Igår hade Svenska Dagbladet en artikel om ett problem som knappt omnämns i vanliga fall, ett problem som kommer att växa framöver. SvD: ”En svensk krigsveteran kan idag vara en 21-årig tjej med oläkta psykiska ärr efter hemska upplevelser på fredsuppdrag utomlands. Med fler soldater på allt farligare uppdrag kommer krav på att de måste tas om hand bättre och få kvalificerad vård. ”– Jag var med i första bataljonen i Bosnien 1993-94. Det var det värsta jag varit med om, men också det bästa. Men många av mina kamrater mår väldigt dåligt”, berättar Peter Larsson – en av de 100 000 svenskar som deltagit i fredsoperationer utomlands.” Av någon anledning så ska vi tillhandahålla svenska ungdomar till de olika krishärdar som finns runt jorden. Att vi ska ha fredsbevarande styrkor är väl en självklarhet, men när militärmyndigheterna understryker under att det kan bli frågan om verkliga strider så finns det all anledning att ta sig både en och två funderare på vad som händer. Vi har redan förlorat två soldater i Afghanistan och vår nya ”Battle Group” kommer givetvis att leda till att vi kommer att skicka ut ytterligare människor för att dö. Att man sänder soldater till konflikter där man redan initialt vet att det kommer att bli strider rimmar väldigt illa med min uppfattning om vad vi ska ha soldater till. Det kan knappast kallas ”försvar” i alla fall. En fredsbevarande styrka som av en part upplevs som direkt inblandad i konflikten, som t.ex. den i Afghanistan kan givetvis ifrågasättas. I Sverige ses de grupper som slåss i Afghanistan som varande ”Talibaner” och därmed något som utan vidare kan bekrigas. Jag är inte så säker på att de människor som vi definierar så betraktar sig själva som vi tror. Om de uppfattar sig som ockuperade av USA och väst, är det då inte rimligt att de tar till de medel mot ockupationsmakten som står till buds? Och i förlängningen, har vi råd att försätta ett antal överlevande soldater från en ”Battle Group” i ett tillstånd där de för resten av livet kommer att bära på krigsminnen och vara i |
behov av vård? Frågorna är definitivt komplicerade, och även om det finns en koncensus kring att skicka ut något tusental soldater, borde vi inte först se till att tillskapa resurser så att vi kan ta hand om dem efteråt? Eller ska svenska myndigheter fortsätta att låtsas som att krig är något man kan ägna sig åt i något år utan att skadas, deformeras och få både själsliga och fysiska handikapp? Andra bloggar om: Soldater, Psykologi, Krig, Nordic Battle Group, Krigsinvalider, Veteraner, Försvar, Politik [tags]Soldater, Psykologi, Krig, Nordic Battle Group, Krigsinvalider, Veteraner, Försvar, Politik[/tags] |
10 svar till “Nordic Battle Group en fälla”
Nordic Battle Group är ju främst ett sätt att utöka det svenska försvaret, det finns många lobbygrupper som vill expandera det svenska försvaret. Om man dessutom kan göra det utan att skjuta till mera pengar till försvaret, så blir det ju ändå mera intresant, DN tycker ju t ex att försvaret är en del av biståndet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=606656
OK jinge förklara för mig varför ett svenskt liv är så mycket mer värt än ett somaliskt liv.
för det är det du säger här.
/C
Caridon! Nu har du glömt din medicin igen! Det är inte bra…
Jag tycker att det är bra att de skickar svenskar ut i battle grop.
Då kanske det kommer några svenska ungdomar att stryka med,
och då får vi inte bara in storkovan på alla
vapenaffärer utan även smaken utav sträv död.
Äta kakan och ha den kvar, det går ju inte.
Eller?
Finns både för o nackdelar med detta. Men Odenberg har gång på gång sagt att detta kan vara farligt och att alla måste inse det. Man kan ju bara hoppas att denna nya grupp blir lika proffsig som de andra grupperna vi sänt ut i olika konflikter.
Det är farligt, frågan är dock om alla som söker är medvetna om det.
Det är trots allt frivillgt.
Och med över 30 000 ansökningar, kommer det inte bli problem att fylla upp platserna.
Som tur har mycket hänt på hemmaplan sedan Ba01
Okunnigt och orealistiskt Jinge. Nordic Battle Group är en del i moderniseringen av försvaret och anpassningen till den aktuella hotbilden. När det blir allt ovanligare att länder krigar och framförallt hotet mot västvärlden kommer från organisationer som verkar över nationsgränserna är det här helt naturligt.
Här med inte sagt att jag är någon krigshetsare eller så. Folk borde lämna varandra i fred. Däremot så är det aldrig fel att sätta stopp för extremistgrupper och då är det denna typ av försvar vi behöver.
Som Rouge säger är detta helt frivilligt och de som söker och åker är väl medvetna om riskerna och det har hänt mycket sedan de första missionerna i Bosnien och Libanon, de som kommer hem får den psykologhjälp de behöver men man kan aldrig tvinga någon att söka hjälp. Sverige har alltid varit berett att ställa upp med trupp i ett fredsframtvingande scenario så det är knappast något nytt. Dessutom har Sverige väldigt länge åkt till riktiga oroshärdar och det hara bara tur att inte fler har fått sätta livet till för freden på jorden. Det var inte länge sedan svenska soldater var inblandade i skottväxling i Kongo.
Varför är det så svårt att släppa iväg oss unga som vill hjäpla till för freden i vilken del av världen det än må vara. Vi som inte vill sitta hemma i soffan och oja över alla krig och hemskheter för att sedan köra ner handen i chipspåsen och slå på kvällen våldsfilm som underhållning.
Jag tycker inte om den dubbelmoralen som många i detta land har; visst ska vi hjälpa andra i världen, visa solidaritet men när det väl kommer till kritan och behövs som mest så vågar vi inte.
Omar till Khattab:
-Varför har de så svårt att släppa iväg oss unga som vill hjälpa våra trosfränder i nöd i vilken del av världen det än må vara. Vi som inte vill sitta hemma i mosken och nöta ut de redan slitna sidorna i koranen, för att där efter proppa i oss siskh kebab och kolla på våldsfilmer.
Ekvationen är enkel.
Vad får ni 30 000 sökningar ifrån? På S1 har de de senaste veckorna rekryterat i det närmaste panikartat för att fylla upp platserna. Klart, 29 900 av alla sökande söker ju skyttesoldat, så de platserna fylls nog upp ganska fort.
Sen kan jag tycka att man ofta överdriver hotet mot NBG. Man måste komma ihåg att NBG-styrkan aldrig skulle hamna i en situation liknande den i Afghanistan eller Irak, ellersom styrkan på mindre än 3000 man inte är stor nog för några riktiga ”krig”. Att förhindra att en större konflikt blossar ut däremot – är en NGB-uppgift.
Jag har sökt NBG. Rent krasst tycker jag att känslan är god. Politiskt vet jag inte vart jag står. Beror på vart man (! eventuellt !) åker.