Medierna och Fidel

Liksom igår kväll återpublicering av en i mitt tycke viktig artikel om framlidne Fidel Castro.

Tidningar och radio/TV fyller sin uppgift för de härskande och kastar skit på symbolen för uppror och motstånd mot USA-imperiet – Fidel Castro.
fidel-castro-161130
På SR har man kallat in Erik Jennische och presenterar honom som Kuba-expert. Man nämner inte hans bakgrund i liberalernas SILC, vars huvuduppgift under årtionden har varit att förtala Kuba och revolutionen. Man intervjuar Civil Right Defenders (CRD) och nämner inte att det är samma liberaler som i SILC, och att också CRD anklagar Kuba, men inte länder som Mexiko, Honduras Colombia etc. där tusentals människor försvinner, torteras och mördas varje år pga sin politiska uppfattning. Inte heller skulle man för sitt liv nämna att CRD, enligt sin egen hemsida, tar emot pengar från USA. ”Kubaexperten” Jennische säger att Fidels son nu kommer att ta över. Man tar sig för pannan för sådana ”experter” som inte haft rätt tidigare och inte har rätt nu.
Man släpper fram pensionerade Lars Palmgren, en reporter som gjort sig ökänd genom sitt stöd till den misslyckade militärkuppen mot Venezuelas valde president Hugo Chavez.

Dessa sk Kuba-experter har haft fel varenda gång när det gäller Kuba. De hävdade för 20 år sedan att Kubas regering skulle braka samman när som helst. Trots deras profetior är Kubas självständighet bevarad. De har fel igen, men kommer ändå att få fortsätta att sprida sin reaktionära dynga.

Man visar några hundra exilkubaner i Miami, en sorglig rest av Batistadiktaturen, som skamligt nog firar en gamma mans död. En man som de försökt mörda hundratals gånger, men istället dog en naturlig död 90 år gammal.
castro-hyllning-i-havanna

Men medierna visar inte sorgen hos de 4 miljoner fattiga i en lång rad länder som återfått synen tack vare kubanska läkare. Inte heller visar man sorgen hos de 10 miljoner som lärt sig läsa och skriva tack vare kubanska lärare. Inte heller visar man sorgen hos 11 miljoner kubaner som förlorat en älskad ledare. På gatorna i Havanna och Latinamerikas storstäder, över hela Afrika och också i många europeiska städer ser man människor sörja Fidel. En man som representerar så mycket, en man som representerar en bättre, humanare och rättvisare värld.

i Andra om: , ,, , , , , ,

  27 comments for “Medierna och Fidel

  1. Lögnfabriken
    1 december, 2016 at 18:57

    Etablerad media är den härskande klassens kanal. Den som säger annat gycklar.
    Just nu tävlar härskandes klassens ”fria, ansedda” medier i Väst om vem som sprider de mest bisarra falska nyheterna om Putin/Ryssland.

    https://www.rt.com/op-edge/368793-weaponized-western-media-putin-squid/

  2. 1 december, 2016 at 20:05

    Let us examine the legacy of the “tyrant” Fidel Castro:

    + Cuba is today the only country in the Americas where child malnourishment does not exit (UNICEF).

    + Cuba has the lowest child mortality rate in the Americas (UNICEF).

    + 130,000 students have graduated from medical school in Cuba since 1961.

    + Cuba has eliminated homelessness (Knoema).

    + 54% of Cuba’s national budget is used for social services.

    + Cuba has the best education system in Latin America.

    + Cuba has sent hundreds of doctors and nurses on medical missions across the Third World.

    + Cuba was the first country to eliminate mother-to-child transmission of HIV (World Health Organization).

    http://www.counterpunch.org/2016/12/01/the-fierce-debate-over-castros-legacy/

    • Att jämföra med
      2 december, 2016 at 07:18

      USA där ca 100 miljoner människor lever i fattigdom och/eller på gränsen till fattigdom. D v s var tredje amerikan leder ettliv ovärdigt människor. Det är nästan tio gånger Kubas befolkning.

      Miljontals hemlösa som jagas bort av poliser. Världsrekord i antalet fångar innehas av USA. Vill man känna USA så borde man besöka dess fängelser, för att citera Nelson Mandela. Vet alla dessa som lovsjunger om USA att landet är en koloss som kommer att rämna, under deras livstid?

    • MatsB
      2 december, 2017 at 16:38

      Inte utan att man skönjar vissa likheter med vad Ghadaffi fick till i Libyen, innan Libyen ”räddades”. Kanske måste även Kuba ”räddas”….

  3. arbetarklass
    2 december, 2016 at 07:08

    Hej

    I år är det tio år sedan TV:n åkte ut ur mitt hus. Redan då blev lögnfabriken och propagandakanalen Svt68 alltför besvärande. Då jag är mindre intresserad av filmer och underhållning har jag inte saknat den på något sätt. De jag kunde sakna skulle i så fall vara vissa dokumentärer men även de kan vara tillrättalagda för att passa in i systemet.

    En får vara glad så länge den valfriheten finns. Jag misstänker tyvärr att det stundar tider då man blir tvingad att straffbetala för man inte har någon TV. Så viktigt verkar det mediet vara för statens maktutövning över folket.

    Fast jag tror de är sent ute. Tåget för etablissemangets kontroll av folket har redan utgått från perrongen.

  4. Pelle
    2 december, 2016 at 17:32

    Snyt och gråt vad elaka man är mot stackars Fidel då. Det paradoxala är att om man tittar från reaktionerna från den politiska skalans andra sida så är reaktionerna de samma – fast från andra hållet – man tycker att stackars Fidel kommer alldeles för lindrigt undan i medias kommentarer efter att under mer än 50 år konsekvent ha förvägrat Kubas folk demokrati och yttrandefrihet.

    Men slutsats blir att medias bild är ganska relevant då båda ytterlighetssidor reagerar så starkt.

  5. Imperielakejer undanbeds!
    3 december, 2016 at 07:41

    Många av dessa presstitutes, uppköpta politiker och allehanda experter som har gjort svartmålningen av Kuba och Fidel Castro sitt livsgärning har inte varit i Kuba. Däremot kan vi läsa och veta vad den verkliga Kuba är från en som lever och verkar i Kuba här

    http://www.proletaren.se/utrikes-latinamerika/dotter-till-revolutionen-proletaren-traffar-aleida-guevara

  6. Åtlöjens kabel sväljer bittergalla
    3 december, 2016 at 09:55

    Fidel Castro överlevde över 600 mordförsök av CIA. Klart imperiet och dess expertlakejer är värdig arga på misslyckandet – det är beviset på att de blev överlistade och har blivit världens åtlöje. Nedan finns detaljerna kring nederlaget som imperiet fick svälja hårt. Alla Castro och Kuba-vänner glädjas åt åsynen av bittra imperielakejer vars hud visar tecken på skador från överproduktion av galla och skrattar högt – för skrattet är ett farligt vapen.

    http://www.counterpunch.org/2016/12/02/roaming-charges-the-cias-plots-to-kill-castro/

    • Peter Grafström
      3 december, 2016 at 15:32

      Jeffrey St Clair som du hänvisar till är en känd desinformatör så hans synpunkter är som väntat på storebrors sida. Varför tror ni Usas eliter är så angelägna om att ’erkänna’ mordförsök i detta fall? Var finns den sedvanliga strävan efter ’deniability’ ?

      • 3 december, 2016 at 15:48

        Jeffrey St Clair är alls ingen desinformatör. Han är en mycket bra publicist på Counterpunch.

        • Peter Grafström
          3 december, 2016 at 20:55

          Jag blandade ihop med en annan st Claire: John st Claire visade det sig att han hette.

  7. M
    3 december, 2016 at 14:44

    Åsa Linderborg: Kuba förtjänar ett annat öde

    Kuba är ett distinkt exempel på de vattentäta skotten mellan de olika artiklarna i FN-stadgans deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den räknar inte bara upp yttrandefrihet och andra demokratiska rättigheter, av vilka kubanerna har mycket få eller inga alls. Lika viktiga är de sociala rättigheterna, av vilka kubanerna har ovanligt mycket.

    Medellivslängden är högre på Kuba (79 år) än i USA (78 år).

    På senare år har vi sett hur orkaner slår olika mot Kuba och Haiti; det ena landet reser sig, det andra slås ut. Allt handlar om graden av sociala rättigheter.

    Kuba och Haiti är exempel som lockar fram högerns selektiva systemkritik. Missförhållandena på Kuba, som man inte ska förnekas, anses bero på kommunismen. Missförhållandena på Haiti, som är mycket värre, anses inte bero på kapitalismen. En rimlig analys skulle säga att det ekonomiska systemet och det politiska styret i respektive land är ansvariga för utvecklingen, men det är aldrig så skulden fördelas.

    För USA fanns det inget demokratiskt problem på Kuba före Castro, tvärtom, Batista var bara en av alla militärdiktatorer som Vita huset höll under armarna. Efter revolutionen 1959 blev Kuba en fix idé. Den besattheten har inget med demokratiskt nit att göra. Castro har varit avskydd inte på grund av att han varit auktoritär och våldsam, utan för att han burit hand på privategendomen.

    I själva verket har diktaturen på Kuba varit relativt mild, särskilt jämfört med de väststödda skräckregimerna i Kubas närhet – Haiti, Dominikanska republiken, El Salvador, Guatemala, Nicaragua. Eller Honduras, där den demokratiskt valda regeringen med USA:s goda minne störtades för några år sedan. Det är sällan man hör Kubas kritiker prata om de här länderna

    Hur ska man då förstå USA:s monumentala fientlighet till Kuba?

    Nyckelpunkten har just att göra med de sociala rättigheterna. Till skillnad från många andra av USA:s fiender och intressesfärer har Kuba inga naturrikedomar att lägga beslag på, sockret kan man hitta på andra ställen. Vad Kuba har är sociala rättigheter, vilket gjort den kubanska revolutionen attraktiv för andra latinamerikaner. Det goda exemplets hot har framkallat rädslan för en dominoeffekt och jänkarna har agerat därefter.

    Vad man kan önska nu, är att Kuba utvecklas till en demokrati utan att låta de sociala rättigheterna offras på marknadsliberalismens altare. Det vore en tragedi om Havanna förvandlades till ett postrevolutionärt Disneyland för casinospelare. Kuba förtjänar ett annat öde än att bli en grisig bouppdelning där barnbarnen till de plantageägare som en gång flydde landet kommer för att återta marken och privilegierna.

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article23994647.ab

    • Peter Grafström
      3 december, 2016 at 15:50

      Eftersom Usa till skillnad mot vad Linderborg tror störtade Battista så handlade Usas fientlighet om dennes utveckling av Kuba i riktning av självständig konkurrenskraftftig ekonomi som kunde tjäna som farligt positivt exempel. Castro realiserade genom sitt av Usa erhållna kommunistiska experiment en för Usa mindre hotfull variant som genom blockaden, vilken vore svårare att motivera om där rådde marknadsekonomi, kunde en eventuell annan variant av positivt exempel förhindras.
      Castro hade mycket goda relationer med Usas oljeindustri som han skyddade mot Unita i Angola. Cia sade angående det kalla kriget att dom vann det inte för att dom var ’the good guys’ utan för att dom var ’better pokerplayers’.
      En del kommentatorer här tror sig upptäcka bitter galla hos dom borgerliga kritikerna. Det kanske är sant för dom vet som regel inte heller att det var en amerikansk sammansvärjning men Castros beundrare är lika lurade. Det är önskvärt att eliminera illusioner på ömse sidor om fronten. Det finns en slugare part som hånskrattar åt båda.

      • 4 december, 2016 at 10:30

        Du har inga fakta eller belägg som stödjer dina påståenden, som ter sig högst spekulativa.

        • Peter Grafström
          4 december, 2016 at 16:54

          Du är inte lite fräck Anders. Jag har vid flera tillfällen hänvisat till Usas ambassadör Earl E T Smiths edsvurna vittnesbörd om hur State Department NYT och Cia hjälpte Castro till makten och nu låtsas(?) du som att du inte redan tidigare sett det. Hur förklarar du att Smith under ed angriper sitt eget etablissemang? Vad skulle han eller någon annan vinna på det?
          I själva verket är det du som i detta sammanhang inte har ngt annat än propaganda att förlita dig på.
          Arthur Gardner, Usas Kuba-ambassadör, beskrev  Castro som en kommunist terrorist och [Gardner] byttes mot  Earl E.T. Smith, vilken, istf att underrättas av Gardner ’underrättades’ av Herbert Matthews, NYT, medlem av CFR som tidigare givit starkt stöd åt Castro. Självklart är ett sånt förfarande en anomali att inte Smith’s föregångare på ambassadörsposten medverkar.

          En Senatskommitte för undersökning av William A. Wieland, vilken 1957 blev state departments Karibiska representant, sade att han ”regularly disregarded, sidetracked or denounced FBI, State Department and military intelligence sources which branded Castro as a Communist.” Robert Hill, Ambassador till Mexico, sade under ed i ett Senatsförhör: ”Individer i State Department, och individer i the New York Times, förde Castro till makten.”
          Varför säger Usas karriärdiplomater såna ’konstigheter’ Anders? Du har inget svar.
          Även om han inte uttryckligen nämner state departments medlemmar vid namn går det att peka ut dom. Det rör sig om bla följande namn: Robert McNamara, Theodore C. Sorenson, Arthur M. Schlesinger, Jr., Roy Rubottom, McGeorge Bundy, William J. Fulbright, and Roger Hilsman..
          Allen Dulles fick tidigt info om Castros kommunistsympatier men gömde undan informationen.
          (McNamara sade om Vietnamkriget i ett tidigt skede att det var avsett att inte kunna vinnas. Långt tidigare hade den ärlige historikern H E Barnes karakteriserat Usas mål som Perpetual War for Perpetual Peace. M.I.C. vill inte ha avspänning. Konventionellt tänkande militärer, dvs som ej var involverade i NWO-tänket kom ofta i konflikt med oligarkin. Både i England och Usa obstruerade eliten militärens åtgärder som kunde ha avbrutit världskrigen genom strypning av råvarutillförsel. I Både ww1&2 var det hela tiden möjligt för angloamerika att stänga ner Tysklands inringade krigsmaskin men det skedde inte.)
          Dom som inte var insiders, som jfk, trodde verkligen på att Castro var en (icke-kommunistisk) frihetskämpe och jämförde honom med Simon Bolivar. Men den jämförelsen omintetgörs av att Bolivar själv insåg på äldre dagar att han grundlurats av Britterna att spela en destruktiv roll. Och i själva verket var det dom som Bolivar bekämpade som var bra för Sydamerikas självbestämmande. Till råga på allt var det Usas tidiga regim med Benjamin Franklin som hade medverkat till den frigörelse som Bolivar lurades att krossa. Så jfk var dubbelt lurad.
          Beträffande Angola bekräftar den Usa-kritiske fd dekorerade Cia-agenten John Stockwell utan att göra sak av det att Castros trupper och Chevron hade ett gott samarbete.
          Här bekräftas att Castro skyddade Usas multinationella
          http://articles.chicagotribune.com/1986-12-04/news/8603310808_1_angola-cuban-rebels
          Man kan naturligvis spekulera i att Castro gjorde det för att förebygga en ökad amerikansk intervention men fakta är fakta.

          • 4 december, 2016 at 17:30

            Jag tycker att invasionen i Grisbukten på Kuba 1961, de upprepade mordförsöken, den mycket hårda ekonomiska sanktionerna och USA:s generellt mycket hårda antikommunistiska politik säger tillräckligt. Dina oprecisa uppgifter att den ene skulle ha sagt något och den andre något väger mycket lätt i den jämförelsen.

          • 4 december, 2016 at 21:55

            Jag finner inte dessa uppgifter om E Smith. ”Smith was born in Rhode Island and studied at Yale University (1926–28) before becoming an investment broker and a member of the New York Stock Exchange. He also became a partner in the investment brokers, Paige, Smith, and Remick (1930–1939).
            In 1941 U.S. President Franklin D. Roosevelt appointed Smith as special assistant in the Office of Production Management (later War Production Board). He left this post to serve in the United States Army during the Second World War. He served overseas and by the end of the war reached the rank of lieutenant colonel.
            As a successful businessman, he became the finance chairman of the Florida Republican Committee.[1]
            In June 1957, U.S. President Dwight Eisenhower appointed Smith ambassador to Cuba, replacing Arthur Gardner. Smith was a businessman who had never held a diplomatic position and who did not speak Spanish.[1] On arrival, Smith was urged by his staff to leave Havana in order to get a better feel of the country, which was in a state of some turmoil. On a visit to Santiago de Cuba, Smith witnessed first-hand the funeral and burial of Frank Pais, one of the leaders of the M-26-7 movement. After his death, well over 200,000 people attended the event, and that convinced Smith that something had to be done about the dictatorship of Fulgencio Batista. Smith was also critical of what he perceived as Washington’s ambivalent attitude towards the growing 26th of July movement led by Fidel Castro, feeling that the CIA were underestimating the strength of the Communist Party of Cuba.[2]
            Smith resigned his post on 20 January 1959, to be replaced by Philip Bonsal, three weeks after the Cuban Revolution led by Castro. In 1960 Smith testified to the Senate Committee on the subject of the ”Communist threat to the United States through the Caribbean”. During the hearings Smith said that ”Until Castro, the U.S. was so overwhelmingly influential in Cuba that the American ambassador was the second most important man, sometimes even more important than the Cuban president.”[3] He presented the lawmakers with the following options:
            If we are to intervene sufficiently to bring about the overthrow of dictatorships, then we should intervene to whatever extent is required to fulfill our purpose. Otherwise, in my opinion, we must wait for the normal self-development of a people and not assist revolution. And we must be prepared to receive the criticism of supporting friendly governments recognized by the United States, although they have been labeled dictatorships. To make my point more clear, let me say that, we helped to overthrow the Batista dictatorship which was pro-American only to install the Castro dictatorship which is pro-Russian.”

            Jag finner inte heller något i förhören med hans företrädare som ambassadör, Gardner som säger ”Mr. GARDNER. I think Earl Smith is a very determined, self-opinionated lad. And he just made up his mind that he would like to make the trip down there.”

            Antag att det fanns de i USA:s ledning som stödde Castro, och trodde att han var bättre än Battista. Liksom Saddam Hussein hade USA:s tydliga stöd i början av 1980-talet. Snabbt skedde uppenbarligen en ändring, i båda fallen, liksom i andra.

            • Peter Grafström
              5 december, 2016 at 04:44

              Jag har i tidigare kommentarer hänvisat dig till de källor det gäller. Bland annat hans egen bok the fourth floor som syftar på den näst högsta nivån i state department.
              Utdrag från senatsförhören finns på nätet vilket jag hänvisat till tidigare.
              Du hittar inte och sen är det avgjort? Hur kan du undvika att hitta?
              Tog mig några sekunder.
              Jag postar för din bekvämlighet utdrag därifrån till din epost för det blir för långt.

              Några reflektioner. Du använder sanktionerna som motbevis. Men bara för att Usas M.I.C tjänade på att ha en fiende följer inte att dom skulle ha nytta av att fienden var välmående. Och avgjort inte om det blev ett lockande exempel för Sydamerika. Så att först låta rebellerna ta över och sen plåga dom ekonomiskt resten av tiden är helt logiskt sett ur imperialisternas ondskefulla perspektiv. Vidare kunde man fundera över om det kunde tjäna som förhandlingsobjekt i ett tänkt scenario där väst lyckades bryta loss delar av östblocket. Radio Free Europe var ju i full gång med sin försåtliga provokation mot det tidigare så hårt åtgångna Sovjet som hade all anledning att frukta mer ondska från väst. ’Liberaler’ ser ju det inte så men oavsett hur lite man uppskattar socialism bör man alltid söka se det ur den andres synvinkel om man är en riktig liberal. Min bedömning är att sammantaget är min position väsentligt mer kritisk till imperialismen än den från en stor del av vänstern. Däremot sympatiserar jag verkligen inte med dem som schablonmässigt öser ur sig hat mot de olika socialistiska länder som passerat revy. Och jag är lika omskakad som ni över att ha tvingats komma till insikt om allt dubbelspel. Men till skillnad från er anser jag att det är viktigt att göra sig fri från illusioner.

              Denna länk går till förhör med både Gardner och Smith
              http://www.latinamericanstudies.org/us-cuba/gardner-smith.htm

              Följande innehåller Förhöret med Smith och en del om jfk
              http://spartacus-educational.com/JFKsmithET.htm

              • 5 december, 2016 at 08:23

                Du tycks betrakta dessa dokument som absoluta sanningar (Jag har kollat det första tidigare). Den andra siten innehåller bara allmän information om E Smtih, ungefär som på Wikipedia. Praktik är viktigare. USA stödde invasionsförsök av Kuba 1961 och gjorde upprepade mordförsök mot Castro som snabbt framträdde som socialist med goda förbindelser med Sovjet. 1963 ville Sovjet placera missiler på Kuba, en liten motvikt mot USA:s mer avancerade missiler nära Sovjet i Europa. Resultatet blev hot om kärnvapenkrig från USA. Castro bekämpades konsekvent – bl.a. med hårda sanktioner. Inte för att det var hot mot USA:s industri, men för att Kuba inte fick bli ett lyckat socialistiskt exempel. Praktiken är det centrala.
                Inte hade USA hanterat en USA-vänlig och underdåning regering a la Batista så.

                • Peter Grafström
                  5 december, 2016 at 18:38

                  Men säg mig Anders varför påstår karriärdiplomaten att hans regering har fört Castro till makten? Och hans kollega Robert Hill likaså. Vad vinner han på det om det inte vore sant? Han har avgått och fortsatt karriären och har rimligen inget intresse av att göra sig omöjlig. Han är edsvuren och försätter sig i en farlig situation om han beslås med att ljuga. Observera att han också frågar om han måste svara och klämmer då ur sig ett namn på en Cia-representant på ambassaden. Som var för positiv ang erkännande av rebellregimen. I Smiths bok berättar han också att Cia direkt hjälpte till med vapen till rebellerna. Det är knappast helt ofarligt för honom att falskt anklaga Cia. Det är därför sannolikt en underdrift i hans kritik snarare än överdrift.
                  Och Gardner sade att det inte var Sovjet som skickade vapen utan att dom flödade från Usas kust. Tänk efter vad är sannolikheten att Usas underrättelsetjänster skulle vara ovetande om det? Och varför lät dom det pågå? Dom hade ju just krossat Guatemalas frihetskamp.
                  De flesta som kritiserade kommunismen tenderade att tro att Sovjet självständigt låg bakom mkt mer än som var fallet. Och ni vänsterfolk följer ogärna såna källor men verklighetsbeskrivningen var inte så felaktig även om insikten om västelitens stöd till kommunismen saknades liksom hos er.

                  • 5 december, 2016 at 21:57

                    Detta säger inget om betydelsen av ”bidraget” från CIA dock. Smiths uttryck är ganska allmänna. Han kanske vill desauvoera någon part också, vad vet jag. Men det händer att USA satsar ”fel”. Som i Iran i slutet av 70-talet. Jag tror att Casto & Co agerade mest på egen hand. Vilket inflytande skulle Sovjet kunna ha? Och vilja ha med den försiktige Chrustjov då det gällde att stödja gerillarörelser och liknande.

                    • Peter Grafström
                      5 december, 2016 at 23:23

                      ’Ganska allmänna’ att han anklagar regeringen för att ha fört Castro till makten! En karriärdiplomat med en vilja att inte göra sig helt omöjlig. Väntar du dig att han skulle anklaga även den högsta nivån personligen:Eisenhower och J F Dulles? (Dulles som var ingift i Rockefellerfamiljen och hade förhandlat med Hitler för deras räkning utan att bli offentligt kritiserad. Associerat med dessa mellanhavanden på hög nivå var att Standard oil under hela kriget med undantag av ett tillfälligt stopp 3månader 1944 hade försett Nazityskland med olja via Spanien bla genom omlastning vid Kanarieöarna. Kan man marginalisera sån info kan man bluffa om allt! )

                      Precis den uppfattningen om Sovjets försiktighet stämmer med vad andra som du nog skulle kalla spekulativa hävdar. Dom tom misstänker att Ryssarna provocerade fram Grisbukten för att få Usa att eliminera Castro eftersom dom misstänkte Castro och visste att han hade kopplingar till överklassen och desutom ansåg att det riskerade att bli dålig pr för socialismen. Jag undviker den debatten.

                    • 6 december, 2016 at 07:56

                      Jag saknar helt konkreta uppgifter vad då CIA och USA skulle ha gjort för att stödja Castro.

                    • Peter Grafström
                      6 december, 2016 at 21:34

                      Om du läst innantill skulle du sett att Cia-personen som Smith ovilligt nämnde vid namn lovade rebellerna att dom skulle få Usas erkännande. Smith ville inte ’ställa till problem för ngn’ så han skyndade sig att urskulda honom och påstod att han nog hade missförstått. För Smith tar självfallet en personlig risk med sin öppenhet. Men att såna uppgifter alls kommer ut är redan sensationellt. Och uppgifter från Kubas underrättelsetjänst lämnade dossiern över Castro till Allen Dulles 1957 som inte vidarebefordrade infon. Finns det ngt skäl att betvivla tycker du, att Battista ville berätta för Cia att Castro var kommunist sen länge? Som han senare bekräftade.
                      Och hur förklarar du att Cia inte vidarebefordrade uppgifterna?
                      Varför hindrade dom inte vapen som enligt ambassadörerna flödade över från Usa är inte det enligt din uppfattning ngt man kan vänta sig av underrättelsetjänsten och dess uppdragsgivare USG medan dom höll inne vapensändningen till Battista?
                      Och i Fourth floor säger Smith att Cia även var direkt inblandat i att ge vapen till rebellerna. Jag har även sett kommentarer på nätet om Usa-piloter som påstås ha flugit vapen till rebellerna men jag har själv förnekat det efter att ha hittat motstridiga uppgifter. Men nu är jag inte lika säker. Kanske kommer dom med falska dementier.
                      Men det är ingen mening att fortsätta det här denna gång. Jag har fått sagt vad jag ville och läsarna kan själva välja vad dom skall tro. Det är bra att du inte censurerar men om du gör det vore det bra med en kort mening som talar om det. Annars kan man tro att kommentaren försvunnit i cyberrymden.

              • 5 december, 2016 at 10:32

                I ett förhör säger Mr. SMITH. Senator, we are responsible for bringing Castro in power. I do not care how you want to word it.

                [ Mr. SMITH: ]I think there is one point I would like to bring up, Senator, and that is the recognition of Castro.
                ….
                It has always been the policy of the U.S. Government, before they recognized a new Government, to be sure of the following. I do not place them in order o£ their importance, but they are–

                (a) If a government is Communist or too much infiltrated with communism.

                (b) Whether a Govermnent will honor its international obligations.

                (c) That the new Government can maintain law and order.

                And we always hope that they have the support of the people.

                In this case, I believe that we were very hasty in the recognition of the Castro government

                Han berättar också att det fanns två personer på ambassaden som var mot Batista och för Castro

  8. 5 december, 2016 at 08:30

    Denna kommentar av Zoltan Tiroler till Peter Grafström 30/7 till ett annat blogginlägg är fortfarande aktuellt
    ”Peter Grafström levererar en historieskrivning som går tvärs emot den
    vedertagna. För att ha någon som helst trovärdighet krävs en omfattande
    dokumentation, vilket han nog för svårt att leverera. Att Kuba
    materiellt sett är fattigt är ingen som förnekar, allra minst kubanerna.
    Den enskilt största orsaken är USA:s blockad. Inget land i världen
    behöver betala så mycket för sin import och få så dåligt betalt för sin
    export som Kuba, pga blockaden. (Detta då transporterna fördyras då
    båtar inte får angöra hamnar i USA om de varit i Kuba och kubanska
    komponenter inte får användas om en produkt ska säljas vidare på den
    nordamerikanska marknaden)

    Faktum är att USA hela tiden varit emot den kubanska revolutionen. I
    början fanns i vissa kretsar tron att man skulle kunna kontrollera Fidel
    och den nya regeringen. Men när denna gjorde allvar av sitt program och
    genomförde jordreformen kom blockad, sabotage och invasion. Efter den
    misslyckade invasionen 1961 blev det snarast en besatthet i Vita Huset
    (enligt Robert Kennedy) att med alla till buds stående medel störta
    Kubas regering. ”Det oavsett resursbehov i form av pengar, människor
    eller utrustning”. Det målet står fast än idag och har kostat åtskilliga
    liv och många miljoner dollar.

    Mordförsöken är väl belagda. Erkända både från USA och Kuba. I filmen
    ”638 sätt att mörda Castro” intervjuas bland annat företrädare för CIA
    om detta.

    Om än inte Kuba är ett föredöme i Västeuropa så är det det i stora delar
    av världen som hungrar efter utbildning, hälsa, mat och trygghet.”

    • Peter Grafström
      5 december, 2016 at 18:46

      638 mordförsök är groteskt och endast den som vägleds av sin tro på etablissemangets verklighetsbeskrivning kan gå på en sån bluff. Zoltan inser inte att etablissemanget tvättar resp hemlighåller besvärande fakta utan tror att sanningen är lika åtkomlig om man följer maktens spelregler.
      Vi måste ta hänsyn till Fabian Society’s 130-åriga konspirerande för stärkande av socialismen för monopolkapitalisternas räkning. Med uttalat syfte att smyga in socialismen överallt och verka i det fördolda.
      Anders och jag är eniga om att det fanns olika läger inom Usa. Men en viktig skiljelinje går mellan dom som är insiders till NWO och dom som tillhör den mer ’normala’ konservatismen/liberalismen (som inte är den variant som eliten utövar) är precis så negativa mot kommunism som dom verkar medan insiders spelar dubbelspel och kontrollerar båda sidor. John F Dulles var definitivt en NWO-man men anklagas inte explicit. Allen Dulles erhöll 1957 av Kubarnas underrättelsetjänst Castro-filen A943 (som Che förstörde originalet till två år senare) men Dulles hemlighöll den. (När jag nu googlar finner jag ingen officiell handling om Dulles handlande men många som citerar den uppgiften. Det är heller inte att vänta att såna uppgifter görs lättillgängliga. Dessutom har Cia inflytande över sökalgoritmerna) Där framgick att Castro varit tränad i kommunismens tjänst sen 40-talet. Castro erkände ju kort efter revolutionen att han haft kommunistiska sympatier sen unga år.
      Det kan ha varit en självständig Sovjetisk plan, men det kan också ha skett i samklang med NWO-planerna. Under samma period 1943 – 44 erhöll Sovjet från Usa ritningar över atombomben och en ansenlig del av Usas höganrikade Uran
      Till sist :jag ser verkligen inte positivt på vad Usa nu kan tänkas planera beträffande Kuba, men det innebär inte att man kan ignorera den problematik vi nu berör.

Comments are closed.