Anders Romelsjö på jinge.se

Nu ska (s) steka valfläsk med rovdjurspolitik

Att det nu blivit valår undgår väl knappast någon oavsett om man är politiskt intresserad eller ej.

Jordbruksministern, Ann-Christin Nykvist, det är hon som hemligstämplade utredningen som visade att den genmodifierade majsen är farlig, har nu kastat sig över frågan om rovdjurspolitiken. I en debattartikel i DN skriver hon tillsammans med Marita Ulvskog:

Svensk rovdjurspolitik får aldrig handla om att människors trygghet sätts på spel. Alla måste vi känna oss trygga där vi bor men också när vi rör oss i skog och mark.

Att vargbeståndet i landet var hundrafalt, ja kanske tusenfalt på 1800-talet utan att vargen gav sig på människor verkar dessa damer fullständigt omedvetna om. I stället har vi skattebetalare fått bistå jägarnas organisationer med mängder av skattepengar som de sedan använt för att transportera släkt och vänner till Dalarna där de hållit en ”demonstration”.

I själva verket var det en skattefinansierad lobbyverksamhet som kritiserades hårt även inom jaktkretsar. Men socialdemokratins djupare målsättning visas i följande citat:

En annan avgörande utgångspunkt är att rovdjursfrågorna måste ha en bred folklig förankring – också i de delar av landet där flertalet rovdjur faktiskt lever och förflyttar sig. Vi vågar dock påstå att så inte är fallet i dag.

Jag vågar påstå att de inte alls VET vad folk i allmänhet anser i frågan. Det enda de har kunskap om är vad lobbyorganisa-tionerna tycker att regeringen ska TRO.

Man tillsätter då en ”utredning” vilket i sig är bra. Utredare blev gamle LRF-ordföranden, Hans Jonsson. Jägarförbundet jublade. Men varför man jublade tycks inte regeringens representanter förstå, eller så vill de inte förstå.

I stället tycks antalet vargar plötsligen ha blivit ett stort samhällsproblem, de liksom både björnar och lodjur. Man skriver angående den marginellt ökande rovdjursförekomsten:

Det kan innebära problem för rovdjuren att hitta föda men framför allt innebär det att människor som bor i dessa områden känner oro och rädsla samtidigt som det inkräktar på deras rörelsefrihet. Det tar vi på största allvar. Detta kräver förändringar.

Det inkräktar inte på folks rörlighet i skog och mark. Vargar ger sig under inga omständigheter på människor, de flyr direkt då de känner lukten. Möjligen äter de upp en och annan lösspringande jakthund, men trafiken dödar varje år mångfalt fler jyckar. Vad ska regeringen göra åt det? Kräva att folk ska hålla sina hundar i koppel som det stadgas i lagar och förordningar?

Nej det är alldeles tydligt att det nu är valår och nu ska gruppen skjutglada svenskar blidkas och förmås rösta på (s). Att rovdjursstammen ska hållas under kontroll är det knappast någon som protesterar mot. Men att det nu ska slaktas vilda djur för att (s) ska få behålla regeringsmakten är tyvärr alltför typiskt.

Jinge

10 svar till “Nu ska (s) steka valfläsk med rovdjurspolitik”

  1. ”Ann-Christin Nykvist, det är hon som hemligstämplade utredningen som visade att den genmodifierade majsen är farlig”

    Va detta visste jag inte. Varför har ramaskriet uteblivit? Vad säger miljöpartiet om detta? Ska inte vi konsumenter får välja vad vi köper eller inte?

  2. Så nu har jag skrivit till Ann-Christin Nykvist och frågat om hon hämligstämplat rapporten om att den genmodifierade majsen skulle vara farlig! Om det är sant så borde hon skämas!

  3. Det hade varit lättare för dig att söka på ”genmajs” eller ”Nykvist” här så hade du hittat mer information. Undrar om inte det tom finns ett svar på ett sådant brev här.. :-)

    http://www.jinge.se/?s=nykvist&x=26&y=9

    http://www.jinge.se/?p=1064

    http://www.jinge.se/index.php/allmnt/svar-fran-jordbruksministern-om-genmajs.htm

    Sista länken innehåller ett svar på frågan.. Om du inte orkar klicka på den så kommer en kopia här:

    Svaret från ministern kom idag:

    Jan-Inge!

    Tack för ditt e-brev angående den genmodifierade majsen MON 863.

    I mitt arbete som jordbruksminister sätter jag givetvis människors hälsa i första rummet. Många svenska konsumenter känner i dag en osäkerhet gällande genmodifierade livsmedel, vilket jag har full förståelse för.

    Som du säkert redan känner till blev omröstningen om MON 863 framflyttad. Detta var något som vi från svensk sida argumenterade för eftersom ny information i ärendet tillkommit i ett mycket sent skede, information som Jordbruksverket måste hantera på sedvanligt vis. Den nya informationen ska analyseras och har remitterats enligt de rutiner som finns. Detta gör att ställningstagandet skjutits upp.

    Den moderna biotekniken har möjligheter som ska tas tillvara samtidigt som riskerna måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Regeringen arbetar utifrån försiktighetsprincipen. Alla biotekniska produkter såsom grödor ska vara säkra från hälso- och miljösynpunkt. Informationen om tekniken och dess konsekvenser ska vara saklig och korrekt. Öppenheten och tillgängligheten till information är grundläggande.

    Det omfattande regelverk för GMO som nu gäller inom EU har Sverige aktivt varit med och arbetat fram. I EU-direktivet regleras bland annat tillsynsmyndighetens skyldighet att se till att allmänheten får viss information samt allmänhetens rätt att yttra sig i tillståndsfrågan. I det aktuella fallet publicerades den tyska myndighetens bedömningsrapport på Internet i mars 2003. Jordbruksverket publicerade sitt yttrande på sin webbplats i juni 2003.

    I direktivet regleras vidare vilken information i en tillståndsansökan som måste vara offentlig och vilket utrymme det finns att sekretessbelägga uppgifter i en sådan ansökan av hänsyn till sökandens konkurrenskraft. Om Jordbruksverket avslår en begäran om att få ut en sådan ansökan kan avslagsbeslutet överklagas till kammarrätten.

    EU:s regelverk gällande GMO ger således uttryck för en nödvändig avvägning mellan allmänhetens krav på insyn och skyddet av företagens intressen. Det åligger sedan ansvariga myndigheter och domstolar att i de enskilda ärendena avgöra vilka uppgifter som kan göras offentliga.

    Med vänlig hälsning

    Ann-Christin Nykvist
    Jordbruksminister

    – –

    Så ser svaret från ministern ut.

    Jag är nöjd med att ha fått svar, men jag är givetvis inte nöjd med departementets hemligstämpel, lika lite som med förklaringen till den. Politikernas och EU:s främsta mål ska vara att tillvarata medborgarnas intressen framför t.ex. företagens. Att offentliggöra 40 sidor och hemligstämpla 1000 är inte analogt med: “I mitt arbete som jordbruksminister sätter jag givetvis människors hälsa i första rummet.” som hon skriver i svaret.

    -Men, vad ska hon annars svara? Är det nödvändigt att skydda så mycket information så förefaller det ännu mer angeläget att skydda oss konsumenter.

    Min egen uppfattning är att vi konsumenter bör ha järnkoll på frågor som denna! Jag har svårt att tro att företagets intresse verkligen kräver att man hemligstämplar så mycket. I mitt svar till ministern ska jag begära att få ta del av de 1000 hemligstämplade sidorna..

  4. Tack för att du gjorde dig omaket att från dina gömmor rota fram detta ärende, men nu vill jag svara på din första fråga; det är inte av nyfikenhet jag vill ha svar av regeringen, som är orsaken till att jag frågar. Jag vill ha en ”nygammal” debatt – om samma svar. Ju mer saken debatteras ju mer urgröper vi regeringens omoraliska plattform som deras skamfyllda agerande jämte oss konsumenter vilar på _ det handlar om förtroende! Naturligtvis så vet vi alla att kapitalet som plöjts ner i forskningen och de investeringar som gjort av diverse företag väger mer än folkhälsan – det handlar o makt och pengar och i det avseende så väger ”vi” medborgare mycket lätt.

  5. Mina gömmor är här i bloggen.. Du borde leta här eftersom jag skrivit spaltmeter om saken.. :-)

    F.ö. kommer en mer privat kommentar i mail till dig strax..

  6. Tack för ett bra inlägg! Jag håller helt med dig, i moderaternas och sossarnas tävlan om att få röster offras vargarna alltför lätt . Enligt Rovdjur.se finns det 130-150 vargar i Skandinavien. 130-150 stycken! Det är väldigt lite varg i väldigt mycket skog.

  8. Bara för att vara lite motvals, så kastar jag in en brandfackla här i 08 diskutionen.

    Jag tror inte ”jägare” har så stora problem med rovdjuren egentligen, om de bara var jägare. De som inom vissa områden har problem är samer och bönder med boskap, framförallt samerna kan ha riktigt stora problem med varg, järv och lo men även de stora fåglarna som gillar kalv. Dessutom inte bara av att de käkar upp renar, de sprider hjordarna också, vilket innebär ett fruktansvärt merarbete för renskötare. Renens beteende är också lite ”opassande” till det moderna samhället för att uttrycka det plumpt. Den ”vet” att den är det snabbaste djuret på längre distans och vid fara tar den till flykten dit där det är lättast att springa -> på vägen, på järnvägen om sådan finns i närheten. På våren har även vajorna ”egenheten” att ”kasta kalvar” som skyddåtgärd – mums med alldelens ”nyckläckta” renkalvar kastade i flykten tycker predatorn. Inte så kul för renägarn som får en stor del av hjordens tillväxt kastad i ett blodbad..

    Många av dessa samer och bönder är dock också jägare, kanske de flesta av dem tom.. Så givetvis vill de hålla rovdjurstammen på en rimlig nivå, vad rimligt är varierar förstås. Många jägare är också viltvårdare, jakt är en del av viltvården, precis som att fiske också ingår i fiskevård.

    Jag tror att en del i att jaktdebatter ofta spårar ur beror på storstadsfolk som helt tappat begreppet om att vara människa. Vi är inga UFOn, vi är precis lika naturliga som naturen, vi är en predator precis som alla andra rovdjur, dock så oerhört mycket effektivare, men samtidigt utrustade med en intelligens att inte såga av grenen vi sitter på – när förnuftet segrar vill säga. Jag äter mycket hellre köttet från ett djur som levt i full frihet än det från nån sorts fabriksuppfödd broiler. Kunde djuret välja sitt sätt at dö, så tror jag också det hade valt jägarens kula istället för att få buken uppriven av något rovdjur och i panik springa med tarmarna hängande utanför. Dö av ålderdom gör sällan vilda icke-rovdjur i områden där det finns rovdjur.

    Näe, jag tycker inte heller att 150 vargar är för mycket, bara de inte samlas för många i ett litet område, då håller jag med ägarna av boskap. Vad gäller faran för människor så har man i regel en betydligt större anledning att vara rädd för stora hundar. Björn har det dock blivit mycke av i östra norrbotten och tornedalen, där har det också tyvärr skjutits av minde än kvoten på sina ställen. Där har man fått börja se björn i trädgårdar, rotandes i soptunnor, på soptippar, strykandes kring stall osv. Uppenbarligen allt mer orädda för människor, då har det gått för långt. Orädda björnar är rejält farliga. I dessa områden är det en realitet med folk som är lite smårädd i bärskogen och ser till att hela tiden hålla de mindre barnen i närheten.

  9. Steelneck skriver:
    ”Orädda björnar är rejält farliga. I dessa områden är det en realitet med folk som är lite smårädd i bärskogen och ser till att hela tiden hålla de mindre barnen i närheten.”

    Tror dig, men snart har vi rävbandmasken i landet och då kommer ingen att vilja vara i bärskogen, i synnerhet inte tillsammans med svå barn!!

  10. Kerstin, helt rätt dvärgbandmasken är ett problem som borde talas mer om. Ruggig liten parasit. Med dagens öppna gränser och varmare klimat tar det väl inte lång tid innan den kommer hit. Smuggling av djur till landet kan ställa till med en helt oerhörd skada som smugglarna antingen inte bryr sig om eller inte känner till.