Som film betraktat var Juno en behaglig variation på Hollywoods produktion som sett över tid måste betraktas som både fantasilös och enahanda.

Filmens berättelse är så långt ifrån standard man rimligen kan komma utan att bli kallad underground eller något annat begrepp för att såga eller höja en film över skyarna. Första gången jag såg Ellen Page var när hon besökte Letterman, och nu när jag sett henne i Juno förstår jag en hel del av den hype som uppkommit kring henne. För dels är hon duktig som få, och man kan inte direkt påstå att hon har utseendet emot sig.

Även om somliga av bloggens kvinnliga besökare morrar om sexism, eller varför inte gubbsjuka, så kan jag inte komma ifrån att det inte direkt gör ont i ögonen när man tittar på henne. Hon är med andra ord en riktig sötnos, dessutom är hon en mycket bra skådespelerska, och det är som sådan hon får mig att hurra. Och som någon skrev i en tidning jag läste, hon är – vanlig. Det känns befriande att se en ung kvinnlig skådespelerska som inte satsat en förmögenhet på bröstinplantat och plastikoperationer.

Juno är annars en ren ungdomsfilm, men jag tror att alla har stor behållning av att se denna film som dessutom är rolig som få… DN SvD AB

[tags]Juno, Ellen Page, Hollywood, Film, Skådespelerska, Kvinnorollen, USA, Humor[/tags]

Ellen Page, 20-årig kanadensisk skådespelerska