Min granne nazisten i USA

Facebook har vänligen föreslagit att jag överväger att åter publicerar artiklar som publicerats ett år tidigare. Denna publicerades 6/2 2017. God läsning! Går bra att kommentera.

Artikeln.
Den här artikeln om en bok, en bokrecension och om nazism har skrivits av Ulla Johansson som berikat bloggen med flera artiklar och kommentarer i skilda ämen. Först följer Ulla Johanssons kritik, därefter själva recensionen och slutligen gör jag på eget bevåg ett utdrag ur en tidigare artikel i ämnet av Ulla Johansson. Ämnet får extra aktualitet idag då vår bl.a. politiskt mycket svaga utrikesminister Margot Wallström uttrycker den svenska regeringens starka stöd till den nazistförstående/-positiva regeringen i Ukraina.

* Har tidigare postat även detta om nazism CIA-dokument bekräftar att USA stött nazister i Ukraina i över 60 år med hjälp av svenska journalister

Min granne nazisten
Carsten Palmaer recenserade igår (18/1-17) på Aftonbladet Kultur Eric Lichtblaus ”Min granne nazisten”. Recensionen hade rubriken ”Nazisternas fristad – USA”. Nazisternas fristad – USA Jag blev förvånad över att recensionen kring ”Min granne nazisten” blev så stort uppslagen. Att USA välvilligt tog emot så många europeiska nazister och dokumentationen kring detta utgör ju i sig stark kritik av USA. Som svenska media sällan ger uttryck för.

Nazisterna fick en fristad och en karriär i USA men deras offer betraktades inte med särskilt medlidande från den amerikanska militärens sida. Palmaer från boken: ”Detta hindrade inte somliga allierade befattningshavare från att känna mera sympati för sina kollegor i Wehrmacht och SS – officerare och gentlemen som de själva – än för deras svultna, skrikiga och smutsiga offer”. När en ämbetsman från Washington kritiserade behandlingen av judiska överlevande blev militärerna upprörda. ”Harrison och hans likasinnade tror att flyktingen är en mänsklig varelse” skrev general George S Patton i sin dagbok. ”Det är han inte och detta gäller i synnerhet judarna som står lägre än djur”. – Detta tänker och skriver krigshjälten Patton.

Patton och hans sociala grupp hade förmodligen inga större invändningar mot överföringen av ”värdefulla” nazister till USA. Genom ”Operation Paperclip”. Wikipedia: Operation Paperclip was the United States Office of Strategic Services (OSS) program in which more than 1,500 German scientists, engineers, and technicians (many of whom were formerly registered members of the Nazi Party and some of whom had leadership roles in the Nazi Party) were recruited and brought to the United States for government employment from post-Nazi Germany (after World War II).

Jag har själv inte läst Lichblaus bok men det har i USA givits ut flera arbeten kring hur europeiska nazister omhuldades i USA. Särskilt nazister från Östeuropa. Inte värdefulla som vetenskapsmän och tekniker men som politiska instrument. Sju decennier av nazister i USA
Personal ur USA:s säkerhetstjänst reste omedelbart efter krigsslutet (1945) runt i flyktinglägren för att fånga upp nazister (de verkliga ”antikommunisterna”) för att erbjuda även dem den amerikanska fristaden. Ukrainska fascister utgjorde en stor grupp som slussades över till USA. Dessa östeuropéer var användbara till mycket. Bland annat som medarbetare i ”Radio Free Europe”. Wikipedia: ”Radio Free Europe finansierades av CIA fram till 1972, därefter direkt av kongressen.” Fascisterna hjälpte till med USA:s propaganda riktad mot Östeuropa.
Hitler i parad i Berlin 1938
Jag kan inte släppa en misstanke om att en del av dessa ”amerikaniserade” fascistiska ukrainare
var med och understödde kuppen i Kiev 2014.
Reagan tog emot fascisten Jaroslav Stetsko
(Stepan Banderas närmaste man och skyldig till massakrer på judar i Lviv) i Vita Huset. Stetsko möttes av hedersbetygelser och Reagan uttalade: ”Er kamp är vår kamp. Er dröm är vår dröm”. Drömmen att ta tillbaka Ukraina. USA fick vänta länge på denna framgång men har lyckats till slut.

Victoria Nuland gick omkring med kakfat(!) på Maidan och bjöd till demonstrationernas fascistiska frontgarde. John McCain sågs sedan vänskapligt leende på foton tillsammans med Svobodas Oleh Tiahnybok. – Den fascistiska cancern gå djupare än vad recensionen i Aftonbladet av ”avslöjande bok” förmår berätta. Washington har aldrig tvekat att samarbeta med fascister om det lönat USA:s intressen. – Vi bör kalla ISIS en muslimsk fascistisk rörelse. Även de är användbara i det planerade regimskiftet i Syrien. Som Svoboda och Högra Sektorn i Kievs regimskifte.

Recensionen
En augustinatt 1985 sprängdes en rörbomb utanför ett hus i Paterson, New Jersey i USA. Tre veckor senare dog husets ägare av sina skador. Hans namn var Tom Soobzokov, flykting från Sovjetunionen, före detta agent för både CIA och FBI – och aktiv SS-man under den tyska ockupationen. Ett par år tidigare hade Soobzokovs advokater lyckats utverka ett skadestånd på 450  000 dollar från New York Times som skrivit om hans nazistiska förflutna.
Tom SoobzokovTom Soobzokov
Mordet på Soobzokov – och ett liknande mordförsök mot en lettisk före detta polis i tysk tjänst – klarades aldrig upp, men brukar tillskrivas olika högerextrema judiska organisationer.
I boken Min granne nazisten berättar Eric Lichtblau historien om hur tusentals nazistiska krigsförbrytare fann en fristad i USA under åren efter det andra världskrigets slut, en möjlighet som deras offer sällan fick.
1945 tvingades krigets segrare ta hand om flera miljoner fångna tyska soldater plus sju miljoner statslösa före detta fångar och civila flyktingar. Bilderna från de öppnade koncentrationslägren vittnade om de grymheter fångarna utsatts för.
Detta hindrade inte somliga allierade befattningshavare från att känna mera sympati för sina kollegor i Wehrmacht och SS – officerare och gentlemen som de själva – än för deras svultna, skrikiga och smutsiga offer.
När en ämbetsman från Washington kritiserade behandlingen av judiska överlevande blev militärerna upprörda. ”Harrison och hans likasinnade tror att flyktingen är en mänsklig varelse” skrev general George S Patton i sin dagbok. ”Det är han inte och detta gäller i synnerhet judarna som står lägre än djur”.

Motsättningarna mellan segrarmakterna skärptes snabbt. För den blivande CIA-chefen Allen Dulles var kommunismen en mera formidabel fiende än nazismen. Dulles hade inga dubier mot att ta hundratals gamla quislingar från Ukraina, Lettland och Kroatien i sin tjänst. Via ett hemligt program, ”Project Paperclip”, importerades samtidigt drygt 1 600 nazistiska vetenskapsmän till USA, bland annat för att så småningom spela en avgörande roll i det amerikanska rymdprogrammet.
USA:s officiella politik var att aldrig släppa in några gamla nazister i landet. Men många som ansökte om medborgarskap ljög om sitt förflutna; andra ansågs som så viktiga att CIA och FBI hemligstämplade alla uppgifter om vad de haft för sig under kriget. När olika aktivister systematiskt började spåra upp gamla koncentrationslägervakter och SS-frivilliga på 1960-talet mötte de mycket motstånd. Många av dem som de riktade anklagelser mot hade klarat sig bra i USA. De var vetenskapsmän, läkare och affärsmän, en var till och med biskop. De var respekterade i de exilkretsar de rörde sig i, kända som varmhjärtade kristna och pålitliga antikommunister.
Lichtblaus berättelse om hur justitiedepartementet småningom tillsätter ett särskilt utskott för att jaga gamla krigsförbrytare – och de juridiska och politiska turer detta leder till – är välskriven i hejig amerikansk reportagestil, men lider av ett aningen flåsigt språk och en dramaturgi i Hollywoodstil: Här handlar allt om individer, tjurskalliga privatspanare som envist trotsar FBI och CIA för att se till att gamla krigsförbrytare blir fråntagna sina medborgarskap och deporterade.
Tusentals gamla nazister klarade sig bra i USA. I Europa rörde det sig om miljoner. Den västtyska administrationen och militären var full av folk som gjort karriär under Hitler (skildrat bland andra av John Le Carré i nyutkomna Duvornas tunnel). Sverige har heller ingen anledning att yvas: Uppsalahistorikern Mats Deland hävdar i sin isande välskrivna Purgatorium (Atlas 2010) att Sverige efter kriget välkomnade lika många nazistiska krigsförbrytare som det beryktade Argentina.”

Tillägg. Utdrag ur artikeln ”Ukrainas fascister” 12 juli 2014 av Ulla Johansson.


Ukrainas fascister
USA:s stöd för fascisterna i Ukraina började inte på Maidan i höstas. Men redan efter krigsslutet 1945. Jag har i dagarna läst två artiklar som redovisar detta. ”Seven Decades of Nazi Collaboration: America’s Dirty Little Ukraine Secret”.(Foreign policy In Focus). Clara Weiss och Konrad Krefts ”Nationalism and fascism in Ukraine: A historical overview.”

Stetsko-Yaroslav och HW Bush
Genast efter krigsslutet begav sig USA:s underrättelsetjänst ut för att besöka flyktinglägren i Europa och där rekrytera de från sina hemländer flyktande fascisterna. Stepan Banderas folk bland andra. Erbjöd dem en fristad i USA. Som givetvis accepterades och dessa grupper fann sig väl tillrätta i sitt nya hemland. Etablerade sig, hade framgång. De ukrainska immigranterna fick även ett politiskt inflytande och stödde republikanerna i deras valkampanjer.”Foreign Policy In Focus” visar ett foto där George H.W. Bush möter Yaroslav Stetsko – folkmördare och krigsförbrytare. Stepan Banderas vapenbroder. Reagan tar emot Stetsko i Vita Huset och kallar honom en hjälte.
USA:s ledning USA tvekade inte att öppna sitt land för fascisterna. Under kriget en fiende som i striderna i Europa kostade hundrasjuttiotusen amerikanska soldaters liv. Efter kriget blev de samarbetspartners. USA samarbetar med mördare och krigsförbrytare utan att ha några som helst betänkligheter inför att satsa på den sortens allians. Några av fascisterna placerades på Radio Free Europe för att där driva propaganda riktad in mot Östeuropa.
strong>En stormakt visar inte en sådan välvilja utan att räkna med något i utbyte. De ukrainska immigranterna i USA hade givetvis kontakter i sitt gamla hemland och kunde påverka även där. Sprida proamerikansk propaganda. Banden till Ukraina fanns och fascismen inne i Ukraina kunde hållas vid liv. Clara Weiss och Konrad Kreft skriver att grupper ur yttersta högern sprang fram som svampar ur jorden i de gamla sovjetländerna efter Sovjetunionens sammanbrott. Så också i Ukraina. Där Svoboda nu står som arvtagare till Stepan Bandera och Yaroslav Stetsko. Bandera som de ständigt hyllar. – Hyllningar till en mördare och krigsförbrytare.
Ukraina - Hyllning till Bandera svoboda-1-1024x682

intressant.se , , , , Ukraina, , , , ,

  7 comments for “Min granne nazisten i USA

  1. 6 februari, 2017 at 19:49

    Jo. Visst är det intressant att nationalsocialister valt att arbeta för globalkapitalister… Tron på ideologin verkar inte ha legat djupare än plånboken.

    • 6 februari, 2018 at 16:17

      …men det är snarare regel än undantag…
      Socialdemokraterna motverkar socialism och verklig demokrati.
      Miljöpartiet motverkar ekologi och en god miljö.
      Båda partierna går monopolkapitalets ärenden, precis som de s.k. ”nationalsocialisterna” gjorde, vilka krossade sin egen och andra nationer och berikade de monopolkapitalister som finansierade dem, vilket är raka motsatsen till nationell socialism.

  2. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    6 februari, 2018 at 16:15

    Det är fler än bara amerikanarna som kan i vår tid samarbeta med nazister och fascister. Besynnerligt nog är dessa självutnämnda kommunister och socialister …
    Ur led är tiden! Eller jag ska kanske säga: Ur led är människors uppfattning om vad nazism och fascism är!

  3. arbetarklass
    7 februari, 2018 at 02:31

    Jag tror många idag börjar ifrågasätta de politiska ideologiernas betydelse. Sverige fylls också ständigt på med människor som av tradition inte lever i en höger-vänster uppfattning. Verkligheten och hur vi kan förbättra blir allt mer intressantare. Men verkligheten kan uppfattas olika och det uppstår stridigheter om vad som gäller. Den som kan erbjuda den mest trovärdiga verklighetsuppfattningen och hur vi bäst ska hantera den vinner väljarnas förtroende. Vi går in i en valrörelse där en stor del av striden handlar om vad som är sant och vad som är falskt. Eller fake som dom säjer idag. Årets val blir extra intressant. jag känner mig taggad.

  4. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    7 februari, 2018 at 08:44

    Anders, om du inte kan försvara Myrdal och hans umgänge med olika fascistiska grupperingar i svaren till mina kommentarer om Myrdal, så borde du fundera om Myrdal verkligen har rätt. Du kan inte bortse fakta i att Myrdal reste till Moldavien på ett möte där det fanns allehanda fascistiska organisationer från hela Europa och Ryssland, inklusive Sverige. Fakta är att Nya Tider är en fascistisk tidning, och Vávra Suk är en nynazist (ja, f d nynazist, men vem tror på före detta?). Dessutom har Myrdal skrivit artiklar i NT. Varför gör han nu detta, och låter er vapendrager försvara honom, och vad han än gör? Var går gränsen för er när det gäller att försvara honom?
    Världen har blivit så mycket otäckare när sådana som ni går fascisternas ärenden.

    • 7 februari, 2018 at 10:50

      Jan Myrdal framträdde som inbjuden talare vid en antigolbalistisk konferens med bl.a. Moldaviens president. Han vill ha bredast möjliga uppslutningen i fredsarbetet. Bra! Hur ska du annars göra? Fråga alla som vill arbeta mot krigen vad de tänker rösta på i nästa val? Typisk splittringspolitik. Du har inte visat att Nya Tider är fascistiskt och än mindre att Vavra Suk är nynazist. Finns kanske starkare skäl att påstå att du företräder en trotskistisk splittrings-linje? Nu vill jag avsluta diskussionen av denna typ.

Comments are closed.