En blogg är en dagbok på nätet sägs det.. Styrkt av denna hörsägen så måste jag delge läsarna en händelse från alldeles nyss, någon halvtimme gammal bara.. Jag var uppe i det lokala Handen Centrum för att handla och träffa min f.d. hustru, mina barns mor, och blev antastad av en äldre kvinna på väg till mötesplatsen. – Hej, är det inte Jan-Inge? Jodå, då mindes jag namnet och kände mig hemskt förlägen efter min nödlögn. Kort därefter träffade jag f.d. hustrun och berättade den pinsamma incidenten. – Hon var gråhårig, sade jag förvånat. (Hon har alltid varit bra på att plocka ner mig på jorden.. :) |
På hemvägen funderade jag på det inträffade. Jo det var faktiskt närmare 40 år sedan jag var förlovad med den gråhåriga damen. Att hon kände igen mig och inte jag henne beror väl helt enkelt på att vi män blir stiligare och stiligare med åren. Sedan kanske unga pojkar inte tar en förlovning lika allvarligt som unga tjejer? Efter att ha skrivit detta så inser jag att inte bara extremistiska israelkramare och nazister kommer att skriva hotelsemail till mig. Möjligen kommer nu en och annan feminist att morra. Mailboxen morrar alltid hos dem som säger/skriver vad de tycker om saker och ting har jag förstått.. |
6 svar till “Min Mailbox MORRAR åt mig dagligen!”
Jinge:
Jag morrar inte, jag suckar bara!
Ingen fara Jinge, det är så att vissa personer fastnar bara inte.
I 7 år när vi bodde på igelbodaplatån i saltis mötte jag nästan varje dag en man (Advokat sas det senare) som jag hejade på när jag kom från jobbet. När vi hade Hejat i drygt 7 år stannar jag i trappen på vägen upp till gården och frågar så där socialt om han ”var nyinflyttad?”
Svaret kom ganska så där rappt att ” vi har ju hälsat i 7 år på varandra”
Undrar vad sådana oförskämda svar kommer för?
KAs
Kerstin, jag förstår.. :)
Oh vad jag älskar män som förstår mig :-)
Apropå detta med att hälsa på andra. Vid ett tillfälle hejade jag på en person på stan som jag kände. Personen bara tittade snett och svarade inte. Sen kom jag på, att den jag ”kände” egentligen var en TV-kändis jag känt igen. Fast vad jag hört, lär kändisar vara vana vid detta fenomen.
Så kan det gå Kapten! Jag morsade själv på Björn Skifs förra sommaren i matbutiken. Han nickade och sade hej.. :-) Efter 5-10 sekunder rodnade jag, gamla gubben.. :)