|
Jag har stor förståelse för de som skriver om sina sambos, oavsett hur många ben de har, om de har svans, eller om de nu råkar gilla varelser av samma kön, eller har annan hudfärg eller religion. Min lilla Felin genomgick en fullständigt ofrivillig sterilisering i fredags. Hon valde inte. Jag gjorde det åt henne. Ett beslut som visserligen var lätt att ta, men som trots allt känns orättvist. Igår, söndag kväll, hade hon så ont att hon var tvungen att klättra upp i soffan för att kunna parkera i husses knä. Den kissen “studsar” normalt flera meter när hon är på det humöret. Hon hade ont, dj%¤”gt ont helt enkelt… Idag fick jag tag på veterinären. “- Det är rätt vanligt att katter får ont, har hon lika ont i morgon förmiddag så ring. Om hon gömmer sig någonstans så kom in med henne direkt…” |
Det dåliga samvetet slår till som en stångjärnshammare. Varför gick jag inte ut och skaffade henne en stilig kattherre när hon började löpa..? Är man 58 år som husse kan man väl få ägna sig åt kattkoppleri någon gång..? Ptja, nu är det för sent i alla fall. Att hon fortfarande vill ligga i mitt knä är en ynnest som jag långt ifrån gjort mig förtjänt av.. |
8 svar till “Jag talar inte föraktfullt om “kattbloggar”!”
Skönt att också du ägnar dig åt kattbloggeri emellanåt:)
Min blogg är kattblogg hela veckan, med hjälp av veckans bild. Katten på min blogg är vår yngsta: nu är hon sju år. Både hon och hennes mamma har genomgått en sådan där sterilisering. Det känns konstigt att bestämma sådant åt dem, men de har inte roligt när de löper varannan månad och bara skriker och skriker.
Min är oxo kattblogg hela veckan. Just nu sitter sötnosen och tvättar sig ovanpå bildskärmen. Varmt och gosigt där
-plus- att man kan hålla koll på husse.. :-) Nä, Felin höll på att göra mig vansinnig. Men visst hade det varit käckt om jag kunnat fixa en stilig kattherre åt henne?
Det är hemskt att kastrera katterna…men min Mystra brukade markera på dataskärmen bland annat…så det var ohållbart…
Hon är en hittekatt. Hon var ca 2 år när jag tog hand om henne…
De blir lugnare efter kastration…Det går nog inte att ha en okastrerad katt som innekatt…
Nä, det är inte lätt när man känner sig som den hemskaste människan på hela jorden. Det finns inget värre än när älsklingskissen inte mår bra.
Men veterinärer brukar ju faktiskt rekommendera att man kastrerar katter som man inte vill avla med. De mår bättre och håller sig friskare, säger de som vet. Kan kanske vara en liten tröst när kissemissen har ont. Dessutom kommer Felin garanterat att vara bättre snart och trotsigt ignorera tyngdlagen i soffan som aldrig förr. Precis som det ska va :)
ps. det är en väldigt vacker kisse förresten.
Finns det inga bra hundbloggar? Jag vill läsa om hundar och se söta bilder på dem. Katter i alla ära, men jag gillar hundar bättre. :)
Annica
Och det kommer från en som HETER Tiger… :)
Ja, man vill ju inte verka egenkär :). Sanningen är den att jag föredrar hundar. Hundar är mitt liv, även om jag inte har någon själv just nu,
Annica
DEt är inget fel på hundar, bortsett från storleken och att de kräver att få gå ut och lyfta på benet även när det är snöstorm… En avgörande olägenhet..