Ikväll får vi höra resultatet av den franska EU-omröstningen. Det kan innebära ett startskott till ett förändrat EU.

Inom Europa har vi fått ett elitprojekt som drivits fram i första hand av politiker och ekonomiska makthavare. Det har betytt att en hel del folkligt tvivel har uppstått om EU egentligen är något att ha för en vanlig medel-Europé.

När östutvidgningen trummades igenom var det många som uttryckte skepsis. Man talade om social turism, social dumpning etc. Själv har jag skrivit en del om att ekonomierna skulle komma att fungera som kommunicerande kärl.

Jag har givetvis rätt i det, och det är väl helt ok att det blir så. Min invändning har primärt varit att den ekonomiska förändring som kommer av detta måste styras hårt av de stater som deltar för att vi inte ska få en mängd av negativa konsekvenser över en natt.

Nu fick vi det och då sattes motsätt-ningarna på sin spets genom att facken blockerade ett Lettiskt byggföretag. En effekt av en dåligt genomtänkt politik.

Att folk i allmänhet är EU-skeptiker beror i första hand på avståndet till de som fattar de egentliga besluten. Det finns knappast något reellt motstånd mot ett utvidgat samarbete mellan länder i Europa. Ett sådant samarbete är bra på en massa olika sätt.

Men jag tror att vi i Sverige som är nettobetalare av format, och som nu kommer att få många fler miljarder i EU-avgift, reagerar starkt på att vi ska försörja de franska bönderna.

De har betydligt bättre förhållanden när det gäller att driva jordbruk än vad våra egna bönder har.

Fransoserna är rädda för turkarna, det är vad det handlar om.

När nu fransmännen säger nej så kommer Nederländerna att följa dem redan efter en vecka. Att det kommande ordförandelandet England i ett sådant läge kommer att inställa sin omröstning är mer än troligt.

Tony Blair vill inte avsluta sin karriär med att gå på pumpen så monumentalt som en sådan folkomröstning skulle resultera i.

Det betyder att vi nu är i färd med att bevittna hur Europeiska Unionen kommer att förändras från grunden. Den politiker som inte stannar upp nu och funderar på hur man ska reda ut dessa problem är knappast politiker efter nästa val.

En annan sak vi lärt oss är att EU inte bara ska vila på beslut av ”axelmakterna” Tyskland och Frankrike. Det är dags att ändra riktning på denna skuta nu. Eller sänka den på djupt vatten..

För i praktiken har EU blivit en socialbyrå för stater.

Och var det målsättningen med unionen så borde innevånarna upplysts om detta.