Denna artikel är skriven av professor James Petras, USA. James Petras är Bartle Professor (Emeritus) i Sociology vid Binghamton University, New York. Petras har skrivit fler än 60 böcker i 29 språk, och fler än 600 artiklar i professionella tidskeifter. Han har varit rådgivare till vänsterorienterade presidenter som Andreas Papandreou (Grekland 1981-84), Salvador Allende (Chile 1970–73) och även Hugo Chávez (Venezuela). Jag tackar varmt för Jan-Erik Gustafssons översättning. Artikeln publicerades 20/10 på Globalresearch. Independence and Self-Determination: Weapons for Empire Building or National Liberation?
(Oberoende och självbestämmande: Vapen för imperiebildning eller nationellt självbestämmande.)

Artikeln.
Sedan andra världskriget har de flesta av världens konflikter handlat om kamper för oberoende från Väst och Japans koloniala/imperialistiska regimer. Som en följd av formellt oberoende har en ny form av imperialistiskt dominans påtvingats – nykoloniala regimer som USA och dess europeiska allierade installerat och som styrs av vasaller som handlar som ställföreträdare för ekonomisk exploatering. Med framväxten av USAs allenarådande globala dominans, som följde på Sovjets upplösning 1990, har väst etablerat hegemoni över de östeuropeiska staterna. Några har varit föremål för splittring och delats upp i nya NATO-dominerade småstater.
Nato
Sökandet efter ett allenarådande imperium har satt i rörelse en serie av krig och etniska konflikter i Mellersta Östern, Östeuropa, Balkan, de Baltiska staterna, Nordafrika, Asien och Västra Europa, vilka har lett till etnisk rensning och en globalt omfattande flyktingkris. Uppsplittringen av nationalstater, spridda över jorden som retorik och politik för ’självbestämmande’, har ersatt klasskampen som flaggskeppet för social rättvisa och politisk frihet.

Många av de främsta drivkrafterna för imperiebyggande har praktiserat taktiken att söndra och härska över sina motståndare. Detta under en liberal förevändning av att gynna ’självbestämmande’, men utan att göra klart vem eller vad detta ’själv’ representerar och vem som verkligen gynnas. Sektoriella, regionala, kulturella och etniska identiteter har polariserat kamperna. I motsats till detta har ’centrala’ regimer kämpat för att bevara ’nationell enhet’ genom att undertrycka regionala revolter.
Syftet med denna artikel är att analysera och diskutera nationella och internationella krafter bakom slogans som ’självbestämmande’, och de vidare internationella och regionala konsekvenserna.

Grundbegrepp: Tvetydigheter och klarlägganden
En av de slående aspekterna av globaliseringsprocessen och nationell utveckling är en ’ojämn och förenad utveckling’ (ICD). Denna tar sig olika former – ojämn utveckling mellan regioner, inom och mellan länder, och vanligtvis bådadera.
Imperialistiska länder koncentrerar industrier, handel och bankväsende medan koloniserade/nykoloniserade länder utrustas med export-länkade resursbaserade enklaver och låglöneberoende sammansättningsfabriker. Vanligen koncentreras och centraliseras den politiska makten, rikedomen, finanser, infrastruktur och transporter till huvudstäderna i de nykoloniserade och avkoloniserade länderna medan provinserna reduceras till att leverera råmaterial och billig arbetskraft av människor som inte har något val. I sällsynta fall koncentreras den politiska makten och administration inklusive polis, militär och skatteuppbörd till större men ekonomiskt improduktiva städer, medan de värdeskapande men politiskt svagare regionerna exploateras ekonomiskt, marginaliseras och utarmas.

Ojämn och förenad utveckling på internationell och nationell nivå har lett till klass-, anti-imperialistiska och regionala kamper. Där den klassbaserade kampen har försvagats tar nationalistiska och etniska ledare och rörelser över det politiska ledarskapet.

Emellertid har ’nationalismen’ två diametralt motsatta sidor: I den ena versionen arbetar västuppbackade regionala rörelser för att undergräva anti-imperialistiska regimer i syftet att underordna hela nationer till diktaten av en imperialistisk makt. I ett annat sammanhang kämpar brett baserade sekulära nationalister för att vinna politiskt oberoende genom att besegra imperialistiska krafter och deras lokala underhuggare, vilka oftast tillhör en landägande etnisk eller religiös minoritet.

Imperialistiska stater har alltid haft en klar förståelse av olika former av ’nationalism’ och vilka som tjänar deras intressen. Imperialistiska stater stöder regionala och /eller nationalistiska regimer och rörelser som kommer att underminera anti-imperialistiska rörelser, regimer och regioner. De opponerar sig alltid mot ’nationalistiska’ rörelser som har ett starkt klassbaserat ledarskap.

Historiska erfarenheter.
Storbritannien, detta imperialistiska förrädiska Albion, slaktade och svälte ihjäl miljontals av människor som motsatte sig dess styre i Asien (Indien, Burma, Malaysia och Kina), Afrika (Sydafrika, Keyna, Nigeria etc.) och Europa (Irland). På samma gång gynnade de brittiska imperialisterna regionala konflikter genom att beväpna muslimer för att slåss mot hinduer, sikher slåss mot muslimer, gurkas undertrycka malayer, och skapa olika krigiska religiösa, etniska och språkliga grupper på den indiska kontinenten, Burma och Malaysia. På samma sätt gynnade Storbritannien konflikter bland religiösa, sekulära nationalister och konservativa grupper i Mellanöstern.
De imperialistiska makterna opererar alltid utifrån strategin att ”söndra och härska’, som att beteckna sina motståndare som ’mindre utvecklade’ och ’auktoritär’ medan de samtidigt prisar sina vasaller som ’frihetskämpar’ vilka de hävdar står ’för övergång till västliga demokratiska värden’.

Emellertid, de strategiska frågorna är hur imperialistiska stater definierar det slag av självbestämmande de vill understödja eller förtrycka, och när de skall byta politik. Idag kan ’allierade’ beskrivas som ’demokrater’ i den västliga pressen, men i morgon kan de få rollen som ’fiender till friheten’ och ’auktoritära’, om de går emot de imperialistiska intressena.

Självbestämmandets två ansikten:
Den större delen av ’vänstern’ stöder motsats till den imperialistiska vanan att byta politik till dominerande regimer och separatiströrelser alla rörelser för självbestämmande och betecknar alla motståndare som ’förtryckare’. Som ett resultat av detta kan vänstern och de imperialistiska regimerna hamna på samma sida i en massiv kampanj för ’regimförändring’.
Den libertianska vänstern döljer sin egen falska ’idealism’ genom att beskriva de imperialistiska makterna som ’hypokriter’ som använder en dubbel standard. Detta är en skrattretande anklagelse, då den ledande principen bakom ett imperialistiskt beslut för att stöda eller förtrycka ’självbestämmande’ baseras på klass och imperialistiska intressen.
Med andra ord när ’självbestämmande gynnar imperiet så får det fullt stöd. Det finns inga abstrakta historiska, moraliska föreskrifter som utesluter en av klass och imperialistiskt innehåll bestämd politik.

Fallstudier: Myten om de ’statslösa kurderna’ och ’ Ukrainas befrielse’
Under 1900-talet har kurdiska medborgare i Irak, Turkiet, Syrien och Iran krävt självbestämmande och kämpat mot etablerade nationalstater i namnet av ’etnisk befrielse’. Men vem definierar det verkliga ’själv’ som skall befrias?
I fallet Irak på 1990-talet var kurderna sponsrade, beväpnade, finansierade och försvarade av USA och Israel för att försvaga och splittra den sekulär-nationalistiska Irakiska republiken. Kurderna har igen med USA-stöd organiserat regional konflikter i Turkiet och nyligen i Syrien för att besegra Bashar Assads oberoende regim. Vänsterinriktade kurder beskriver cyniskt sina imperialistiska allierade inklusive israelerna som ’progressiva natonalister’.
Källa: Kurdistan 24
I korthet har kurderna handlat som ställföreträdare för USA och Israel. De förser med legosoldater, tillgång till militära baser, underrättelse och spionställningar och resurser i deras namn i nyligen ’befriade (och etniskt rensade) länder’ för att understödja USA-imperialismen, som deras ”krigsherreledare’ har valt som dominerande ’partner’.
Är deras kamp för nationell befrielse eller som legosoldatsförsörjare i tjänst för imperiet mot suveräna nationer som motsätter sig imperialistisk och Sionistisk kontroll?

I Ukraina hyllade USA rätten till självbestämmande, när det organiserade en våldsam kupp för att fälla en vald regim, vars brott var dess förbindelse till oberoende från NATO. Kuppen finansierades öppet av USA, som betalade och tränade fascistiska banditer som verkade för utdrivande eller förtryck av etniska ryssar, särskilt i Donbass regionen och på Krim i syftet att placera ut NATO-baser längs Rysslands gränser. Den överväldigande rysktalande befolkningen på Krim motsatte sig kuppen och utövade sin rätt till självbestämmande genom att rösta för att gå samman med Ryssland. På samma sätt förklarade den industrialiserade Donbass regionen i östra Ukraina sin autonomi, och motsatte sig den förtryckande och starkt korrupta regimen i Kiev.

Den våldsamma USA-EU sponsrade kuppen i Kiev var en påträngande form av imperialistisk annektering medan den fredliga röstningen på Krim och det militanta östra Ukrainas (Donbass) utövande av självbestämmande representerar ett progressivt svar från anti-imperialistiska krafter. Gäckade av sitt projekt att förvandla östra Ukraina och Krim till NATO-lanserade områden för aggression mot Ryssland har USA-EU fördömt motståndet som ”rysk kolonialisering’.

Tibet och uighurerna i Kinas Xinjiang provins
Separatistiska grupper har under decennier aktivt engagerat sig i väpnade upprop i Tibet i och Xinjiang i västra Kina. Medan de hävdar att de är ’oberoende’ har deras feodala ledare sedan länge varit fientliga till de positiva framstegen i Kinas revolution (inklusive upphävandet av slaveriet i Tibet, liksom opiumhandeln och brudpriser och utökandet av allmän utbildning i feodala muslimska regioner). De samarbetade med USA och ett expansionistskt Indien (där Dalai Lama etablerat sitt palats och läger av beväpnade supportrar, tränade och beväpnade av västliga agenter).
Medan Väst framhäver Dalai Lama som en fredsälskande helig man som ger intetsägande tal till beundrande massor så har detta helgon aldrig fördömt USAs genocida krig mot buddhistiska bröder i Vietnam, Korea eller på andra ställen. De välfinansierade västliga pro-Tibet och pro-Uihgur celebra kretsen har ignorerat länken mellan Dalai Lama och hans imperialistiska patroner, vilket slutligt definierar den operationella betydelsen av ’självbestämmande’.

Kosovo: Självbestämmande med terroristiska vita slavherrar.
Efter att Jugoslavien efter andra världskriget befriades från ondskefulla nazistiska kollaboratörer av kommunistiska partisaner inledde landet vägen mot att bli en fredlig självförvaltande multietnisk socialistisk stat. Men under 1990-talet ledde öppna och avsiktliga militära ingripanden av NATO-trupper till en våldsam splittring av Jugoslavien och uppkomsten av ’oberoende’ småstater. Experimentet med en multietnisk socialistisk stat i Europa utraderades. Efter en massiv etnisk rensning av dess icke-albanska befolkning kom en ny NATO-lydande stat, Kosovo, under kontroll av en internationellt erkänd terrorist, vit slavhandlare och narkotika USA-vassallen Hashim Thaci och hans beväpnade Kosova befrielsefronts banditer.
Camp Bondsteel
Efter en massiv bombkampanj av USA mot Belgrad och andra jugoslaviska städer och med NATOs militära understöd erhöll Kosovo ’självbestämmande’ som ett gigantiskt landbaserad amerikanskt flygbas (Camp Bondsteel) och med rabatt till Kosovo Liberation Armys bordeller. Därför att Kosovo fungerar som en utpost för legosoldater som drivs av politiska banditer bekräftade Washington och Bryssel dess krav på en ’befriad oberoende stat’. Det tjänar också som en internationell rabatterad uppsamlingsplats för den hemska handeln med transplanterade organ.

NATO-befälhavaren kanadensaren och generalen Lewis MacKenzie erkände i efterhand den etniskt rensade maffiastaten Kosovo som: ”Vi bombade fel sida”.
Splittringen av Jugoslavien till multipla separatistiska mini-stater, som var och en inordnades under EUs ekonomiska dominans och USAs militära kontroll. I västlig jargong dubbades detta som ’demokratiskt självbestämmande’ – den otäcka verkligheten är istället ett läge av massiv etnisk rensning, utarmning och kriminalitet.

Kataloniens oberoende och nyfrancistiska Spanien.
Spanien styrs av en regim som härstammar från den fascistiske diktatorn Francisco Franco. President Marino Rajoy och hans felaktigt benämnda ’Popular Party’ (PP) och hans kungliga assistent, Kung Felipe VI, har ertappats i massiva korruptionsskandaler, vittvätt av pengar och bedrägliga euro flermiljons offentligt-privata byggkontrakt. Rajoys nyliberala politik var av stor vikt för finanskraschen som resulterade i en 30-procentig arbetslöshet och en åtstramningspolitik som har skall av spanska arbetare den kollektiva förhandlingsmakten.
Efter att Katalonien i strävan efter självbestämmande genomfört via fria och demokratiska val (folkomröstning) befallde Rajoy invasion av polis och militär, konfiskerade valurnor, slå ut ledare och hävda total kontroll. Katalanernas fria övning i självbestämmande via fria val, oberoende av imperialistisk manipulation, avvisades både av EU och Washington som ’mot lagen’ – för olydnad mot Rajoy och hans nyfrancistiska legioner.

Självbestämmande för Palestina och USA-uppbackad Israelisk kolonisering och underkastelse
Under mer än ett halvt århundrade har USA brutalt stött Israels ockupation och kolonisering av den Palestinska Västbanken. USA förnekar ständigt självbestämmande för det palestinska folket och de miljoner flyktingarna. Washington beväpnar och finansierar Israels expansion genom våldsamt tillägnande av palestinska territorier och resurser så väl som utsvältning, fängslande, tortyr och avrättning av palestinier för brottet att försäkra sig om sina rättigheter till självbestämmande.
Den överväldigande majoriteten av USAs kongresser och presidenter, tidigare och nuvarande, tar slaviskt sina åsikter från de 52 större judiska (Israeliska) organisationerna som tillför miljarder till kassakistorna i Tel Aviv. Israel och dess sionistiska ställföreträdare inuti USAs regering manipulerar USA in i ett förödande krig i Mellersta Östern mot självbestämmande för oberoende Arabiska och Muslimska nationer.

Saudiarabien: Fiende till Jemens självbestämmande
Saudiarabiens despotiska regim har kämpat mot självbestämmande i Gulfstaterna och Jemen. Saudierna, uppbackade av USAs vapen och rådgivare, har gjort miljoner jemeniter hemlösa och dödat tusentals i en hänsynslös bombkampanj. Under de senaste tio åren har Saudiarabien bombar och blockerat Jemen, förstört dess infrastruktur, orsakat en massiv koleraepidemi, och hotat miljoner av barn till svält i försöken att besegra den Houthi-ledda jemenitiska befrielserörelsen.
USA och Storbritannien har tillfört över hundra miljarder dollar i vapenförsäljning och logistiskt understöd, inklusive uppgifter om koordinater till de saudiska tyrannerna och samtidigt blockera varje FN-lett diplomatiskt försök till handling för att undsätta det ofantliga lidandet. I detta groteska krigsbrott är Washington och Israel den saudiska monarkins närmaste bundsförvant att förneka självbestämmande för det förtryckta folket i Jemen, som sedan länge har motsatt sig saudisk kontroll.

Slutsatser
Den imperialistiska USA-staten, liksom alla aspirerande imperiebyggare, undertrycker eller stöder rörelser för självbestämmande i enlighet med sina klass- och imperieintressen. I klartext: Självbestämmande är en klassdefinierad fråga; det är inte en allmän moral-legalistisk princip.
Imperialismens valda eller missbrukade användning av självbestämmande är inte en fråga om ’hyckleri’ eller ’dubbel standard’, som vänster-liberaler beklagar sig över. Washington tillämpar en enda standard. Flyttar denna regim fram Imperiet genom att försäkra och knyta upp vassallregimer och deras understödjare? Språkbruket av ’befrielse’ är endast en glosa för att försäkra sig om vasaller som motsätter sig oberoende stater.
Under årtionden uppmuntrades Östeuropa, Balkan och de Baltiska staterna att engagera sig i kampen för ’självbestämmande’ mot den Sovjetledda Warshawapakten, bara för att senare omfamnas av underdånighet till NATOs, EUs och Washingtons befäl. I flera fall har deras suveränitet och levnadsstandard kollapsat, som följd av etnisk rensning, inklusive massiv utdrivande av serber från Kroatien och Kosovo och kulturellt-språkligt förtryck av etniska ryssar i Lettland och Ukraina.

De ’Kurdiska frihetskämparna’ har följt etniska krigsherrar, som betalats av USA och Israel, som tagit över byar, städer, oljeresurser och landområden för att tjäna som militära imperialistiska baser mot suveräna regeringar i Irak, Iran och Syrien. Kurdiska krigsherrar och oligarker är i detta sammanhang lojala vasaller och en integrerad del av USA-Israels långvariga politik som går ut på splittring och försvagning av oberoende allierade till Palestina, Jemen och genuina frihetsröresler.
Det är helt klart att kriterier för att besluta vilka krav för självbestämmande som är rättmätiga kräver en identifiering om klass- och anti-imperialistiska intressen tillgodoses.

Bakom de omedelbara konflikterna blir många oberoende regimer i sin tur förtryckande härskare över sina egna minoriteter och infödda kritiker. Självbestämmande ad infinitum kan slutligen leda till schizoida individer, som lovprisar sitt mytiska folk samtidigt som de förtrycker andra. Sionismen är idag den yttersta parodin på ’självbestämmande’.
Nya oberoende länder och ledare förnekar ofta minoriteter deras egen rätt till självbestämmande, särskilt de som tidigare har anpassat till den föregående makten.
I den utsträckning den ’nationella’ kampen begränsas till politiskt oberoende kan den leda till ett enkelt ’byte av vakt’, som upprätthåller förtryckande exploatering av klass och introducerar nya former av kulturellt-etniskt och gender förtryck. I några fall kan nya former av klassförtryck till och med överträffa tidigare villkor under imperialistiskt underkastelse.
Kurder, tibetaner, fascistiska ukrainska nationalister, uighurer och andra så kallade frihetskämpar visar sig vara militära sepoyer för USAs aggressiva inblandning gentemot oberoende Kina, Iran och Ryssland.
Vänstermänniskor som backar upp dessa tvivelaktiga ’befrielserörelser’ följer i hälarna på imperiet.
Den ’kapitalistiska’ globaliseringen är idag den största fienden för autentiskt självbestämmande. Imperieglobalisering understödjer uppsplittrade småstater. Så bra att kunna förvandla dem till en ny vassal med egen flagga och nationalsång.

i Andra om: kurder, Iran, Turkiet,Irak, imperialism, Syrien, USA, politik, Kurdistan, olja, ekonomi, demokrati, Katalonien, Krim, Palestina,Spanien, Kosovo, ekonomi