Förra hösten var det under några månader stora rubriker om Occupy Wall Street (OWS)-rörelsen, som inspirerats av demokratirörelsen i Nordafrika. I Sverige var det tämligen tyst om denna rörelse. Olika vänsterbloggare intog olika positioner.Jinge var kritisk till negativ i sin inställning, men gjorde mer än de flesta då han flera gånger besökte OWS i Stockholm.
Jag (då på bloggen http://aromelsjö.se) var mera positiv, och såg det som en demokratisk, antikapitalistisk rörelse som täckte ett vitt spektrum av centrala politiska och mänskliga frågor med verksamhet i stora städer i många länder. 17/8 skrev jag på denna blogg inlägget ”Occupy Wall Street”, som handlade om OWS-rörelsens historia och manifest. Det gjorde mig nyfiken – finns rörelsen kvar?
I detta inlägg återger jag utdrag från OWS-rörelsens hemsida. Där kan man lätt få uppfattningen om en sjudande aktivitet med många inlägg och olika aktiviteter. Det räcker inte för att kunna göra en bedömning av rörelsens omfattning, inflytande och politiska konfiguration. Så mycket är klart att det är en radikal rörelse, och det är känt att unga människor dominerar i rörelsen. Väl medveten om min begränsade kunskap om det aktuella läget finner jag dock på hemsidan intressanta saker att återge för reflexion och möjligen debatt.
Det handlar dels om dess radikala inställning inför presidentvalet och dels om aktiviter inför och på 1 maj.
Enligt hemsidan är ”Occupy Wall Street en motståndsrörelse utan ledare av människor med olika hudfärg, kön och politisk övertygelse. Det enda vi alla har gemensamt är att vi är 99% som inte längre tolerera girigheten och korruptionen hos 1%. Vi använder den revolutionära arabiska vårens taktik för att uppnå våra syften och uppmuntra användningen av ickevåld för att maximera säkerheten för alla deltagare. Den enda lösningen är världsrevolution.”
USA är i behov av förändring, nu mer än någonsin, och den förändringen måste komma från folket. Vi kan inte längre förlita oss på politiker för att rädda oss. Politiker köps och säljs av just de intressen som förstör vårt samhälle och vår president Barack Obama är inte annorlunda. Efter att han kom till makten under paroller som ”hopp och förändring” har vi sett mer av samma politik och åtgärder som förde oss till vår nuvarande bekymmersamma situation. Nu mer än någonsin är det dags för en verklig förändring.
Men i det kommande presidentvalet kommer vi att få se två sidor av samma storföretagens mynt. Utan att fråga förkastar vi idén att Mitt Romney, mannen bakom ”Bain Capital”, kan göra något bra av den offentliga sektorn, och han kan förstöra det som återstår av våra sociala tjänster och låta storföretagen ta över än mer av vårt land.
Barack Obamas agenda är inte särskilt annorlunda än Mitt Romneys. Om Obama väljs kommer vi att fortsätta att se mer av övergrepp på mänskliga rättigheter, mer av eliminerina av våra konstitutionella rättigheter och en fortsättning på den tysta kupp som storföretagens Amerika utför av det som är en skam i vår demokrati.
Med början idag kommer Occupy Chicago att ansluta sig till aktivister i närheten av Chicago och ta ställning. Vi kommer att lyfta fram motsättningarna mellan president Obamas löfte om ”hopp och förändring” och hans faktiska politiska beslut under en fyra dagars ockupation av hans kampanjhögkvarter. Varje dag kommer att innehålla aktiviteter, teach-ins och möjligheter att interagera och få vår rörelse att växa. Följ med oss!
Med bristande kännedom om det aktuella läget kan jag bara göra några allmänna reflexioner:
-Det är mycket bra att rörelsen finns kvar och är aktiv
-OWS har lyckats behålla sin ursprungliga anti-kapitalistiska inriktning
-Vad man menar med ”World Revolution” är oklart
-Jag ser inget tydligt ställningstagande för någon form av ”socialism”
-Finner ingen tydlig idé om hur ett alternativt samhälle ska se ut
(lika litet som bland svenska vänsterorganisationer)
-Finner därmed förstås ingen tydlig beskrivning av hur man ska nå detta samhälle
-Finner inget tydlig ställningstagande till marxismen, den ideologiska riktning som dominerat för vänsterpartier och tidigt för socialdemokratiska partier.
-En förklaring är rimligen att man har olika uppfattningar i dessa frågor.
intressant.se, USA, politik, fattigdom, kapitalism,klasskamp, orättvisor, ekonomi,
New York Wall Street, Occupy Wall Street,demokrati,
DN om OWS SvD om OWS AB om OWS Expressen SvT om OWS DN SvD Aftonbladet Expressen SvT
12 svar till “”Occupy Wall Street ” lever – om presidentvalet!”
Jag har för mig att Jinge berättade att det nästan alltid var tomt vid torget där OWS höll till? Dessutom minns jag att han skrev att han talat med några där och det visade sig att det var folk nerifrån ”plattan” dvs missbrukare som bodde i nåt tält där. Jag minns också att någon från officiellt håll hade börjat tala om Tolkien när han ställde frågor om OWS, men du tycker att det verkar vara en bra grej?
Ja, jag tycker att OWS är en mycket bra grej. Se även mitt tidigare blogginlägg på http://jinge.se.OWS fäster uppmärksamheten på de stora ekonomiska och sociala skillnaderna med det nuvarande ekonomiska systemet.
Det innebär inte att man känner sympati för alla deltagare och deras åsikter. Jag har inget minne av att man påstått att t.ex. Jinge skulle sett missbrukare där, men han var kritisk mot valet av anonyma Brunkebergstorg som plats.
”Jag har inget minne av att man påstått att t.ex. Jinge skulle vara missbrukare där…”
Som jag förstår saken så konstaterar ”AK” att JAG har skrivit att gänget från plattan brukade hållas i ett av tälten på Brunkebergstorg.
AK: ”…han skrev att han talat med några där och det visade sig att det var folk nerifrån ”plattan” dvs missbrukare som bodde i nåt tält där.”
Hur du kan få det till att JAG skulle vara missbrukare där vet jag inte, men galant var det iaf..
F.ö. så var de enda som var på plats på Brunkebergstorg ett par/tre heroinister vid ett par tillfällen jag var där, det vanligaste var att INGEN (0) var på plats..
Bra med den korrekta informationen. Jag snabbkollade dina inlägg men såg inte detta. Det innebär dock att du inte kopplar heroinisterna (hur vet du det?) till OWS. Naturligtvis menar jag inte att du skulle vara missbrukare – förarglig felskrivning, ursäkta. (Du har ju arbetat mycket just för att hjälpa missbrukande ungdomar).
Det var ju mycket bra att du var på Brunkebergs torg. Jag får uppfattningen att OWS var ganska olika på olika ställen, och just Stockholmsgruppen var kanske ingen höjdare. Vad gör de nu?
Vad de gör nu vet jag inte, de flyttade till Rålis, eller om det var Fittja först. Nu har de slutat ockupera..
”Det innebär dock att du inte kopplar heroinisterna (hur vet du det?) till OWS.”
Har man arbetat med heroinister och andra narkotikamissbrukare i ca 26-27 år så behöver man inte fråga. Knappnålsstora pupiller etc… Den ene av dessa herrar tillhör dessutom kategorin ”Rikspundare” (Narkomankändis) Jag träffade honom senast på ett LVM-hem.
Jag bygger mina erfarenheter enbart på Stockholmsgänget, det var de som började tala om ”Gandalf” (?) och andra figurer i Tolkien, jag har nämnt saken här tidigare.
Man skall väl inte tro att ”en storlek passar alla”. Eller en organisationsmodell för den delen heller. OWS-modellen fungerar nog bättre i USA än i Skandinavien exempelvis. Det som verkar hända därborta är att rörelsen går ut mer och mer i konkreta frågor som inte är lika akuta här, som kampen mot vräkningar i kölvattnet på subprime-krisen. Det ligger nog rätt mycket politisk dynamit även i det, eftersom det är bankerna och deras politiska allierade som ligger i skottfältet.
Sedan skulle jag vilja åberopa Marx och hävda att rörelser av OWS-typ växer fram genom ideologisk kamp i samhällets överbyggnad, orsakade av rörelser i den ekonomiska basen, och på sikt kan de bidra till att rådande system skakas om så kraftigt att det faller. Men skall det till en sådan verklig omstörtning krävs nog hårdare organisering än vad OWS för närvarande har.
Håller med. Basen är systemkrisen i kapitalismen, som ej har någon lösning. Det perkar i riktning mot att det är helt nödvändigt med ett annat, socialistiskt, mycker mer demokratiskt ekonomiskt system. Kamp mot kapitalismen – för socialismen. Det känns alltmer angeläget att beskriva hur ett sådant ekonomiskt system kan se ut.
Jag tror att det behövs någon slags bra summering av lärdomarna att bygga socialismen i Sovjerunionen och på andra ställen. Vad var bra, vad var dåligt? Man måste kunna försöka ställa upp en allmänt hållen summering med förslag. Det måste väl ha skett. Å ena sidan tycker jag mig inte ha sett det från partier till vänster om S, och å andra sidan inser man att det är ganska lätt (alltför lätt) att göra en papperskonsumtion på sin kammare. Förstatliga det mesta och se till att alla får arbete. Folkets valda representanter ska kontollera produktionsapparaten och resurserna Kapitalistklassen ska bort – men duktiga entreprenörer etc ska kunna arbeta för det allmänna bästa och uppskattas. Jag har sådant i datorn. Är det bästa att damma av det??
Gör gärna det. Det skulle var jätte intresant att läsa hur en modern socialistisk planenonomi är tänkt att fungera.
Att rörelsen inte har låst sig till någon ideologisk modell är uteslutande ett friskhetstecken. En massa bråk om detta är bara förlamande. Att man har kunnat undgå de ständiga, för utomstående obegripliga bråk som kännetecknade sekterna på 70-talet lovar gott inför framtiden – om inte annat att praktikerna har övertag över teoretikerna. I sig en revolution i vårt akademikerridna samhälle, faktiskt.
Jag tror att det är nödvändigt att ha någon slags ideologi för rörelsen. Det kan vara allmänna paroller, som olika människor kan tolka på olika sätt.
Se Folket i Bild-Kulturfronts 3 paroller: Försvar för yttrande- och trykcfriheten; för en folkets kultur och antiimperialism som hållit i drygt 40 år utan alltför stora strider.
Jag är också med i ”Socialistiska läkare”. Det är också en organisation av enhetsfrontskaraktär utan kända konflikter. Vad jag känner till finns medlemmar som sympatiserar partipolitiskt med S,MP, V och KP samt andra som vill kallas sig for ”socialister” som medlemmar.
De tyngsta formerna av enhetsfronter torde väl vara Fackföreningarna(kan i viss mån vara det ännu). Men det var länge sedan nu. Visst fanns där kamp om det politiska inflytandet, men de fackliga kraven enade de flesta medlemmarna.
Det korporativa anfallet på fackföreningarna gick fullständigt i land i och med Saltsjöbad´s avtalet. Reformismen hade högkonjunktur för några decennier framåt.
Fackföreningarna hamnade i politiken och kollektivanslutning blev resultatet under begreppet ”Arbetarrörelsen”. Det är en sorglig historia som nu utvecklat fackföreningsrörelsen till ett slags försäkringsbolag med ”ansvar” och nu Löfvens ”märke” till kapitalets fromma. ”Märket” visar sig vara det nya Saltsjöbads avtalet. Och det har han lyckats med i enhetsfront med (S) och arbetsköparna.