Sedan medeltiden har Sverige haft en yrkeskategori som kallats nattväktare. De har gått runt i tätorten och med jämna mellanrum ropat ”- Klockan är tre och allt är lugnt!”.

Behovet av dessa nätternas väktare har förstås varit stort. När byar och städer huvudsakligen bestod av trähus så var risken utomordentligt stor att en mycket liten eldsvåda riskerade att bränna ner en hel stadsdel. På landsbygden hade den nu så aktuella tomten, eller tomtenissen, en liknande funktion i mytologin.

Nattväktarrollen övertogs senare av det som vi idag kallar polismyndigheten under 1800-talets tidigare del.

I ett alltmer urbaniserat och tekniskt utvecklat industrisamhälle så har vi förstås fått fler och alltmer specialiserade nattväktare. Det är inte bara poliser som är uppe på natten utan också vaktbolag, brandförsvar, ambulanssjukvård, sjukhus, industrier som alla fyller sin roll efter bästa förmåga. Efter mordet på Olof Palme så fick vi till och med radioreportrar som varje hel timme ska berätta för medborgarna att läget är under kontroll.

Samhället har förändrats på ett sätt som medborgaren år 1800 knappast ens i sin vildaste fantasi kunnat förutse. Idag finns det mängder av TV-kanaler som sänder direkt dygnet runt och det faktum att det alltid är frukost, lunch, tidig kväll någonstans på jorden gör att det alltid finns aktivitet som påverkar oss hemma, även om vi för ögonblicket ligger med örat på kudden.

Vi har vant oss vid att samhället tar ansvar för vår säkerhet. Det finns alltid yrkeskunniga människor beredda att släcka bränder, fånga tjuvar och bota oss om vi blir akut sjuka.

Ytterst ansvariga för den samhällsservice vi ibland kan behöva är vår folkvalda regering. Statsministern och statsråden har detta ansvar, och de kände till vad ansvaret bestod i då de ställde upp och accepterade det uppdraget de fick.

Att hävda att regeringen är ytterst ansvarig som nattväktare är knappast något som skapar någon större debatt. Men nu, när

hundratals svenskar omkommit och många skadats, så är regeringens senfärdighet och misslyckande i rollen som våra nattväktare ytterst påtaglig.

Vi läser dessutom i våra tidningar att främmande lands underrättelsetjänst använder våra flygplatser som mellanlandningsplats, ja till och med uppställningsplats för flygplan som i Örebro. Detta samtidigt som allt tyder på att dessa plan transporterar fångar och gömmer dessa för Human Rights Watch, Röda korset och andra organisationer. Detta för att i strid mot gällande lagstiftning kunna tortera dem i samband med förhör.

Våra nattväktare är, bortom allt rimligt tvivel, medvetna om detta och ser genom fingrarna med företeelsen. Ja de bullar till och med upp diverse mer eller mindre uppenbara lögner för att undvika att berätta sanningen för de människor vars uppdrag de har.

Jag anser att vi medborgare är utsatta för ett svekfullt beteende. Det är inte vi som bett om lagändringar så att spionage mot egna landets medborgare ska få ske utan att det föreligger någon brottsmisstanke. Vi har inte bett om att få försämrade fri- och rättigheter, men framför allt, vi har inte bett våra politiker att ljuga för oss och föra oss bakom ljuset.