 januari, 2008 at 17:16

    När jag var liten stod det en gammal spårvagnsvagn eller liknande nere på perrongen. Där gick man ner en trappa och hamnade i själva museet. Jag TROR att det som fanns där inryms i det nuvarande spårvägsmuseet, som i alla fall för 10-15 år sedan låg i de gamla spårvägshallarna på Birger Jarsgatan. Tveksamt ifall de finns kvar där nu.

    Men lokalerna i Tbanan finns kvar. De senaste åren har det varit diverse utställningar i en glasmonter på perrongen, men trapporna ner finns kvar har jag för mig.

    Jag har för mig att man bland annat hade en stor modelljärnväg där nere…

  8. 12 januari, 2008 at 17:28

    6 & 7: Det var vandalisering och skit med den där gamla fina spårvagnen som länge stod nere på Odenplans plattform. Nu bör den finnas i Spårvägsmuseet vid Tegelvikssgatan på Söder. Länge sedan jag var där, men de har mycket intressant för den gamle stockholmske SS/SL-resenären (och andra också, för den delen).

  9. Anonym
    12 januari, 2008 at 19:32

    Jinge,

    Mio-min-Mio är en av Astrids bästa böcker och kan gott läsas av barn upp till 100 år gamla :)

  10. blingbling
    13 januari, 2008 at 01:29

    Medryckande, kommer mig att tänka en smula på en låt från Gunder Häggs första platta, Tigerkaka:

    Jag tog bilen in till stan
    och min väg var likadan
    som varje gång
    när jag tänkt tillbaks
    och klivit av vid Odenplan

    Av klirret från en mjölkbutik
    och av röster och av skrik
    sätter jag samman så
    mitt tidiga fyrtiotal
    ur en barndom så minnesrik

    Jag gick vid handen av min mor
    och gatan var så ljus och stor
    och i stillheten
    ekade ljuden av
    en vedsåg och våra skor

    Men korset på min rullgardin
    följde med mig ända in
    i sömnens rum
    där jag var suverän
    och min filt var gredelin

    Vi kasta bollen emot en vägg
    och reta farbröder med skägg
    men ingen i
    hela världen var
    så snabb som Gunder Hägg

    Det satt en fågel på en gren
    och pissa fotogen
    sen flög han till
    en annan gren
    och sket en tegelsten

    En rad av tunnor vid ett plank
    stod med locket på och stank
    och den som lyfte på ett lock
    och vågade titta ner
    han blev rödögd och blindhetskrank

    I en vägkrök stod ett hus
    som badade i ljus
    och trädens skuggor
    rörde sig långsamt runt
    under viskningar och brus

    Till Sverige kom ett magiskt ord
    efter alla krig och mord
    det kom från Amerika
    till varje sandlåda
    nu fanns ”Kallanka” på vår jord.

    Så tar jag mig tillbaka hit
    och parkerar fel med flit
    och min näsa piper
    och knäna blöder
    och huvet är fullt med skit

Comments are closed.