Anders Björnsson har skrivit många viktiga artiklar om Nato och svensk försvarspolitik på Alliansfriheten.se. Här kommer en av de senaste:
Ett par utdrag ur den mångfaceeterade analyserande artikeln.
* Den svenska Nato-lobbyn kommer synbarligen ingenstans. Den har enorma resurser till sitt förfogande men vinner inga nya proselyter. Nu tycks den bli desperat. Moderaterna säger sig vilja driva igenom ett svenskt Nato-medlemskap utan nationell enighet – ja, utan att ha en majoritet av befolkningen bakom sig. I Finland, vårt närmaste grannland, har Nato-frågan inte rört sig en millimeter. Opinionen där är lika mycket mot medlemskap som den är för den allmänna värnpliktens bevarande. De svenska riksdagspartier, som vill föra in Sverige i den västliga militäralliansen, är de samma som begravde värnplikten 2009.
* Den fundamentala fråga Nato-ivrarna måste besvara är: Hur kan förekomsten av neutrala, alliansfria stater (”neutral” är faktiskt den vedertagna internationella beteckningen) som Sverige, Finland, Österrike, Schweiz, Irland, Malta – alla fredssinnade demokratier – vara mera destabiliserande än en anslutning av dessa länder till en militärallians – i vilken ingår medlemmar av tveksam demokratisk halt – med en åtföljande maktpolitisk balansförskjutning i Europas mitt?
Läs hela artikeln!
i Andra om:
Nato, USA, värdlandsavtalet, Nato, Polen, Politik, Sverige, Ryssland massmedia, krig, imperialism, demokrati
3 svar till “Nato-lobbyns dikeskörning”
[…] via Nato-lobbyns dikeskörning — Anders Romelsjö på jinge.se […]
Man får inte glömma att Nato är en internationellt samarbete och en gemensam lösning. Något som inte bara moderaterna i det här fallet förespråkar. Det här är Sveriges officiella linje sedan några årtionden tillbaka då trenden gick åt det hållet. Nu tycker jag mig se det här börjar gå vägs ände i samband med olika kriser som drabbar länderna. Istället börjar länder sluta sig och tänka på sitt eget och USA ser ut att dra sig ur olika samarbeten samtidigt som det här i Sverige dyker upp rörelser som strävar åt samma håll eller samtycker. Jag är inte säker på det blir som moderaterna vill, de kan istället ha förverkat en viss del av sitt förtroende på just samarbeten. Jag tror inte Erdogan vann valet igår för att han strävade efter internationella samarbeten. Jag tror istället han vann valet för han kämpar för Turkiet och alla turkiska medborgare som bor där. Ett tecken är också att det ultimata samarbetet EU, ett Europas tänkta flaggskepp, nu seglar i stark motvind.
Det är väl främst en bunt avdankade militärer som ser karriärmöjligheter inom NATO. Lite folk med band till östeuropeiska stater som vill att Sverige skall vara socialtjänst åt krisande krigsallianser när USA inte vill subventionera en bunt länders medlemskap. Mängden rika länder som kan vara med och dela på bördan är ju ganska få.